-

En hel del har jag gnällt över det dåliga vädret förra året och framförallt sommaren, och eftersom jag spenderade de enda två dagarna det var soligt och varmt på förlossningen/BB har jag sagt att jag ska ta igen mig i år. Jag menar, jag brände mig inte ens förra året. Jag, som har rött hår, ljus hy och fräknar. Det säger ju en del.

 

Och jag har också gnällt över vädret här i Östersund för alla som orkat lyssna. Men så helt plötsligt blir det varmt och skönt och vi kommer på att vår balkong har toppenläge med eftermiddags- och kvällssol! Vad händer då? HSB beslutar om fasadarbeten och sätter upp ställningar som skymmer alla fönster, och såklart även balkongen.

 

Då fick jag nog.

 

Jag tror att tystnaden här på bloggen talar för sig självt. Det har varit en rätt upptagen vår. Inte ett ord har skrivits sedan Alla hjärtans dag och sedan dess har jag hunnit med att fara till Uppsala för att sedan fara till Barcelona (resedagbok kommer inom kort, lovar...), tillbaka till Uppsala, upp till Östersund för några dagars arbete, vidare till Storlien för påskfirande, tillbaka till Östersund, dock förkyld och sjukskriven, för att sedan åka tillbaka till Uppsala för massinvadering av Burnsmedlemmar, vänner och dop. Därefter arbetade jag en vecka från Sundbyberg för att Kevin skulle kunna umgås några dagar till med sina engelska barn och fira sin födelsedag. Upp till Östersund för ett par-tre veckor för arbete, sedan ner till Uppsala igen för att jag skulle opereras i fredags. I söndags åkte vi tillbaka upp till Östersund igen och stannade till för kalvsläpp på Bobacken på vägen.

 

Hängde ni med?

 

Knappt så jag har gjort det. Sitter och för över närmare 500 bilder från mobilkameran till datorn - varken mobilen, bloggen eller jag känns synkad. Operationen skulle kunna vara det sista på agendan för denna vår. Jag har varit fruktansvärt öm och mår fortfarande inte riktigt hundra eftersom jag har lite ont. Efter att kommit överens med chefen idag att jag ska sjukskriva mig några dagar på halvtid gick jag så hem strax innan lunch. Vid ett-tiden slocknade jag i soffan och sov i två timmar.

 

Kanske var det behövligt. Det tar tid att komma igen efter en operation, tydligen. Och energi för kroppen att läka. Det är urtrist att vara sjukskriven och bara sitta, men samtidigt måste jag medge att det inte känns bra efter några timmar på jobbet, det börjar göra ont. Det är heller inte roligt att tänka att man förlorar inkomst på sjukfrånvaro... Men å andra sidan är jag fortfarande nyopererad. När annars kommer jag ha en sådan legitim anledning att bara vila? Kanske gör det inget att jag är ledig på eftermiddagarna den här veckan? Kanske behöver jag i vilket fall som helst ha några extra timmar om dagen efter denna hektiska vår...

 

Ja, så säger vi. I'm in (/out?).