-

Att åka till Storlien i år visade sig vara lättare sagt än gjort. Eller snarare tvärtom. Det var lättare gjort än sagt – mamma hade varnat oss för att köra upp på söndagen då det varit snöstorm och vägen troligt skulle vara oframkomlig sent på kvällen. Det ignorerade vi, Kevin körde på och vi stannade bara kort i Krokom för tankning av bil och kram hos pappa. Startade från Uppsala strax före ett och var framme i Storlien vid åtta på kvällen. Väl framme förstod vi inte vad mamma, media och alla pratat om – det var ju strålande sol och alldeles underbart väder! Visst, 4 meter höga snövallar var ändå spår nog efter de föregående dagarnas snöfall.

 

Dagarna var så som dagar i Storlien är mest. Vi åkte skidor, Kevin som knappt åkt förut förbättrade sina färdigheter avsevärt under timmarna i backen. Vi satt framför brasan, åt mysiga middagar, hade lite after ski och var en tur till Norge. Hundarna njöt, Disa visade sig verkligen vara en skoterälskande snöhund. Mamma och Kevin skottade snö från taket och hoppade ner därifrån.

 

Vädret var allt annat än stabilt. Ena dagen var det solsken, ingen vind, någon grad plus. Andra dagen var det molnigt, vinden tjöt runt knutarna och vi hittade knappt ut till vägen. Nästa dag var det soligt men blåsigt så vi fick stanna bilen för drivsnön från sidorna som skymde sikten.

 

Mest spännande var det att köra från Storlien. Det hade varit varmt och tinat kraftigt dagen innan men fryst på under natten. Bilen stod på ren is. Parkeringen full med bilar så jag hade inte nog med utrymme att ta fart och vända. Grannen fick naturligtvis knuffa på lite. Sedan körde jag i halt, flera decimeter högt slask, ratten gick rallystil runt och eftersom jag absolut inte kunde kosta på mig att stanna fick jag lov att vid ett tillfälle tuta på två kvinnor ett litet barn som gick mitt i vägen. Skrämde förstås skiten ur dem, men när de såg mitt framfartsproblem och mitt ursäktande leende log de bara tillbaka och vinkade. Sista biten var extra rolig då jag inte kunde stanna förrän jag faktiskt var ute på huvudvägen, och därför helt enkelt fick chansa på att inga bilar kom från höger eller vänster…!

 

Men jag sitter ju här och skriver om det, så det gick alltså bra. :)

 

Glada skidåkare:

 

 

Äkta after ski:

 

 

Jag sitter i en kyrka i Kumla och jag har min familj och släkt omkring mig, min älskling håller mig i handen. Någonstans i kyrkan hörs så tonerna till ”Tryggare kan ingen vara”. Jag vänder mig om och ser min bror gå bakom prästen. I sin famn håller han Maja, min älskade lilla solstråle till brorsdotter. Min brorsdotter som ska döpas. Till höger om min bror går Cecilia, min älskade C2, det syns på lång väg att hon är stolt mamma.

 

Så övergår tonerna till brudmarschen. Det tar mig knappt en sekund, jag vänder mig om och tittar på Kevin, som tittar på mig och viskar förvånat – ”That’s the wedding march..!”. Min bror lämnar över Maja till min mamma som står alldeles framför mig, och jag ger mamma en frågande blick. Hon säger ingenting, nickar bara nästan omärkligt och ler mot mig.

 

Joachim och Cecilia går hand i hand upp till prästen. Trots att jag inser att det här dopet har förvandlats till ett bröllop går det ändå så sakta upp för mig att min bror är på väg att gifta sig. Min bror står där uppe, stolt, stark, säker. Älskade bror.

 

Jag ser mig omkring i kyrkan, tittar på mina föräldrar, kusiner, morbröder, Cecilias mamma, vänner. Några ser lika överraskade ut som jag känner mig, några har hämtat sig och fokuserar helhjärtat på brudparet där framme. Vad prästen säger kan jag inte höra, men det spelar ingen roll. Jag vet vad det är han säger, innebörden i orden når mig ändå.

 

Min bror tar fram ringarna ur sin ficka. Plötsligt är de man och hustru, och en av deras vänner lösgör sig från publiken, går fram och spelar på gitarr och sjunger. Själv måste jag be pappas sambo om en näsduk, känslorna och insikten har nu nått ögonen och rinner över. Lite förläget frågar jag Kevin om mascaran runnit, jag ska ju upp snart och läsa en dikt under dopet. Han kramar min hand och kysser mig i håret.

 

Bröllopet övergår till dopet, och Maja – liten som hon är – kvalificerar överlägset till den största glädjespridaren på denna jord då hon upprepade gånger får alla 80 personer i kyrkan att skratta så tårarna rinner.

 

Så var det med det. Min bror gifter sig och döper sin dotter. Det är en enkel ceremoni, så varm, okomplicerad, glad, överraskande, lättsam och alldeles underbar.

 

På kyrktrappan efteråt ger Cecilia mig en kram och en nästan ursäktande blick, dels för att jag inget visste, dels för att hon nu också kommer dela mitt efternamn – men tillägger att hon kommer ha ”B” mellan sitt förnamn och efternamn, där jag har ”S”. Herregud. Som om jag skulle bry mig om det nu. Cecilia har gjort min bror lyckligare än någonsin, hon tillhör min familj oavsett vad hon heter. Jag kramar henne hårt, ler in i hennes hår och är så glad att ha henne som svägerska.

 

Vänder mig därefter mot min bror som håller Maja. Joachim ser mig rakt in i ögonen och ler, säger ingenting utan håller länge om mig med sin fria arm. Maja tittar upp när jag snusar på hennes hår och ger henne en puss mitt på näsan. Varm, bäbisdoftande och mjuk.

 

Många ord för några få ögonblick, men vissa ögonblick är så viktiga och innehållsrika att några försök att beskriva dem kräver det.

 

Grattis Joachim och Cecilia, och även Maja – jag önskar er all lycka och glädje! Jag älskar er så mycket!

 

 

9 april 2011

 

---

I carry your heart with me

I carry it in my heart

I am never without it

anywhere I go you go, my dear;

and whatever is done by only me

is your doing, my darling

I fear no fate, for you are my fate, my sweet

I want no world, for beautiful, you are my world, my true
And it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows
Here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide
and this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart

I carry it in my heart

E.E. Cummings

Med tanke på att dagen började med att jag halvdöd tryckte på fel knapp på mobilen, stängde av alarmet helt och vaknade först tre timmar senare är nedanstående lista något jag tillfredsställt publicerar. Främst som en kick i arslet inför framtida "vem fan sa att morgonstund har guld i mund-dagar?!" (vilket händer betydligt oftare än dagar som jag nedan beskriver).

 

- Inlämningsuppgift Kvinnofridskunskap – Check!

- Morgonpromenad – Check!

- En jävla massa pappersarbete – Check!

- Fix med blogg, kamera och iPod – Check!

- Skön joggingtur med Disa och Shuffle – Check!

- Styrketräning – Check!

- Studieplan för kriminologitenta – Check!

- En sväng till Blåkulla och tillbaka - Check!

- Uppackning av Londonväska – Check!

- Matlagning för tre olika måltider – Check!

(Dagens middag: ugnsbakad lax, broccolimos, hemmagjord pesto (plus lite av Kevins ugnsbakade purjolök och potatis som smakade gudomligt!)

- Packning av väskor för morgondagen, en att ta med till jobbet och en att ha med ombyte till grillningen efter jobbet – Check!

Belöning: jordgubbar och Amédryck!

Min nya lilla älskling och jag har sprungit premiärturen idag. En härlig joggingrunda i solen (okej, några droppar regn) med musik nonstop. Jag pratar förstås om iPod Shuffle, den lilla fyrkantiga underverket i silver jag värderar så högt.

 

Kort historia om mitt beroende av bärbar musik:

 

- I tidiga tonår hade jag likt alla andra en CD-freestyle. Perfekt för pendlande på buss och flyg, vilket jag gjorde mycket mellan mamma och pappa åren 2000-2003.

 

- Någon gång där fick jag min första mp3-spelare av mamma och hennes sambo. Den var på 512 MB, en födelsedagspresent jag hade med mig i stort sett jämt.

Jag gick med den. Sprang med den. Cyklade med den. Åkte buss med den. Sov med den.

 

- En ödesdiger dag våren 2008 blir jag nästan påkörd av en bil när jag är ute på cykeln. Jag väjer, slickar grus med händerna och knäna, och personen i bilen kör bara runt mig och sticker iväg. Min mp3-spelare höll, men senare under dagen när jag cyklar hem med trasiga, inlindade händer dör plötsligt spelaren. Har haft bättre dagar.

- Efter detta har jag använt mobilen som mp3-spelare, och det har fungerat hyfsat bra några år tills den på senare tid valde att hänga sig, varpå jag för några månader sedan drämde sattyget i golvet. Hade haft bättre dagar.

- Utan bärbar musik har jag strosat runt på gator och gått till gymmet utan musik. Förstår ni så hemskt?!

 

- Kevin började så göra mig mer och mer nyfiken på Apples produkter, såsom iTunes och iPod. Under en konversation om mp3-spelare berättade han om iPod Shuffle, den minsta mp3-spelaren som Apple har och som ligger mer på min prisnivå. Kollade upp den på internet, och det var kärlek vid första ögonkastet.

 

Dagen efter fanns min iPod Shuffle i silver att hämta upp på Posten. Vi har redan haft härliga stunder med varandra, Shuffle är så lätt och liten och perfekt för att ta med överallt.

 

Detta är min examenspresent till mig själv. Hurra för oss!

 

 

Är tillbaka från England och bloggsamvetet gnager lite. Tänkte jag skulle ge alla er nyfikna på mina framtida planer något att läsa om.

 

Om en timme: då sitter jag i soffan med Kevin och ser Pirates of  the Caribbean 3 eller Harry Potter 7 part 1 (jag vet, jag vet… ni läste rätt. Min engelsman har fått mig att ge efter för HP-vågen som sköljt över jorden några år nu. Inte helt oimponerad, faktiskt).

 

Imorgon: påbörjar tentaplugg för tredje och näst sista delkursen på den här kriminologiterminen. Skickar dessutom in en inlämningsuppgift för kvinnofridskunskapen.

 

Påskhelgen: jobb och grillning. I övrigt oklart, tackade nej till en inbjudan till en kusins stuga då jag och Kevin nu rest mer eller mindre konstant i 4-5 veckors tid och tänkte att vi skulle ta och damma av soffan lite.

 

Utöver dessa helt triviala, kortsiktiga och smått ointressanta planerna ser det på jobb- skolfronten ut som följer:

 

Plan A

- Vår 2011:

Kriminologi 100 %

Kvinnofridskunskap 50 % (distans)

Plus extrajobb.

 

- Sommar 2011:

Projektledning, två kurser på sammanlagt 100 % (distans)

Jobb 100 % i juli.

 

- Hösten 2011:

Kriminologi 100 %,

Engelska 100 % (distans)

Asyl- och flyktingrätt 25 % (distans)

Förmodligen också extrajobb.

 

- Vår 2010:

Organiserad brottslighet, en fem veckor lång heltidskurs (på distans), klar i februari.

 

Med detta har jag läst två års studier på ett år.

 

SEN ÄR JAG FANIMEJ KLAR MED ALLT VAD STUDIER HETER.

Då har jag en examen i juridik samt en i kriminologi. Sammanlagt blir det 450 hp.

 

Plan B

Får jag ett jobb jag vill ha hoppar jag av studierna och leker jurist istället.

 

---

 

Alla vet ju att det aldrig blir som man tänkt sig.

Så även om det är bra att ha långsiktiga planer och mål i livet,

är det viktigaste av allt att leva idag.

 

 

Ikväll bär det av till England igen, denna gång ska vi sova på ett hotell i centrala London istället för hos vänner i sydvästra London. Anledningen är att Kevins son James fyller 21 år (vilket är den viktigaste födelsedagen av någon anledningen som främst är - i likhet med det mesta i England - traditionell) och festen kommer hållas på Tiger Tiger i Haymarket.

Utöver det är anledningen också att träffa gamla kollegor åt Kevin och andra vänner. Plus bara strosa runt på Londons gator och njuta, såklart.

Här en bild från Covent Garden i höstas, då jag, Alice och Kevin gjorde en lite shoppingrunda på stan. (För allmän kännedom kan jag meddela att jag i skrivande stund faktiskt råkar ha på mig samma toppar, hör på den!)

So long! See you when I get back!

Det är resor och det är studier och det är dop, födelsedagar och sol. Och mitt i allt det försvinner tid för bloggen och mina underbara läsare. För att ni inte ska tappa intresset och tro att bloggen hamnat i koma igen kommer här ett kort inlägg – om kommande inlägg. Det här lovar jag att inom den närmsta framtiden (definitionsfråga) skriva om:

 

- Resan till Barcelona, jag och Kevin kommer skriva en gemensam resedagbok. Språkvalet är ej ännu avgjort.

- Kort om skidåkningen i Storlien och bilsurfandet i snön.

- Uppdatering om mina planer för studier och jobb (kanske mer för mitt eget intresse än ert).

- Min nya älskling iPod Shuffle. Som för övrigt är inkopplad med kabel direkt till stereon och ur högtalarna strömmar musik. Detta är ett litet fyrkantigt underverk jag kommer tillägna ett varmt inlägg om. Kan möjligtvis komma att uppfattas som ett reklaminslag, men är på intet sätt ägnat att vara sådant, utan endast en fanatisk hyllning från en tekniktörstande student som återigen kan stilla sällskapssjukan vid promenader, gympass och joggingturer med bärbar musik. Mer om detta senare.

- Och naturligtvis den oförglömliga dagen då min brorsdotter skulle döpas och dopet förvandlas till ett bröllop! Stoltheten då jag såg min bror både gifta sig och döpa sin dotter var enorm. Detta inlägg kommer utöver sliskigt blottade känslor för denna händelse ackompanjeras av bilder, eftersom bilder säger mer än tusen ord.

 

Så återkom och läs om allt detta och mycket mer!

 

Nu en liten hälsning till Solen. Jag drack första frukostteet på balkongen för en timme sedan. Sol, var hälsad! Vår - det är ett kärt återseende. Sommar - jag längtar efter dig.

 

(Vilket jag inte är ensam om. Dolis har kurat ihop sig bakom min laptop i en solfläck, och Disa bredde ut sig i solen på balkongen. Människor, djur – soldyrkan är helt enkelt biologisk.)

 

På återseende!