-

Jag borde plugga. Jag borde läsa igenom den förbannade propositionen jag kämpat med ett tag och leta ideologiska argument för svängningen i påföljdssystemets utformning. Jag borde formulera juridiska meningar som täcker åtminstone ett par sidor i uppsatsen.

 

Istället sitter jag och tittar ut genom fönstret. Jag sitter vid matsalsbordet, bredvid mig står en tom kopp jag drack minestrone-soppa ur, ett glas vatten, en tallrik med mikrade köttbullar från Ikea som helt klart inte ska mikras. Avrekommenderas. Stek istället.

 

Utanför fönstret öser regnet ner. Jag ser höstfärger, tegelhus och träd som svajar. Det blåser och är riktigt ruggigt. Men det bryr inte mig ett dugg. Jag är i England, och idag är det min och Kevins 6-månadersdag. När han kommer hem från ett möte i London ska vi laga till tjocka köttskivor och göra potatis i ugnen. Förmodligen öppna en flaska vin, tända ljus och se varandra i ögonen sådär som nykära gör. Nykära som börjar landa i ett samboförhållande.

 

Satan vad tiden går fort. Det är sex månader sen jag landade på flygplatsen i Barcelona och mötte upp mannen som bjudit dit mig. Det skulle vara fyra hemliga dagar av romantiska middagar, hålla hand genom parker och förbi byggnader. Fyra dagar och inte mer. Tänk om någon sagt till mig då att jag senare skulle kasta all skepsis åt sidan, bli tokkär och flytta till London. Och idag diskuterade vi däckköp till Saaben hemma i Uppsala. För han ska flytta med mig hem, och därför ska han sälja sina bilar. Vi behöver köpa Saaben av Erik och planerar praktiska saker kring det. Vi diskuterar praktiska vardagsdetaljer. Jag och Kevin, mannen jag var så fullkomligt övertygad om att jag endast kanske skulle träffa någon gång om jag var i London på besök. Mannen jag ifrågasatte så starkt när han sa att han ville träffa mig.

 

Så vad kan man göra i London under ett par veckors tid när man ignorerar blogg-förpliktelser?

 

- Man kan åka till London med Kevin och Alice. Man kan vandra längs några gator, äta lunch i Covent Garden, sen gå till Oxford Street för shopping. Sen kan man gå den långa vägen förbi Park Lane och Hyde Park, via Buckingham Palace tillbaka till Victoria station.

 

- Band practice är också värt att testa på. Man kan följa med Kevin till replokalen, träffa bandmedlemmarna och få en show inför det stora giget.

 

- Dagen efter kan man åka till Ray för att samåka med bandet till London och spelningen i Grosvenor House Hotel. Man kan köpa färsk pasta ur bakluckan på en van av en italienare hos Ray. Väl i London kan man springa framför rusningstrafiken över Park Lane med hjärtat i halsgropen bärandes på musikinstrument. I väntan på att bandet gör sound check och donar på, kan man leta sig till en restaurang, beställa bord för en, äta grillad lax med potatislyonnaise och cocktailtomater. Man kan sitta där, smutta på ett glas vin och reflektera över att man sitter själv på en restaurang i London, inte en människa har en aning om var man är – och man kan fullständigt älska friheten. Sen kan man möta upp gänget igen på en pub, prata ett par timmar och sedan springa i regn tillbaka till hotellet Man kan klä upp sig, dricka champagne med Londons affärsfolk, äta god mat, skratta och lära känna Kevins kompisar, bjuda dem på te ett par kvarter från hotellet, retas och ta bilder utanför amerikanska ambassaden. Sen kan man om man vill, dansa och fullkomligt älska spelningen tillsammans med 1200 andra personer.

 

När spelningen är över och man har bytt tillbaka till kläderna man kom i, tagit av skorna med höga klackar och örhängena som klingar, kan man åka hem och varva ner. Man kan ta med den där svanslösa katten som inte verkar höra hemma någonstans, ge den lite mat och samtidigt se på Desperate housewives till klockan sju på morgonen. Sen är ett bra tips att krypa i säng och somna sådär fort som man bara gör när man äntligen varvat ner efter alla intryck.

 

- Man kan följande helg åka hem till Terry och hans fru, tillsammans med övriga bandmedlemmar och deras respektive. Man kan dricka vin, prata, äta indisk take-away och ha en förbannat rolig kväll.

 

- En annan sak man kan göra är att se omgivningen i joggingskor. Man kan jogga förbi tegelhus efter tegelhus, kolla på trädgårdar, parker, affärer, höra människor prata engelska, se röda tvåvåningsbussar och försöka komma ihåg åt vilket håll man ska titta när man passerar en korsning.

 

- Man kan en fredagskväll ta på sig kjol och en fin topp, laga god mat, tända ljus och duka fint tills sambon kommer hem. När han kliver innanför dörren ger man honom en kyss och ett glas med smultronvodka och is i. Man myser, man ser på film, man pratar och äter pappadums med dip.

 

- En riktigt solig dag kan man strunta i jobb, papper och plugg, packa en väska med två vinglas, en flaska italienskt vitt vin, oliver, chips och ett badlakan. Så kan man gå hand i hand till en park, lägga sig och sola i ett fantastiskt varmt England, titta på barn som springer runt, hundar som busar och kråkor som letar mat.

 

Så kan man sitta vid ett bord, lyssna på musik och titta på regnet utanför fönstret. Man kan höra mobilen pipa till och läsa ett meddelande från sin älskling, ”Jag älskar dig, Cecilia!”.

 

Jag borde plugga. Men jag är i England. Och njuter av det en stund.

Några citat från lördagskvällen vid kort besök vid samma indiska bar med kinesisk take away-mat (utöver den uppenbara observationen att Sutton är smått nationsförvirrad):

 

Kille tittar på mig och ler flörtigt:

- Hi. You look like my English teacher.

Kevin och jag börjar asgarva. Jag svarar:

- Hardly!

Tar upp mitt körkort och pekar på S:et på kortet.

- Erm… ”Student”?

Kevin asgarvar ännu högre.

- No. Try ”Sweden”!

Killen:

- Ah…

 

---

 

Samma kille tittar på en man som sitter bredvid mig, och frågar honom om han är med mig.

Mannen svarar och pekar på Kevin:

- No, but he is.

Killen tittar på mig, på Kevin, på mig igen, och vänder sig till Kevin:

- You are older than her.

Fantastisk observation!

---

Samma gamla man som förra fredagen, född -32 och en riktig partykille kliver (fel ordval – ”stapplar” är bättre) in i baren. Han har kostym, väst, guldklocka, käpp, saknar hälften av tänderna men beställer en öl, drar snoppskämt om sin käpp och fäller kommentarer om kvinnornas byst. Efter ett tag får jag för mig att fråga kvinnan (frun till den i det föregående citatet nämnda man) på andra sidan bordet hur gammal hon är. Hon visar sig vara född 30 år efter den gamla mannen som står bakom henne och drar sexskämt med mörka tänder, tjocka glasögon och vitt hår.

Jag vänder mig till Kevin.

- Honey, do you see that man over there?

- Haha, of course I do - it's hard NOT to notice him! Why?

- And you see this woman here?

- Eh, yeah?

- The age gap between them is 30 years.

- Uh-huh?

Jag pausar och tittar på Kevin, väntar på att poletten ska ramla ner.

- Oh… oh! No!

Obetalbar min. Helt obetalbart. Jag skrattade tills tårarna rann.

 

---

 

Kevins kommentar följande morgon, fortfarande skärrad över tanken på hur vi kan se ut om en sådär 27 år:

- If I start making nob jokes (snoppskämt) about my walking stick when I’m 78 years old – hit me over the head with it!

Usch. Jag hade en fruktansvärd sista natt innan jag skulle köra igång med uppsatsen, fruktansvärda mardrömmar som gjorde att jag vaknade med ett ryck då jag satte mig upp och halvt grät, halvt skrek. Förstörd sömn gjorde att jag unnade mig lite sovmorgon istället.

Men därefter blev det bra. Gick upp, tog en dusch, pratade med brorsan, C2 och Maja på Skype, åt lunch - sen satte jag igång med uppsatsen. Läste, formulerade några tankar, drack te och skapade uppsats-dokumentet i Word. Just när jag satt och läste om expressiv allmänprevention ringer det på hemtelefonen. Jag ler, tänker att det är förmodligen min älskling som ringer. Får tänka efter när jag svarar då jag vill säga något på svenska, men istället svarar jag:
- Hello?
- Hi Sweetheart, how are you?
Alldeles varm av att höra hans röst.
Sen frågar han:
- I'm in Sutton now, I was wondering if you would like to join me for a drink? Maybe a meal?

Ja, huvva. Det är jobbigt med vardag i Sutton.

En fråga till er svenskar, jag skulle uppskatta om ni kunde hjälpa mig med denna fundering - finns det någonstans i Sverige där man kan få tag på en "4 dish deal" (alltså fyra rätter serverade som ett set), en flaska vin och 4 cocktails för, ehm..., 25 pund (=typ 250 spänn)?

Såhär valde jag att spendera min sista semesterdag. Detta är bra tips för den som vill ta vara på även de absolut sista timmarna innan vardagen gör sig påmind.

 

1. Lämna sambon hemma för att måla om de grek-blåa väggarna.

2. Gå ner på stan, njut av solen även om det blåser lite kallt.

3. Strosa på huvudgatan och titta på folk, affärer, byggnader.

4. Unna dig en manikyr.

5. Köp dig en lång elegant cardigan som du kan ha när vardagen och hösten kommer.

6. Gå in på en pub, beställ spenat- och ricottacanneloni med ett glas rosévin.

7. Sätt dig vid ett fönsterbord och titta på stadsmyllret.

8. Gå hem och kyss din underbara sambo.

9. Kryp upp i soffan och läs en bok.

10. Ta en varm dusch medan sambon lagar en fantastisk middag.

11. Duka upp, tänd ljus, svara på frågan ”Älskling, vilket vin vill du ha till middagen?”.

12. Ät och njut.

13. Kryp tillbaka upp i soffhörnet med sambon, tänd ljus, skåla för en drömlik semester.

14. Se en komedi och skratta kvällen ut.

 

Såhär kan en manikyr se ut:

 

 

 

---

 

Semestern 2010 var underbar men kort. Hösten är här, liksom vardagsallvaret - men drömmen fortsätter!