-

Idag hade vi besiktningsmän på besök, syftet var att gå igenom sprickor i väggen, sprucket kakel m.m. i lägenheten. En av männen frågade mig hur långt jag hade kvar (syftade uppenbarligen på magen och märkte att jag gick illa) och jag svarade att jag hade tre veckor kvar och att det alltså snart var över. Då säger en annan man att ”Det är ju då det börjar” med ett litet snett leende och en nick mot spjälsängen. Jag stirrade på honom och undrade om han verkligen var seriös. Det var han.

Nej. Bara nej. Har du inte varit gravid, säg inte till en höggravid kvinna att "det" ju börjar först när barnet fötts. För den gravida börjar det långt innan det (och var den här besiktningsmannen själv pappa undrar man ju om han verkligen kan ha varit så egocentrisk att han inte märkt vad mamman gått igenom). Illamåendet – under denna graviditet gick jag igenom vad som kändes som sex veckors magsjuka. Foglossningen började redan i vecka 3 och har stegrats under hela graviditeten. Jag har inte sovit en hel natt på över ett halvår. Jag har inte kunnat gå på affären som en fysiskt frisk människa sedan mitten på januari. Jag kan inte sova på varken mage eller rygg, och har så ont ibland på nätterna när det knäcker i bäckenet och drar i ligamenten att tårarna nästan börjar rinna. Sparkar mot revbenen. Graviditetsnästäppa. Restless legs syndrom (faktiskt ett existerande fenomen, googla så förstår ni mer). Tre gånger fler toalettbesök per dag (och natt). Försämrad kondition och ork. Viktuppgång. Och detta är bara den fysiska delen. 

Nej. Har du inte varit gravid, säg inget så korkat.