-

Jag sitter i en kyrka i Kumla och jag har min familj och släkt omkring mig, min älskling håller mig i handen. Någonstans i kyrkan hörs så tonerna till ”Tryggare kan ingen vara”. Jag vänder mig om och ser min bror gå bakom prästen. I sin famn håller han Maja, min älskade lilla solstråle till brorsdotter. Min brorsdotter som ska döpas. Till höger om min bror går Cecilia, min älskade C2, det syns på lång väg att hon är stolt mamma.

 

Så övergår tonerna till brudmarschen. Det tar mig knappt en sekund, jag vänder mig om och tittar på Kevin, som tittar på mig och viskar förvånat – ”That’s the wedding march..!”. Min bror lämnar över Maja till min mamma som står alldeles framför mig, och jag ger mamma en frågande blick. Hon säger ingenting, nickar bara nästan omärkligt och ler mot mig.

 

Joachim och Cecilia går hand i hand upp till prästen. Trots att jag inser att det här dopet har förvandlats till ett bröllop går det ändå så sakta upp för mig att min bror är på väg att gifta sig. Min bror står där uppe, stolt, stark, säker. Älskade bror.

 

Jag ser mig omkring i kyrkan, tittar på mina föräldrar, kusiner, morbröder, Cecilias mamma, vänner. Några ser lika överraskade ut som jag känner mig, några har hämtat sig och fokuserar helhjärtat på brudparet där framme. Vad prästen säger kan jag inte höra, men det spelar ingen roll. Jag vet vad det är han säger, innebörden i orden når mig ändå.

 

Min bror tar fram ringarna ur sin ficka. Plötsligt är de man och hustru, och en av deras vänner lösgör sig från publiken, går fram och spelar på gitarr och sjunger. Själv måste jag be pappas sambo om en näsduk, känslorna och insikten har nu nått ögonen och rinner över. Lite förläget frågar jag Kevin om mascaran runnit, jag ska ju upp snart och läsa en dikt under dopet. Han kramar min hand och kysser mig i håret.

 

Bröllopet övergår till dopet, och Maja – liten som hon är – kvalificerar överlägset till den största glädjespridaren på denna jord då hon upprepade gånger får alla 80 personer i kyrkan att skratta så tårarna rinner.

 

Så var det med det. Min bror gifter sig och döper sin dotter. Det är en enkel ceremoni, så varm, okomplicerad, glad, överraskande, lättsam och alldeles underbar.

 

På kyrktrappan efteråt ger Cecilia mig en kram och en nästan ursäktande blick, dels för att jag inget visste, dels för att hon nu också kommer dela mitt efternamn – men tillägger att hon kommer ha ”B” mellan sitt förnamn och efternamn, där jag har ”S”. Herregud. Som om jag skulle bry mig om det nu. Cecilia har gjort min bror lyckligare än någonsin, hon tillhör min familj oavsett vad hon heter. Jag kramar henne hårt, ler in i hennes hår och är så glad att ha henne som svägerska.

 

Vänder mig därefter mot min bror som håller Maja. Joachim ser mig rakt in i ögonen och ler, säger ingenting utan håller länge om mig med sin fria arm. Maja tittar upp när jag snusar på hennes hår och ger henne en puss mitt på näsan. Varm, bäbisdoftande och mjuk.

 

Många ord för några få ögonblick, men vissa ögonblick är så viktiga och innehållsrika att några försök att beskriva dem kräver det.

 

Grattis Joachim och Cecilia, och även Maja – jag önskar er all lycka och glädje! Jag älskar er så mycket!

 

 

9 april 2011

 

---

I carry your heart with me

I carry it in my heart

I am never without it

anywhere I go you go, my dear;

and whatever is done by only me

is your doing, my darling

I fear no fate, for you are my fate, my sweet

I want no world, for beautiful, you are my world, my true
And it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows
Here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide
and this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart

I carry it in my heart

E.E. Cummings