-

Ja, vintern är inte min favoritsäsong för skor. Tycker nämligen inte att sandaletter gör sig bra, när snön går lika högt som klackarna. Och bortsett från att jag råkade gå in på Biancos mellandagsrea i Täby centrum och köpte dessa

 

så har skoshoppandet vilat ett tag. Men vilar min plånbok? Icke. Jag har blivit smått manisk på postorder istället. Kläder. Har beställt träningskläder och bikinis från Haléns, och toppar från H&M. Har nog överskridit min budget, i alla fall om man tänker på att jag tänkt spara. Spara. Konstigt ord. Spara, vad innebär det egentligen? Långsam tortyr. Men jag hade tänkt s p a r a till en buffert. Ni vet, sån där som alla ekonomiskt smarta har. Utrymme för oförutsedda utgifter, möjlighet att klara av perioder av dålig ekonomi. Och jag hade tänkt spara till en utlandsresa. Skulle sitta fint att åka med Erik till en varm solig strand i juni... Men för det krävs kläder, eller hur?! Skor, toppar och bikinis. Kan ju inte åka utomlands utan just skor, toppar och bikinis. Hm, det är nog bäst att kolla några hemsidor till.

Har ju fått göra om min garderob helt, gäller att disponera utrymmet effektivt så att så mycket som möjligt får plats. Jag är i starkt behov av en walk-in-closet, men Erik säger att vi inte ska skaffa en fyra bara för att ha ett extra rum att stoppa alla kläder, skor och väskor i. Erik är väldigt stöttande i mitt shoppande, bra kille det där, men han drar gränsen vid att skaffa en större lägenhet för någon annan anledning än tillökning i familjen. Måste en tjej bli gravid för att få sig en klädkammare? Well. A woman's gotta do what a woman's gotta do!

Sängdags. Tvättar bort sminket och går på toa, bara för att upptäcka att Jävla Veckan är här. Tjurig kryper jag ner under täcket, Erik vänder sig mot mig och vill kramas. Trumpet försöker jag vända mig åt andra hållet, men Erik kryper närmare.

- Men vafan, kan du sluta trycka ditt underliv mot mig?!

- Ursäkta...? säger Erik förvånat.

- Ta på dig kalsonger. Måste jag sova med trosor kan väl du visa sympati och ha på dig kalsonger.

- Men vad är det, gumman?

Jag muttrar och morrar.

- Men kan du ge dig då? HUR SKULLE DU TYCKA DET KÄNDES OM JAG TRYCKTE MITT UNDERLIV MOT DIG, OM DU VAR IMPOTENT?!

- Älskling... Hur är det egentligen?

Han tittar på mig på det där förstående, "såja"-sättet. Jag resignerar.

- Ehm... Jämförde jag just mens med impotens? frågar jag lite skamset.

- Jag tror bestämt du gjorde det, gumman.

Med en suck vänder jag mig om och borrar in ansiktet mot hans hals. Jävla Jävla Veckan.

Cecilias version:

Vaknar mitt i natten av ett ljud Erik åstadkommer, ett täppt snörvlande högt nog för att grannarna ska vakna och tycka synd om honom. Suckar, tänker en tyst irriterad tanke om förkylda män som blir till hjälplösa patetiska offer.

Springer på toa, natt-kissar. Kommer tillbaka, fortfarande detta irriterande snörvlande. Trött som fan, kallt som fan. Ber Erik tända lampan så jag kan leta fram nässprayen åt honom (inte så mycket för hans skull som för min). Han börjar yrvaket svamla nåt om att jag kan tända själv så jag kan ställa in ljusstyrkan (vi har dimmer). Under den tiden det tar honom att ge mig dosan, mumla en lång förklaring som bottnar i ett försök att verka generös och omtänksam (vilket jag vet bara är ett sätt för honom att faktiskt själv slippa behöva göra nåt) sliter jag dosan ur handen på honom, tänder lampan under en kort sekund, vilket ju är allt som krävs för att jag ska lokalisera nässprayen i min låda. Ger honom sprayen och försöker släcka lampan. "Jaha...?" undrar han. Helt borta. "Ta nässpray" svarar jag, "så får du lättare att andas". "Vadå..?" svarar han. Jag fortsätter bråka med dosan, som inte vill släcka lampan i sovrummet, men väl tända upp hela jävla vardagsrummet. Irriterad börjar jag säga åt Erik att han får gå upp och släcka där (för det är bara han som lyckas med det när dosan krånglar). Han börjar vråla "Varför ska jag alltid gå upp?!", varvid jag svarar att "Ja förlåt så jävla mycket för att jag ville ge dig nässpray!" Skittrött stoppar jag in öronpropparna, lägger mig tillrätta i sängen. Hör att Erik säger något, hör dock inte vad. Frågar vad han sa, hör hans röst igen men inga ord. Säger att jag inte hör, eftersom jag stoppat in öronproppar för att slippa lyssna på honom. "Tack!" säger han i betydligt högre ironiskt tonfall medan han demonstrativt vänder ryggen mot mig. Jag somnar gott.

Eriks version:

Vaknar mitt i natten av att Cecilia sparkar på mig, helt utan anledning. Sen skriker hon åt mig att tända lampan, helt utan anledning. Istället för att tända lampan ger jag henne dosan. När jag snällt och lamt ger henne dosan och förklarar, som den generösa (okej, lama) man jag är att hon på det viset kan justera ljusstyrkan själv (egentligen ville jag bara slippa trycka på en liten knapp, och istället sova vidare) så sliter hon helt oprovocerat dosan ur handen på mig. Kort därefter börjar hon kasta saker på mig, helt utan anledning, och kräver att jag ska gå upp. Varför ska jag behöva gå upp när hon tänder lamporna? Irriterad går jag upp, släcker skiten, går och lägger mig och somnar utan att säga nånting. Någon nässpray har jag aldrig hört talas om.