-

4 juli

Dagen startade med att bilen inte startade. Ett par paniksamtal till grannar och sedan en hjälpsam kvinna som parkerat precis bakom oss kom vi trots allt i väg och kunde checka in i tid. Snabbaste säkerhetskontrollen någonsin med barn då detta var första gången utan nappflaskor, ersättning och barnmatsburkar. I packningen var det endast några blöjor och våtservetter som vittnade om att barn var med på resan. Alexander går helst och inga små sulkys behövde vi på flygplatsen efter att vi lämnat av dubbelvagnen. Lite medhavda mackor och en drink, sen in på planet. Alexander somnade i vanlig ordning innan vi nått högsta höjd och Celina var inte långt efter. 

 

Vi landade, detta var Alexanders första besök i London. Barnen bokstavligen sprang in i England. Tåget in till London (varav Alex första tågtur – loved it), och vi tänkte att det vore bäst att börja med lunch eftersom klockan var två där. Vi stoppade barnen i dubbelvagnen och rullade den och väskorna till en närliggande Zizzi. God lunch som för barnen innebar ”tiny tummies” – penne pomodoro och glass efteråt – vilket skulle bli en återkommande favorit under resan. Mätta och belåtna fortsatte vi mot stans centrum, förbi Buckingham Palace (”King Bob!” och ”Queen Elisabeth lives there, mummy”) och genom Green Park. Borta från trafiken lät vi Alex komma ut ur vagnen, och vår lilla pojke satte genast fart in i flocken av fåglar. Han sprang efter dem över gräset med förtjusta rop; det kändes som självaste sinnebilden av en lycklig liten pojke. Vi fortsatte strosa längs stora och små gator, jag gick in i Vivienne Westwoods butik och provade en läcker klänning. Vid Oxford Street konstaterade vi att vi var nog nära vårt hotell för att en taxi skulle kännas överflödig. Så vi fortsatte rulla väskor och vagn.

 

Förbi Russell Square och in på Tavistock Place var vi framme vid hotellet och kunde konstatera att det absolut var det hotell med lägsta standard vi någonsin besökt, men det var rent, hade trevlig personal och läget var på gångavstånd till det mesta, vilket var det som gjorde att vi bokade detta hotell under vad som är en svindyr period att besöka London. Vi packade upp, tog en dusch och gav oss ut för att leta rätt på nästa måltid. Det slutade tyvärr med en mindre lyckad, dyr asiatisk middag. Vi lät det dock inte påverka vårt humör. Vi avslutade dagen på en pub nära oss, barnen åt glatt chips och vi njöt av den milda kvällsluften vid ett bord utanför.

 

5 juli

Vi började dagen med att gå till Covent Garden för frukost, vilken vi intog på The Ivy Grill. Dyrt, fantastiskt gott och mycket mysigt. Efteråt strosade vi mot Oxford Street och gick in till Primark där vi gick lös någon timme, framförallt i barnavdelningen. Alex fick en ny garderob. Vi gick vidare, och stannade för att köpa lunchmackor och snacks (äppelklyftor med vindruvor) enligt mataffärernas 3£ meal deals, att inta vid S:t James Park. Först stannade vi dock till vid en pub. Därefter gick vi via Piccadilly Circus (barnen tyckte TV-apparaterna var mycket stora), och när de såg en engelsk polis utbrast Celina ”Minions!”. Väl i parken sprang barnen runt och jagade fåglar (Celina matade överförtjust en anka, som blev lika förtjust), och sedan hittade vi en lekplats där vi hängde en stund, och åt jordgubbar i solen.

 

Vi gick förbi Westminster Abbey och visade Celina Big Ben. Hon blev mycket imponerad. Vi korsade Westminster Bridge och stannade för glass och drinkar vid Las Iguanas innan vi gick hemåt. Vi stannade vid Spaghetti House för en mycket god middag. Sedan gick vi hem och la oss hyfsat tidigt.

 

6 juli

Frukosten intogs när St Pancras International och King’s Cross, i en pub. Alice gjorde oss sällskap. Efter frukosten gick vi till King’s Cross för att besöka Harry Potters Platform 9¾, vi tog bilder där och inuti St Pancras eftersom scener i första filmen togs där. Efteråt tog vi en lång promenad mot och genom fantastiska Regent’s Park – med sin organiserade layout, vatten, broar och fågelliv var det underbart i solen. Målet var London Zoo. Alexander älskade varenda minut av vår vistelse där, han sprang runt och pekade och Celina hade fullt sjå att hänga med. Vi såg lejon, giraffer, ormarna i Reptile House (också från första filmen i Harry Potter). Lemurer, krokodiler, fjärilar. Alexander somnade i vagnen helt slut efter att vi åkt karusell (hans första gång) och sett pingvinerna. Celina blev lite rädd för ett nedsövt lejon som personalen tog ut ur lejonavdelningen för att den behövde vård. Att jag förklarade för Celina att lejonet inte var riktigt gjorde inte henne övertygad. Men vi avslutade med en milkshake åt henne, sedan började vi tillbaka mot Euston i riktning mot Fitzrovia.

 

När även Celina somnade i vagnen passade jag, Alice och Kevin på att svalka oss från solens hetta inne i en pub. Gott att dricka, bra konversation – helt enkelt en mysig stund. När bägge barnen vaknat gick vi med min guidebok framme till Charlotte Street, för att leta upp en pub omnämnd där på grund av sina forna poetiska och artistiska stamgäster (som H.G. Wells) – bara för att se att puben var stängd för restaurering. Istället gick vi och åt middag på Zizzi, och avslutade kvällen på puben vi varit till tidigare. Alice åkte hem till sig och vi gick till hotellet, mycket nöjda med dagen. Som så många andra kvällar köpte vi med oss lite snacks till kvällen och bananer till morgondagen.

 

7 juli

Idag stod Kew Gardens, Richmond och middag på Emily på agendan. Vi var lite sena ur sängen, vi gav barnen bananer till frukost och gick sedan för att köpa meal deals till oss att ha som picknick när vi kom till Kew Gardens. Vi tog tunnelbanan från Temple, Alex första gång på tunnelbana – han älskade det också. Solen stekte så det blev en varm dag i underbara Kew Gardens. Barnen blev snabbt trötta men lekte bland blommor och fontäner. De åt glass, vi gick genom Princess of Wales Conservatory – mycket sevärt! Vi letade oss till Kew Palace och turades om att gå in i detta fantastiskt restaurerade palats som utgjorde lantställe till en mentalsjuk kung en gång i tiden. Otroligt att få se denna plats.

 

När vi kände oss nöjda för dagen och med vetskap att vi hade mer att se denna dag gick vi genom hela parken till Lion’s gate och vidare i riktning mot Richmond. Barnen somnade så jag och Kevin smet in på en pub för en Gin&Tonic – han med rabarbergin och jag med fläderblomsgin – spännande smaker. Därefter in i själva Richmond, där vi gick länge för att hitta ett ställe medan vi väntade på att Emily skulle ansluta. Vi tog ett glas vin vid floden. När Emily kom letade vi oss via Kevins kompis Terrys klädaffär (han var dock inte där) till Zizzi för en något ansträngd middag, på grund av trötta barn och smått inkompetent personal. Vi gav oss efter detta, tackade Emily hej då och letade oss hem. Alla var trötta och något solfebriga.

 

8 juli

Seg start idag. Lite mulet och väldigt blåsigt. Vi valde att hoppa över frukost. Vi tog en trevlig promenad förbi Coram Field’s, hittade ett par getter på en sidogata på andra sidan från Charles Dickens hus, och gick ner för en charmig gata där vi köpte fyra små muffins för 1 pund för någon välgörenhetsorganisation innan vi slutligen gick längs High Holborn och svängde av i riktning mot St Pauls Cathedral. Strax efter The Old Bailey (den mest kända, typ tingsrätt, som finns i England) hittade vi en Jamie’s Italian och tänkte att det skulle sitta fint. Och det gjorde det. Kinkiga ungar, men föräldrarna blev fullständigt imponerade av barnmenyn, den pedagogiska leksaken (view-master, vad är det svenska ordet?) som i 3D visade vad som fanns på barnmenyn, och den lilla påsen med pappersaktiviter och basilikafrön att ta hem och så. Kevin och jag beställde tvårätters, med tryffeltagliatelle till förrätt (MUMS) och en köttbit med strips till varmrätt. En stund senare var allas blodsockernivåer och humör på betydligt högre grader.

 

Därefter styrde vi stegen mot Tower of London, ett efterlängtat besök från min sida. Var jag inte räknat med var hur entusiastisk Celina skulle vara. Uppför alla stentrappor, genom alla häftiga gamla salar och rum. Hon tyckte utsikten mot Themsen var häftig, och tack vare Minionerna så hade hon stenkoll på vilken krona som tillhörde den engelska drottningen. Hon var helt tagen av allt hon såg, inklusive de berömda korparna. Mycket givande besök, helt klart!

 

Efteråt tänkte vi att det var dags för vätskepaus. Vi skulle dock ta beslutet att gå till Barbican centre vilket innebar en timmes promenad längs bullriga vägar och en förlorad barnsko i vattnet vid London Wall, innan vi till slut satte oss ner i en bar. Barnen var nöjda att få sträcka på benen medan föräldrarna var glada att sitta ner, så trots de goda drinkarna var det dags att rulla vidare. Så vi gick, och gick, och gick lite till. Sen satte vi oss på en italiensk restaurang runt hörnet och betalade alldeles för mycket för alldeles för mycket mat av låg kvalitet. Kevins bild av en autentisk italiensk restaurang blev till en bild av en restaurang att undvika i framtiden. Men men. Äta bör man… Efter detta blev det en lugn kväll i hotellet, till barnens lättnad!

 

9 juli

Lite trötta i benen av allt promenerande tog vi idag tunnelbanan till Green Park för att möta upp James, Beth, Jeff, Debbie, Charlotte, Katie och Bill i St James’s Park. Det märktes att det var lördag, fullt med folk överallt. På vägen dit råkade vi ramla på The Dhanging of the Guard, en paradceremoni med hästskjuts och musik som går av stapeln ca 11.30 varje lördag. Lite senare träffades vi alla på en gräsyta och pratade och fikade. Första gången James träffade Alex. Barnen lekte med bollar. Så roligt att träffa alla! När det började blåsa lite letade vi oss till en närliggande bar, och satte oss i ett avsides rum och satt där i ett par timmar och pratade. Emily gjorde oss också sällskap där. Celina var överförtjust att umgås med James, Alex somnade dock ganska fort och tiden gick medan vi andra tog igen lite förlorad tid.

 

James och Beth avvek efter ett tag, men vi andra började gå mot Trafalgar Square och mot en pub där vi åt middag ihop. Närmare klockan sju var det dags för alla Worrows att bege sig hem. Någon passade på att sno Kevins drink medan vi tittade bort. Vi stannade ett tag till, sedan gjorde Emily oss sällskap hemåt en bit innan också hon åkte hemåt. Väl hemma tog vi det lugnt på hotellet.

 

10 juli

Sämre väder idag, regn på morgonen. Vi tog tunnelbanan till Tower Hill med siktet mot Southbank. Vi började dock med frukost i en mysig pub (The Minories) under järnvägsspår, prisvärd mat och glada barn till tedrickande föräldrar. Sen vandrade vi över Tower Bridge och övervägde ett besök i det men avstod på grund av det blåsiga vädret. Istället gick vi vidare och kånkade ner barnvagnen till Southbank. Vi gick och gick längs gator och restauranger vi sett många gånger, detta är en av våra favoritområden. Alexander somnade så jag föreslog Oxo Tower där vi var allra första resan ihop i England. Celina lekte vid en fontän längs vägen. Väl framme njöt vi av utsikten och de fantastiska drinkarna (Celina åt Quavers och var omåttligt nöjd), tills Celina tyckte det blev kallt så vi gick in. Där satt vi en lång stund, Alexander vaknade men var vid gott humör och servitörerna kom och bjöd på kritor, målarblock och choklad.

 

Efter en fantastisk stund där högt uppe i London gick vi vidare, dags att leta lite mat. Vi letade oss ner till marknaden mot Waterloo, och delade en pad thai och alldeles för söt cider. Sen tog vi tunnelbanan tillbaka hem, stannade för att köpa med oss lite gott till kvällen, grissini, kyckling och frukter. Det var dags för en trevlig, lite längre, kväll ”hemma”, som Celina kallade hotellet med TV-lounge. Det var EM-final så vi fick sällskap i salongen. Jag såg på film med barnen i soffan och njöt av lugnet.

 

11 juli

Med regn i luften letade vi oss via tunnelbanan till Waterloo för att möta upp Kevins kusin Tony med frun Nicky. Målet var en tur längs London Eye. Fantastisk utsikt och uppspelta barn. Vi fick njuta lite längre än vanligt eftersom det blev ett tekniskt fel på hjulet när vi var två vagnar ifrån plattformen. Lite roande att se två tekniker binda ihop några kablar med några snören…! Det regnade medan vi satt i hjulet, och det regnade när vi kom ut. Vi letade oss därför till All Bar One i närheten, och åt lunch där. Vi tog några glas, drack te, hade kvalitativ tid och pratade om allt möjligt. Barnen var trötta och sov länge i vagnen.

 

När vi var nöjda och regnet hade lättat gav sig Tony och Nicky av. Kevin, jag och barnen tog tunnelbanan till Goodge Street och gick för att äta middag på samma Zizzi där vi åt med Alice för några dagar sedan. Barnen var på topphumör, och middagen var (kanske därför) fantastiskt god.

 

Ett stopp senare på mataffären för det dagliga inköpet av bananer så var vi hemma på hotellet.

 

12 juli

En mycket regnig dag. Vi letar oss neråt Tottenham Court Road och Oxford Street, tanken är att jag ska kika lite i affärer. Regnet gör dock att vi bestämmer oss för att leta upp en lunchrestaurang först. Vi hamnar av en slump i en grekisk restaurang (The Real Greek) och det skulle bli en av de bästa måltiderna vi hade. Fräsch, nyttig mat, otroliga smaker och ett fantastiskt grekiskt rosé – förmodligen resans bästa vin. Även barnen trivdes. Vi satt där länge och tittade på regnet som öste ner utanför. När vi var klara försökte jag leta upp en klädaffär, men gav upp på grund av regn och tidsbrist. Det var dags för nästa anhalt.

 

Vi tog tåget till Tolworth för att äta middag hos Amanda och Ray med Dave, Jane och Terry. Så otroligt roligt att se alla igen, sist var bröllopshelgen förra året (förutom Amanda som vi inte sett på tre år). Solen letade sig fram och vi njöt ute i trädgården medan barnen åt pasta. Amanda bjöd på otroligt god mat, konversationen flöt på och det var en trevlig kväll. Samlade trevliga minnen. Vi bröt upp vid åttatiden och begav oss tillbaka in till stan. Alexander var som vanligt mycket pigg på att åka tåg och se andra tåg - ”Baka! Baka!”.

 

13 juli

Sista heldagen för denna gång. Vädret var lite omväxlande, men äntligen lite varmare och regnet hängde inte i luften. Vi började med en pannkaksbrunch på My Old Dutch, ett ställe Kevin gick en gång med sin pappa i slutet på 70-talet. Besöket då är ett kärt minne för Kevin, som då nyss hade börjat arbeta och hans pappa jobbade på en närliggande gata. Jättegod mat! Sen gick vi mot Trafalgar Square och över Hungerford Bridge till County Hall för att besöka Sea Life (London Aquarium). Hajtanken var klart det häftigaste för barnen, speciellt när vi stod ovanför den på ett genomskinligt golv. Nemofiskarna och rockorna gjorde också succé.

 

Efteråt gick vi tillbaka över bron för att njuta av en stund på en av våra favoritställen – Gordon´s Wine Bar. En underbart kall flaska vitt och ostbricka. Celina målade, åt chips och tog sedan sin bit baguette till grannbordet där det satt en pratglad fransman, en fågelrädd kanadensiska och en polska. Eftermiddagen flöt på och solen kom fram. En mycket trevlig stund. Alex var gossjuk och glad, spenderade mycket tid i famnen och med att peka på alla helikoptrar han kunde se. ”Baka!”.

 

Vi tillbringade kvällen i hotellets TV-lounge. Celina, social som hon är, satte sig bredvid en tjej från Chile som inte kunde ett ord engelska. Med lite knagglig spanska från mitt håll och med hjälp av Google Translate fick vi ändå fram det som behövdes. Celina brydde sig inte om språksvårigheterna utan körde på med leenden och inbjudande gester. Älskade unge.

 

14 juli

Hemresedag. Packning. Checkar ut och lämnar väskorna på hotellet. Styr barnvagnen och stegen mot en Jamie´s Italian vi såg igår, nära Seven Dials. Njuter av en helt fantastisk lunch, barnen slukar sin mat och sin glass, Kevin och jag är mycket imponerade av våra pastarätter. Efteråt tittar vi lite i affärer men letar oss tillbaka till puben i närheten av vårt hotell. Solen steker igen så vi passar på att ta en sista stund och njuta av denna semester. Alex har somnat gott, Celina matar duvor med chips. En sju-årig engelsk pojke, som bor med sin familj i Singapore, är mycket pratglad och gör oss sällskap. Jacob har mycket att säga.

 

Sen är det dags att gå och hämta väskorna, för att gå (en högst irriterande, bullrig väg) till Farringdon för tåget till Gatwick. På tågstationen inser vi att vi glömt väskan till barnvagnen på hotellet, men har inte tid att hämta den. Vi tar oss till Gatwick, äter middag där. Resan hem går bra, Alexander sover hela vägen medan Celina istället är vaken hela resan för första gången – hon leker med stickers i en målarbok. Vi landar mycket försenade i Sverige, men kommer hem smidigt och bra. Celina lägger sig direkt, vi andra somnar nöjda hemma i egen säng vid tretiden, med huvudena fulla av många och härliga intryck.