-

Hm. Igår såg jag och Erik på Yes Man, med Jim Carrey. En liten bit in på filmen får han skjuts av en ung kvinna tillbaka till sin bil som fått soppatorsk. Hon frågar om han klarar sig sen, han säger något om att ja, om du inte vill stanna kvar och hångla. Hon frågar "vad?", han replikerar "vadå?" - sen går hon helt sonika fram och kysser honom.

Erik börjar gapa och skrika - DET DÄR HÄNDER INTE I VERKLIGHETEN!

Klart besviken.

Jag bara tittar på honom - vad är det för fel på honom? Erik tittar på mig och pekar febrilt på TV:n.  

- Och DU säger att du HATAR FANTASY-FILMER och SCIENCE FICTION, för att det är SÅ OVERKLIGT; VAD FAN KALLAR DU DET HÄR DÅ?! JAG har då ALDRIG fått en kyss genom att ställa en SÅN OFÖRSKÄMD FRÅGA!

- Ehm... Erik? Lugna dig.

- JAG ska se på IRON MAN sen. DET är i alla fall ÖPPET OÄKTA!

Hans blick är uppspärrad och tydligt upprörd, och jag anar sammanbitna tänder bakom spända läppar. Inte lätt att vara en tjejtjusare, i en värld av alldeles för blyga och försiktiga tjejer. Stackaren.  

Har börjat få lite bråttom. Det är en hel del saker som måste förberedas inför flytten (utöver tentaplugget förstås). I torsdags hade vi en flyttfixardag - elavtal flyttades och uppdaterades, telefon- och bredbandsavtal sas upp och nytecknades, försäkringarna förflyttades (dock med dubbelt skydd i 10 dagar då jag kommer bo i Umeå och Erik i Uppsala - två lägenheter som kan brinna upp. En brand här skulle i och för sig underlätta flytten.) Vi beställde adressändring och meddelade halva telefonboken om vår nya adress och vårt nya telefonnummer. Besiktning av lägenheten bokades, liksom hjälp med att montera ut diskmaskinen.

Vi har även bokat bord på loppis, en sista chans att sälja skit vi har men aldrig har använt eller kommer använda. Det är en rätt bra ekvation - vi (Erik) har för mycket saker och vi (Erik) har för lite pengar. Förhoppningsvis drar vi ihop tillräckligt med pengar för att betala det förbannade handfatet som tydligen spruckit av en nedfallande parfymflaska (hur fan höll den men inte handfatet?!). Och diverse andra småskador som tillkommit under... hetlevrade samtal. *harkel*

En annan sak är att vi har en massa stämplar på badmintonstadion att använda upp. Så nu tränar vi som galningar - alla vardagar. Personalen där borta undrar nog om vi är arbetslösa och saknar sociala kontakter. Tyvärr kommer vi ju ändå inte hinna använda upp alla innan Erik flyttar, och det är lite tråkigt att träna badminton med en spelare. Så de överblivna stämplarna får jag använda till gymmet istället. Dessutom har jag endagsbiljetter på IKSU, så nu blir det helt enkelt till att öka veckoträningen från 6 till 8-10 timmar. Jag får se det positivt - jag kommer flytta till Uppsala riktigt vältränad. Vilket kan behövas då jag har gått upp härliga 4-5 kg sen jag flyttade till Umeå. Jävla studentliv.

Dessutom måste vi ju hinna umgås med alla ordentligt nu innan flytten. Effektivt socialliv är det som gäller. Förra helgen blev det ett par glas vin med Karin och Kamilla, igår spel- och tevekväll med Maria och Markus. Vi spelade Trivial Pursuit Globetrotter (vilket jag gick med på mot bättre vetande - Erik är för duktig för att det ska vara roligt att spela mot honom *fnys*) och diverse roliga kommentarer som svar på frågor uppstod...

- Markus: Vad är "felucker" som kan transportera dig till fornminnena i Egypten?

- Cecilia: Någon jävla guide? (Tydligen var det en båt.)

Vi körde lag, tjejerna mot killarna, och under någon fråga hade Maria och jag en kort överläggning.

- Maria: Hur mycket väger 1 kg guld?

Och innan hon hann reagera på sin blondinfråga tjöt jag, Markus och Erik av skratt. Maria började försöka förklara sig, vilket ju var lönlöst (dels för att vi redan fattade vad hon verkligen menade, dels för att våra skratt överröstade henne) så hon gav sig. Och började även hon flämta efter luft mellan skrattattackerna.

Återkommande för alla var också förvirringen över vad som var ett land, vad som menades med huvudstad, stor stad eller en landsdel/stat/provins.

- Cecilia funderar: Vad heter Roms huvudstad?

De närmsta helgerna är flera sociala evenemang inplanerade, bland annat en avskedsfest den 30 maj. Så Umebor - dyk upp! Sen måste vi också skaffa prislappar och börja märka alla sakerna som ska till loppis. Nu måste jag sluta, det är dags för ett träningspass. Igen.

Hej, alla mina kära bloggläsare!

Bloggen har varit på lågvarv på sistone, men nu tänkte jag uppdatera lite.

Angående flytten: datumet är bestämt till den 10 juni. Erik kommer fara till Gävle och hämta en lastbil tisdagen den 9:e, som vi använder som transportmedel. Ellinor, min svärmor, flyger upp till oss på måndagen och hjälper oss med sista flyttpackningen och med bärandet. Onsdag morgon kör Erik lastbilen med alla saker, jag kör Saaben med djuren i (+ svärmor), längs med E4:an med Uppsala i sikte. Och som den guldstjärna min svärmor är, har hon sagt att jag och Erik får flyttstädning i flyttpresent! Helt underbart, vi låter någon annan städa vår skit!

Jobb- och skolfronten har verkligen börjat lätta. Alla skriftliga uppgifter är avklarade, även rättsmedicinsuppsatsen! Den blev totalt 23 sidor. Några kommentarer från läraren på första utkastet, genomgång av dessa och sen var det klart! SÅ SKÖNT.

Har även haft den sista lektionen på Umeå universitet, vilken bestod av ett rättegångsspel där jag var offentligt biträde för vårdnadshavarna i ett LVU-mål (LVU = lag om vård av unga). Föräldrarna var från Libanon, och de hade för avsikt att skicka sin 15-åriga dotter till hemlandet och gifta bort henne till någon avdankad kusin. Föräldrarna tyckte heller inte om flickans umgänge - svenskar. Huvva för dem, de står ju för samhällets förfall. Flickan hade dessutom förbjudits från att gå i skolan den senaste månaden, eftersom där finns jämnåriga pojkar. Hon hade konstaterats vara deprimerad och tappat mycket i vikt... Hur i helvete skulle jag kunna "vinna" detta? Så jag fokuserade på det enda jag kunde - de slår ju henne inte, i alla fall! *patetiskt leende* Solklart fall, trodde alla, klart det blir LVU, tjejens hemförhållanden grundar ett omhändertagande. Haha, men icke! Jag förvånade till och med mig själv, jag bjöd på så mycket motstånd med de rätta frågorna och en välfokuserad plädering att domstolen under överläggningen hade en hel del huvudbry - jag vann nästan. Nästan. Nu var ju ändå målet för barnets bästa, så jag tyckte domstolen gjorde rätt som inte trodde mina klienter. Innan förhandlingen frågade jag pappan (som spelades av en socionom) om han fortfarande hade för avsikt att gifta bort henne. Svaret var att nej, nu tänkte han vänta tills flickan fyllt 18 år, i alla fall. "När jag frågar er om ni fortfarande har för avsikt att gifta bort henne - säg då bara nej. Det får vara socialnämndens sak att fråga om ni tänker gifta bort henne senare, eller om planerna helt är undanröjda." Hihi. Mina klienter svarade väldigt bra på frågorna de fick, och i sak hade vi övertaget. Men juridikens rekvisit fick ge vika för barnets bästa - föräldrarna misstroddes och flickan fick fortsatt boende på ett familjehem. Mycket bra val. Sen var detta inte en förhandling där målet är att vinna, utan företräda och se till klientens bästa. Det är trots fråga om känsliga familjeförhållanden, inte förmögenhetsrättsliga problem.

Häromdagen kom jag och Erik på att det här inte håller. Han måste flytta ner tidigare, det finns för lite jobb i Umeå. Så min älskling stoppar in den bruna björnen (Sendy), en extrasäng, lakan, kläder, lite kökstillbehör m.m. i Saaben och far till Rimbo nästa söndag. Han ska bo där några dagar, innan han kommer tillbaka hit (utan lasten) för loppis och avskedsfest. Därefter tar han sig kollektivt ner till Uppsala, där han då flyttar in i vår nya lägenhet, med sitt begränsade bohag. Sendy får under tiden ha semester på Bobacken. Erik arbetar där ner fram tills han kommer upp och vi kan flytta ner mig och resten av våra saker. Så under cirka två veckor kommer jag bo här ensam. Tänk att vi skulle sluta vår vistelse i Umeå på samma sätt som vi började - jag ensam i lägenheten i två veckor medan han arbetar på annan ort. Den här gången är jag i alla fall inte helt ensam. Jag kommer ha en katt som ser till att jag kommer ur sängen på morgnarna, och en hund som ser till att jag sköter rutinerna. Jag kommer inte vara utan kärlek. Den kommer levereras av en liten och en stor blöt tunga, nyfikna ögon och uppfordrande jamanden och tassar i knät som ber om klappar och gos.
 

Vi tar hand om dig, mamma!