Paris - The Mini Honeymoon!
30 juli
Vi kör till Bobacken med barnen där Per hoppar in i bilen. Vid Arlanda tar han över ratt och barn och styr tillbaka till Bobacken. Jag och Kevin checkar in, går igenom säkerhetskontrollen och sätter oss sedan på vår favoritbar i terminal 5. Vi skålar med ett glas champagne och kan inte ta in den underbara känslan vi har just nu. Nygifta. Och fri att för några dagar bara ägna oss varandra, i en stad berömd för sin romantik. Lyckan är total.
Vi landar sent på vad som enligt vår taxibokning ska visa sig vara fel flygplats. Det gör inget, vi letar upp en taxi och inom en halvtimme har vi åkt igenom Paris och förbi Louvren, och taxin parkerar framför hotellet Normandy, som till och med finns i vår guidebok då den i början av millenniet var känt i Paris för sin grandiosa inredning. Vi blir tyvärr inte jätteimponerade av servicen och avsaknaden av minibar, men rummet är typiskt franskt och inget kan egentligen släcka vår munterhet. Vi byter om, frågar den ändå hjälpsamma killen i receptionen var vi kan äta en bit mat och han visar oss var vi ska gå, bara tvärs över gatan och runt ett hörn. Där finns en superglad fransos som skämtsamt lägger armen om mina axlar och säger till Kevin att det är ”ladies only tonight”. Vi äter supergod mat och dricker Chablis. En av servitörerna är sanslöst lik Johnny Depp, han uppger att han ofta får höra detta och ställer glatt upp på ett kort. Klockan är runt tio på kvällen, så efter att vi betalat går vi tillbaka till hotellet för att vila ut oss inför morgondagens upptäckande av Paris.
31 juli
Det där med att vila går sådär. Som småbarnsföräldrar är dygnsrytmen inövad trots att man har sovmorgon, och jag vaknar 7.20 redo att ta mig an Paris. Jag och Kevin gör oss ingen brådska utan njuter av att ligga och dra oss innan vi går och äter frukost. Den var under all kritik, otroligt undermålig och serverad i ett trångt, mörkt rum, men vi äter upp fort och går sedan tillbaka till rummet. Vi gör oss i ordning och går ut. Först ut var att upptäcka en närliggande park. Vi hittade en liten leksaksaffär som bara säljer träleksaker, och vi köper en maracas till Alexander. Vi hittar en restaurang som enligt guideboken är Paris vackraste, med otroligt detaljrika målningar och utsmyckningar från 1700-talet. Vi kollar in menyn och inser att en måltid skulle kosta oss lika mycket som resan hit, men en man inne i restaurangen ser oss beundra målningarna genom fönstret och erbjuder oss att komma in och titta. Det vi ser är andlöst vackert och kan bara upplevas med egna ögon för att kunna ta in.
Vi går vidare, tillbaka mot gatorna vi började på och vandrar längs en shoppinggata där vi köper makroner och en solhatt. Vi letar oss fram mot en park där vi sätter oss vid en damm och äter makroner i solen, tittar på människor runt omkring oss, tar in den franska atmosfären. Bakom oss sticker Louvren upp och framför oss till vänster skymtar vi Eiffeltornet. Vi njuter av solvärmen och livet känns underbart. Vi går sedan mot Louvren, tar höger över en bro för att ta oss till Notre dame. Går länge längs Seine, hand i hand i solen. Vi tittar på husbåtarna, pendelbåtarna, byggnaderna, ståhejet på ”Kärleksbron” där alla lås satts fast som symboler för evig kärlek. Vi hittar en restaurang med ett bord i solen, jag äter den godaste ceasarsalladen någonsin och Kevin äter en hamburgare. Ett glas öl, vin. Utsikt över kapell på öarna i Seine. Jag läser på om Notre dames arkitektur, fönster, struktur. Vi betalar och går vidare, kommer fram till katedralen och tänker att Uppsala domkyrka faktiskt är mäktigare. Och just där gifte vi oss.
Efteråt går vi för att leta upp en båt att ta oss till Eiffeltornet med. Då den inte går på en stund och jag läst i boken hur turerna går, bestämmer vi oss för att ta en champagnekryssning vid ett annat tillfälle. Så istället letar vi upp en taxi som tar oss dit (efter ett stopp för kontantuttag). Taxin parkerar vid gräsmattan framför Eiffeltornet. Tar några bilder men står mest och tittar, tar in denna häftiga byggnad. Letar upp den västra ingången som bara är trappor, och påbörjar den häftigaste trappträningen vi gjort. Det går förvånansvärt snabbt, och på första etappen ser vi att det finns en snackbar, genomskinligt golv(!) m.m. Vi går vidare upp på andra etappen. Där tar tar vi in utsikten, tittar även i en av de klassiska kikarsiktena. Vi försöker ta oss hela vägen upp men den sista biten kan man bara ta sig med hiss, och de var avstängda precis när vi var där. Så istället går vi tillbaka ner på första etappen, och köper ett glas rosa champagne i fyrkantiga glas. Vi sätter oss vid ett bord i solen, skålar och mår oförskämt gott.
Väl nere på jorden igen går vi mot floden för att kolla upp champagnekryssningen och för att äta en liten bit mat. I båset för kryssningarna får vi veta tider och bestämmer oss för att ta den nästa dag. Istället sätter vi oss i en av de restauranger med uteserveringar som ligger precis bakom båset, och vi beställer ett glas vin och delar en enkel men gudomligt god pizza. Kvällen innebär ett bord på en Michelinrankad restaurang, men det är långt kvar till dess så lite mat i magen var behövligt. Vi går för att leta upp en taxi och åka till hotellet, men Kevin får ett infall och vi tar en cykeltaxi tillbaka! Killen som cyklar oss säger att vi själva bestämmer vad vi vill betala. Han är trevlig, pratsam, är student och pratar mycket bra engelska. Han får oss att skratta gott och visar oss olika saker längs vägen. Resan är skumpig och jag får senare fruktansvärt ont i svanskotan, men det var en rolig och intressant tur (vi inte hade kunnat göra med barn med oss)!
På hotellet beställer vi taxi i receptionen innan vi går upp på rummet och vilar vi upp oss med ett skumbad i bubbelbadkaret. Sen klär vi på oss och gör oss i ordning för en måltid vi är riktigt förväntansfulla inför – en åttarätters måltid utan barnstolar vid bordet! Jag tar på mig Jimmy Choo-skorna och smyckena jag gifte mig i, och packar ner telefon och läppglans i morgongåvan jag fick av Kevin – den till skorna matchande Jimmy Choo-clutchväskan. Vi hoppar in i taxin som letar upp restaurangen Cobéa genom gränder och smågator.
Servicen är fantastisk, maten är oftast god. Dock är några rätter lite udda för vår smak med friterade hela räkor (även huvudet ska vara ätbart), men andra rätter var makalöst goda. Även de små smakbitarna mellan rätterna var sanslöst läckra. Mina favoriter visade sig bli två rätter jag aldrig ätit, duva och (jag kommer tusan i mig inte ihåg, tror det kan ha varit kalv!). Jag åt dock inte upp en enda rätt, medvetet för att ge plats åt allt jag skulle ta mig igenom under kvällen. Efterrätten var drömlikt upplagt, chokladrullar, bär, bakelser… Vinerna till maten var för mig en fullträff hela vägen, lyfte maten och förstärkte smakerna. Kevin var nöjd med tre av de fyra vinerna vi serverades, vid ett tillfälle valde han ett annat än jag och det var tydligen inte lika lyckat. Men på det stora hela, en helt underbar (och fasligt dyr) middag!
Efter den långa dagens vandring och trapptränande och enorma middag tog taxin oss hem. Vi somnade ovaggade den kvällen!
1 augusti
Vaknar till ett envist bankande på en av grannrummens dörrar vid fem-sextiden på morgonen. Till slut blir Kevin arg och ryter ifrån genom vår dörr. Personen ursäktar sig och försvinner, bara för att återkomma med hotellpersonal efter en liten stund för att bli insläppt. Vi lyckas somna om men sömnen blir ändå störd. När vi vaknat och gjort oss i ordning bestämmer vi oss för att äta frukost på ett café vid hörnet bredvid vårt hotell. Vi sitter i solen, dricker te och äter croissanter. Efteråt går vi längs gatan upp eftersom vi läst att det där finns fina shoppingmöjligheter. Vi går förbi en kyrka, några finare butiker som Missoni, och stannar till vid Balenciaga. Därinne fastnar jag för en väska, provar en klänning med fantastiska skor framplockade av en ytterst trevlig och pratsam ung man som berättar att han länge velat besöka Stockholm och vill åka dit med sin pojkvän vid tillfälle. Han frågar vilken tid på året som är bäst, vilka ställen han borde se. Vi utbyter visitkort och går sedan vidare, utan väska men inte nedslagna för det. Vi går till Place Vendome, världens dyraste torg, kollar på ett fantastiskt armband på Chanel, läser om ombyggnationen av Ritz, och vandrar sedan vidare längs en gata. Jag är på jakt efter ett armband men hittar ingenting heller på Tiffany som jag fastnar för. Vi går vidare mot operan, där vi sätter oss på stentrappen och lyssnar på en kille (Youri Menna), han sjunger en låt (”Daria”) jag fastnar för, och vi köper faktiskt en skiva. Vi letar oss vidare, hamnar på ett par av lyxvaruhusen, fortsätter leta en väska jag känner för. Just idag är jag dock inte i shoppartagen, så vi bestämmer oss för att äta lunch istället. Sätter oss vid ett bord i solen, beställer ett glas vin och tittar på menyn. Jag får då ett infall och föreslår att vi istället tar en lunch vid ån på samma ställe som igår, för att därefter åka på champagnekryssningen.
Sagt och gjort, ett par glas Petit Chablis och en pizza vi delar på. Vi får en idé, Kevin föreslår att vi spenderar kvällen på Moulin Rouge. Jag letar upp numret i min guidebok, Kevin ringer och bokar, betalar med mitt kort genom samtalet. Spontant infall, något som möjliggjordes av att bara ha varandra att ta hänsyn till. Vi njuter av solen och letar oss sedan på båten. Vi får ett glas champagne och ställer oss vid akterns reling och lyssnar på guiden. I ärlighetens namn blir vi dock lite bortsvepta av stunden, kysser varandra, tittar på broarna och smuttar på champagnen mer än vi lyssnar på guiden. Pratar, skrattar. När champagnen är slut köper Kevin ett par Cuba libre. Kryssningen var jättehäftig, vi njuter av varenda sekund och sätter oss efteråt nöjda i en taxi tillbaka till hotellet, efter att ha köpt en liten souvenir till Celina. Väl på hotellet gör vi oss lite snabbt i ordning för att ta en ny taxi till de norra delarna av Paris, till de omtalade gatorna vid Moulin Rouge. När vi står i kö utanför kvarnen är vi förväntansfulla, Kevin har varit på show här för några år sedan men för mig är det bara något jag hört om. Vi kommer in, visas till ett bord med mycket bra sikt. Det är trångt, mycket folk, och borden känns väldigt intima med de små lamporna som ger ett dämpat sken över maten. Vi får vin och trerätters, maten är jättegod och musiken bra. Sedan släcks lamporna och showen startar. Trots att jag är anti exploateringen av kvinnokroppar på detta sätt, är det också en del av mig som känner att detta är girl power, styrkan i att inte skämmas, det fina med den kvinnliga kroppen. Framförallt är det en estetisk genomtänkt ljusshow med många häftiga effekter och otroligt duktiga artister. En lyckad kväll!
Vi åker tillbaka till hotellet, men eftersom vi vet att baren aldrig är öppen och minibaren överhuvudtaget inte existerar bestämmer vi oss för att ta en nattfösare på restaurangen vi gick till första kvällen. Vi sätter oss i baren där och beställer varsin drink. Bartendern gör oss några varma mackor helt utan att vi frågat. Vi pratar om kvällens show, diskuterar etik och allt möjligt mellan himmel och jord. Äter små skurna bitar av mackor och njuter av den franska natten.
2 augusti
Vaknar (igen till ett envist jävla bankande), packar och äter frukost. Går tillbaka upp på rummet, packar färdigt och checkar sedan ut. Kevin bråkar med hotellansvarige angående den dåliga servicen i form av utebliven minibar trots utlovat vid bokningen, de trasiga detaljerna i exempelvis badrummet m.m. En negativ parentes på resan, och på grund av hur personalen hanterade våra klagomål kommer vi aldrig att återbesöka detta hotell, trots det superba läget. Det var i detta läge vi märkte att de tappat alla de stjärnor de hade – skylten på vid entrén hade målats om. Men det tog för oss inte ner känslan av denna resa som helhet!
Vi tar våra kabinväskor och går neråt en gata i jakt på ett lunchställe. Vi hittar ett litet ställe vid sidan av vägen och sätter oss i solen, men det är redan varmt så vi flyttar oss till skuggan. Vi njuter av de sista timmarna, äter lite mat.
Vi tar en taxi till flygplatsen, men då visar det sig att chauffören inte tar kort och Kevin har inga kontanter. Chauffören väntar tålmodligt med mig i bilen medan Kevin springer in för att försöka hitta en bankomat. Lite över en halvtimmes försök och vi ger upp. Kevin förklarar uppgivet att det inte går, och att han bara har halva kostnaden i kontanter. Den vänliga chauffören säger att det går bra, och önskar oss en trevlig resa. Därefter lång väntan på en otroligt ineffektiv flygplats (i stil med Barcelona), lite shopping i taxfreen och sen är vi plötsligt på flyget hem. Vi längtar efter barnen, men är överens om att det har varit så otroligt givande att få vara själva, bara rå om varandra och kunna ta dagen som den kommer. Detta var en fantastisk start på vårt liv tillsammans som gifta.
