Fyra dagar i Barcelona - the three of us and counting!
Som vanligt blev vi lite sentimentala när vi åkte längs motorvägen in i Barcelona, och lite av det där pirret vi upplevt under vår första taxiresa ihop gjorde sig påmint. Väl framme vid hotellet, som i år var femstjärniga Pullman Barcelona Skipper vid Port Olímpic, checkade vi in och gick sedan ut på en promenad medan vårt rum gjordes i ordning. Vädret var riktigt härligt om än lite blåsigt, men vi gick längs strandpromenaden vid Barceloneta. Restauranger började öppna för lunchruschen, och vi valde en av de sista vi gick förbi. Lunchen var enkel men utsikten var fantastisk ut över stranden och havet. Vi satt och njöt av värmen och Celinas härliga humör.
Efteråt letade vi oss via stranden och snäckletande tillbaka till hotellet, där Celina överlycklig över badkaret badade med Cecilia innan vi lade oss att vila ett tag. Vi bytte därefter om och såg oss omkring på hotellet. På taket fanns ett par bubbelpooler och en större pool. Det blåste dock väldigt mycket så vi gick ner till baren vid receptionen. Kevin beställde något att dricka och Cecilia något att äta, något tapasliknande på menyn som i verkligheten visade sig vara totalt oaptitlig ansjovis på tandpetare och annan mat av havsursprung som inte lockade mer än tallriken det låg på. Vi beställde något annat men det var inte mycket mer attraktivt. Det slutade med att Kevin åt det mesta trots att han inte varit hungrig, och att Cecilia fortfarande inte hade ätit. Dock kände hon sig inte längre hungrig så det ordnade sig.
Vi gick tillbaka upp till hotellrummet en stund och tog det lugnt, trötta efter den långa dagen. Senare bestämde vi oss för en promenad längs hamnen i Port Olímpic. Vi gick längs alla restauranger och tittade på menyerna (trots att vi inte var på jakt efter mat). Vid ett ställe frågade en "inkastare" oss var vi var ifrån, och när Cecilia berättade att hon var svensk frågade han på svenska var i Sverige vi bodde. Det visade sig att han bott 25 år i Sverige, största delen i Stockholm men också i Göteborg. Det var lite roligt att träffa på en spanjor som på svenska, om än lite knagglig sådan, berättar en del av sin livshistoria. Vi gick dock vidare utan att äta på den restaurangen. Många ställen var stängda då det var söndag men vi letade som sagt var inte efter någonstans att äta.
Istället märkte vi på väg tillbaka förbi alla båtar i hamnen att en irländsk pub hade öppet så vi gick in dit. Kevin beställde en öl och Cecilia en alkoholfri mojito. När vi kom till puben var den nästintill tom. En halvtimme senare var där fullt och vi insåg att det var dags för en match (El Clásico) mellan Barcelona och Real Madrid. Eftersom dessa lag är lite av ärkefiender förstod vi att detta kunde bli spännande och stannade för avsparken. Vi beställde in en till omgång och lite nötter och oliver. Celina somnade i vagnen, helt slut efter den långa dagen. Matchen drog igång och det blev till slut så livat att Cecilia bestämde att det var dags att gå, att den stökiga puben inte var en plats för ett litet barn även om hon sov i vagnen. Vi hann se ett mål från båda lagen och det blev riktigt högljutt bägge gångerna.
Väl tillbaka på hotellet bäddade vi ner oss och somnade gott.
24 mars
Vi började dagen med en fantastisk hotellfrukost med färska bär och gott bröd. Celina satt i sin pyjamas och charmade alla omkring sig (framförallt servitriserna som skulle komma att avguda henne innan vi åkte hem). Efter frukosten badade Kevin och Celina, sedan gjorde vi oss i ordning för att gå till ett närliggande shoppingcenter, som dock visade sig vara betydligt mindre än vi trott och gjorde oss mycket besvikna. Vi började därför gå lite planlöst i riktning mot Barceloneta, tänkte att vi kanske skulle satsa på lunch på vår favorittapasrestaurang. På vägen dit ramlade vi dock på en tunnelbanestation, mycket nära vårt hotell, och efter en snabb check i guideboken insåg vi att vi bara var några stopp bort från Passeig de Grácia. Vi letade oss därför för första gången i Barcelona ner under jord och åkte snabbt och smidigt mot vår favoritshoppinggata.
Väl på Passeig de Grácia gick vi in i några butiker och såg oss omkring. Vi åt även lunch, inomhus denna gång eftersom vädret blivit något kallare. Efter ytterst få inköp men nöjda med utflykten tog vi sedan tunnelbanan tillbaka till där vi började och hotellet. Celina ropade "hola!" till var och varannan person vi mötte. På hotellet bestämde vi oss för att prova en av bubbelpoolerna på taket, vilket var superroligt och Celina tyckte det var jättespännande med ett så stort badkar! Eftersom vi inte visste vilka regler som gällde hade hon på sig en vanlig blöja vilken naturligtvis svällde upp till maxstorlek av vattnet.
Efteråt vilade vi lite och bytte sedan om för kvällen. Det var dags för vår årsmiddag och vi valde att hålla till på La Fonda del Port Olímpic som vid tidigare år – och även detta år vid samma bord. Maten var som vanligt god, sangrian smakade fantastiskt (Cecilia smuttade lite) och Celina var på exceptionellt humör, och fick oss att skratta högt flera gånger. Även servitörerna hade roligt, och kom och mutade henne till fler leenden med klubbor.
Efter middagen gick vi till den irländska puben igen för ett snabbt glas, Cecilia var mer än nöjd med den alkoholfria Mojiton (gott att dricka något annat än bara vatten på flaska!), men sedan bestämde vi oss för att ta oss tillbaka till hotellet för dagen.
25 mars
Morgonen bjöd på härlig solsken och vi åt frukost utomhus i hotellets innergård. Frukosten var riktigt god och vi njöt länge. Vi gjorde oss i ordning på hotellrummet och beslöt oss för att gå längs Barceloneta bort mot tapasrestaurangen vi ätit på tidigare. Det var mycket blåsigt men soligt. Lunchen smakade absolut utsökt och det var precis så gott som vi mindes. Därefter blåste vi hem mot hotellet där Celina såklart ville bada igen. Vi slappade på rummet, vädret var inget vidare då det så småningom började regna. Kevin njöt av lite rött vin han fått med sig efter lunchen och vi tog det så lugnt som man bara kan ha det när man är på semester.
Senare på eftermiddagen var det dags att göra sig i ordning för middag. Vi hade haft kontakt med kvinnan, Ullis, från flygplatsen, och vi hade kommit överens om att träffas kl. 18 på en restaurang, en systerrestaurang till den vi ätit lunch på, nära Barrio Gotic. Vi tog tunnelbanan dit och möttes upp. Det var jättetrevlig middag, god mat och konversation. När barnen, Celina och Pelle, började bli trötta stoppade vi dem i barnvagnarna och gick mot Ohla hotel för drinkar. En man i receptionen kände igen oss, inte från förra året eller första året, utan förförra året när vi bara var dit och hälsade på. Cecilia var då gravid med Celina och han tyckte att hon redan blivit så stor, och log när han förstod att Cecilia åter var gravid. Otroligt att han kom ihåg oss från det år vi inte ens bodde där! I baren såg allt ut som vanligt och drinkarna var rena konstverk. Cecilia, och Ullis som fortfarande ammade, beställde från detox-menyn medan Kevin njöt av något riktigt starkt. När vi var nöjda för kvällen skildes vi åt. Vi upptäckte nöjt att tunnelbanestationen vi behövde ta oss till för att ta tåget tillbaka till vårt hotell låg precis utanför Ohla hotels entré, så inom tjugo minuter var vi på hotellrummet.
26 mars
Vädret var det sämsta vi varit med om i Barcelona. Blåsigt, mulet och kallt. Vi åt en god frukost, sedan packade vi ihop och checkade ut. Celina hann förstås med ett till bad. Eftersom det knappast var en dag att spendera på stranden bestämde vi oss för att leta oss bort mot Port Vell och gå på Aquarium. Vi gick längs stranden och lekte lite vid vattenbrynet. Vi stannade till för en halvt värdelös lunch på ett mindre ställe vi svor att aldrig gå tillbaka till. Vi köpte på en liten livsmedelsaffär pasta och en flaska rosébubbel som vi sa att vi ska ha att öppna när bäbisen fötts. Därefter gick vi till Aquarium.
Detta visade sig bli en höjdare. Celina var riktigt fascinerad av alla fiskar, hajar, rockor och pingviner. Vi köpte en bild som togs av oss av en fotograf där, och åkte genom en tunnel i det stora akvariet med hajar och rockor i. Det blev en riktigt härlig upplevelse för oss allihop!
Efter ett par timmar var det dags att ta oss tillbaka till hotellet. Till slut hade foglossningen, som annars varit någorlunda lindrig under hela resan, kommit ifatt och det blev mödosamt att gå tillbaka. Väl framme väntade vi i loungen på taxin som tog oss till flygplatsen. Där väntade vi en löjlig evighet i kö i ett icke-fungerande incheckningssystem (typiskt Barcelona!), och mötte därefter upp med Ullis och Pelle med vilka vi åt en snabb middag innan ombordstigning. Resan hem var ganska jobbig, Celina var mycket trött och varm och less. Vi var dock mycket utvilade och lugna sådär som man bara kan vara när man haft några dagar helt utan vardagliga bestyr och bekymmer. Underbar resa!
De tidigare resedagböckerna från våra underbara resor till Barcelona:
Bäbisen leker kurragömma
Tankar från vecka 26
Nu har nästan sex månader av den här graviditeten gått. Jag är rätt stor, större än när jag väntade Celina i samma vecka, och har gått upp ett par kilon mer än under samma period förra gången. Antingen är bäbisen större eller jag fetare. Det visar sig. Bäckenet strejkar alltmer högljutt och det är svårt att känna sig graciös när man är beroende av kryckor för att ta sig runt affären eller på väg till stranden. Efter en kortare runda protesterar fogarna som gångjärn i akut skrikande behov av olja. Har fått låna en TENS-apparat så Kevin stämplar elektroder i svanken på mig på kvällarna. När jag lagt mig för att sova får jag direkt se till att lägga mig i den ställning jag vill sova i eftersom det är ett mindre projekt att byta sida och oftast slutar i grimaser, muttrande och möjligtvis någon svordom på grund av smärtan. Tre månader kvar och jag känner mig orörlig som en val. Kanske inte en blåval, mer som en sån där lite mindre kaskelotval. Räknar med att vara på delfinskalan först någon gång nästa sommar. Foglossning försvinner ju tyvärr inte i samband med att bäbisen lyfts ur min kropp.
För så blir det i alla fall. Efter tandagnissel, en smått aggressiv Kevin, mail med läkare, tårar och flera besök på specialistmödravården står det nu inskrivet i journalen att vår pojke ska förlösas med planerat kejsarsnitt. Vi (främst jag) kan nu andas ut och ”bara” vara gravid. Det blir ett ärr på magen men efter utomkvedshavandeskapet förra sommaren känns inte det som en hisnande grej, och det är betydligt mer värt att veta att mina nedre regioner inte behöver slita mer.
Tre månader kvar och av det består det mesta av sommar. Jag fyller år (blink blink), Celina fyller år, midsommar, förhoppningsvis några dagar på sommarstället om fogarna tillåter, i juli väntar en nära väns bröllop (om fogarna tillåter) och när höstlöven börjar falla ska jag njuta av goda téer, höstmodet och att tvätta små bäbiskläder. Om jag inte redan gjort det då. Under maj månad medan mitt bäcken varit trevligare inställt och illamåendet och tröttheten tillfälligt gett vika har jag organiserat här hemma. Som en vän sa – jag bygger bo. Precis som jag gjorde när jag väntade Celina. Sorterar skåp, organiserar om, planerar inredningen. Plötsligt har vi mer utrymme i lägenheten än när vi flyttade in, trots att vi snart är dubbelt så många. Jag har fixat på förmiddagarna och varit lamslagen av smärta på eftermiddagarna. Kevin har skakat på huvudet åt mig och jag har instämt i att jag kanske skulle tagit det lugnare. Nästa dag har jag gjort nästa projekt. Kevin fortsätter skaka på huvudet, skäller lite på mig emellanåt men håller med om att det blir bra här hemma. Och jag känner mig nöjd med det jag åstadkommit, eftersom min valutveckling knappast kommer göra mig mer lämpad för hemmajusteringar längre fram. Så tre månader kvar, och bortsett från att bilstolen måste provas ut på en ny plats i bilen är vi i stort sett redo för lilla killen. Sängen står på plats, syskonvagnen ligger i sin förpackning under sängen och alla kläder har vi ju, om ännu nere i förrådet. Celina tycker mamma blivit fet men pekar ibland på magen och säger ”bäbis”, så förhoppningsvis tror hon inte att jag bara ätit för många riskakor. Kevin roar sig med att leka med magen och få sparkar tillbaka.
Det blir en lugn sommar i familjens och mysets tecken. Hoppas på bra men inte tryckande varmt väder, att hoten om högt blodtryck i slutet av graviditeten inte slår in och att jag hittar inre ro att ta det så lugnt som bäckenlederna kräver.
