Fem dagar i Barcelona - the Expanded Edition
21 mars
Vi kliver upp klockan tre och gör oss i ordning, väcker Alex som får lite välling och tar till sist upp Celina. Barnen är trötta men nyfikna på vad som händer. Vi sätter oss i bilen, jag mellan barnen i baksätet och så kör vi mot Staffan som klockan fyra på morgonen är beredd på att ta oss till Arlanda och köra hem bilen. Han är även kattvakt. Vi hoppar ur bilen vid en snöregnig terminal, jag skyndar mig in med Alex medan Kevin tar Celina och väskorna. Incheckningen går snabbt och smidigt, säkerhetskontrollen var också lättsam. Sen står vi strax efter klockan fem i taxfree-butiken. Vi sätter oss i några stolar och äter våra medtagna kanongoda smörgåsar, därefter öppnar en bar och Kevin tar täten. Vi springer på toa och inser efter detta att vi haft lite dålig koll på tiden och att de nu utropar ”Final call” vid gaten, så lite smått panik. Aldrig hänt förut, men det gick bra och vi kommer på planet, en flygvärdinna visar oss till våra platser. Vi sätter oss ner men inser då att det är på fel platser, så upp med barnen igen och vidare ytterligare några rader. Celina har somnat innan vi är i luften, Alex kort därefter.
Resan kunde inte ha gått bättre. Celina vaknar strax innan landning, Alexander tyckte det var jättespännande att titta på allt folk när han var vaken, men sov annars mest. Väl framme kommer vårt bagage relativt snabbt, och vi letar upp taxikillen som tar oss till hotellet. Taxin har en barnstol åt Alex men Celina får sitta i mitt knä, rena äventyret för henne. Vi kommer till hotellet, samma som förra året – Pullman Barcelona Skipper, vid stranden - och får lämna väskorna innan vi går för att leta en restaurang vid stranden och äta lunch.
Vi provar en asiatisk restaurang, Shoko, som är nattklubb på kvällarna och som faktiskt var den vi var till en sen kväll första året. Maten var god men förrätten inte riktigt vad som utlovades i menyn, lite klagomål från Kevin leder dock till en kompenserande liten flaska cava. Helt okej! Vid det här laget är vi trötta, jag orkar inte dricka upp mitt vin utan häller upp det i en tom vattenflaska (vadå, jag har ju betalat för det!) för att ta med till hotellet och smutta på senare.
Väl tillbaka på hotellet får vi veta att kvinnan i receptionen begått ett misstag och att vårt rum inte är redo. Vi får vänta två timmar till(!), något som inte är lockande när man varit uppe sedan tre på morgonen och har två små barn i stort behov av att få vila på rummet. Jag somnar irriterad i lobbyn. När jag vaknar till har Kevin blivit mer arg, säger till i receptionen att detta inte är acceptabelt, och vi ges en check till valfri drink i baren medan vi väntar. Jag beställer det dyraste jag kan hitta. Celina äter popcorn och dricker apelsinjuice. Kevin beställer en Cuba libre med 12 år gammal rom.
Så småningom får vi veta att rummet är redo, och när vi kommer dit förstår vi varför de lät oss vänta, de ville att vi skulle ha det största rummet med tanke på de två barnsängar vi behöver. Hörnrummet är stort och har utsikt mot Medelhavets vågor. Badrummet är identiskt med det vi hade året innan. Den flaska cava de lovade oss i receptionen när de berättade att rummet var försenat står i en hink med is. Den rör vi dock inte. Vi pustar ut, jag och Celina tar ett skönt bad och sedan vilar vi ett par timmar.
Vi går ut för att äta en enklare middag, går till den irländska puben vi besökte förra året, men då de inte serverar mat går vi vidare. Vi går längs restaurangerna i Port Olimpic och hamnar i vanlig ordning vid vår favoritrestaurang, La Fonda. Jag beställer en enkel spaghetti bolognese som jag och Celina kan dela på, Kevin beställer en rejäl stek. Vi beställer in en tillbringare med deras sangria gjord på cava, och jag njuter så av denna! Förra året när jag var gravid blev det knappast något av den sorten. Alex sover en stund, Celina är lite rastlös, men äter lite mat och är på bra humör. På frågan om vi vill ha dessert tackar vi dock nej, och ber istället om notan. De kommer då med små kakor, sådana de alltid ger gästerna efter maten, och servitören (som vi känner igen från tidigare år) ställer en helt ny flaska persikosnaps på bordet! Ta för er, säger han, medan han öppnar en likadan alkoholfri flaska åt Celina, som även får en godisklubba. Som vanligt ypperlig service. Tyvärr blir det ett missförstånd med notan, medan jag och Celina går ut och tittar på räkorna, humrarna, och krabborna som ännu lever och ligger på is utanför restaurangen, sitter Kevin med en skrikande Alex kvar i restaurangen och väntar på notan. När tjugo minuter gått säger jag till en i personalen som då genast ser till att det ordnas, vår servitör hade missat att vi bett om att få betala. Efter detta går vi tillbaka till hotellet, nöjda med dagen. Vi somnar vid tioslaget.
22 mars
Vi vaknar utvilade till ett soligt Barcelona. Vi byter barnens blöjor, gör oss i ordning och går sedan ner till frukosten. Jag lovar Celina att hon får äta precis vad hon vill, så jag tar med henne runt och hon pekar ut vad hon vill ha. En rostad smörgås, yoghurt med jordgubbssmak, färska bär och ananasjuice. Alex får smaka lite på vitt bröd, jag och Kevin tar för oss av korvarna. Och vi tar ett glas cava. Njuter av äkta ledighet, barnen engagerar övriga hotellgäster och vi har det riktigt trevligt. Vi bestämmer oss för att gå upp på taket och bada bubbelpool i solen.
Ungarna får på sig badblöjor, Celina blir jätteexalterad med sin baddräkt och armpuffar med Nalle Puh och Tiger på. Inlindade i badrockar och med tofflor på tar vi oss till takterrassen. En bubbelpool och en uppvärmd simbassäng väntar oss i solen. Till och med Alex, som annars inte direkt är förtjust i att bada, njuter i jacuzzin. Vi busar och leker, livet känns helt underbart. Vi bestämmer oss för att gå på zoo medan vädret är bra.
Efter att ha duschat och bytt om rullar vi ut från hotellet. Alex somnar i vagnen på väg till Barcelona Zoo, som ligger ett par stenkast från hotellet. Celina är trött men vaknar snart till när hon ser alla apor och jättesköldpaddor, de små djuren som ser ut som Timon och de andra djuren som ser ut som Pumba. Påfåglar som vandrar fritt, sälar, flamingos och krokodiler. Stora ögon när hon ser noshörningen och elefanterna. Solen gassar riktigt skönt, Celina och jag delar en ost- och skinksmörgås vi köper i en liten servering. Så småningom somnar även Celina i vagnen, lagom till Alexander vaknar och vill komma upp och titta sig omkring. Vi ser bufflar, lejon, en tiger och myrslokar. En riktig toppenupplevelse med glada barn och sol! Efter ett par timmar går vi tillbaka till hotellet. Alex somnar om efter en flaska ersättning och Celina fortsätter sova gott. Bägge sover i vagnen när vi är på rummet, jag och Kevin öppnar cavan vi fick igår, efter att den ersatts med en ny kall flaska. Vi får till och med en lång stund för oss själva i badkaret, pratar om allt mellan himmel och jord, sippar på cavan.
När barnen börjar vakna gör vi oss i ordning och går för att äta middag. Vi väljer ett nytt ställe i Port Olimpic, en liten restaurang med svartvit, stilren inredning. Det är bara ett annat sällskap där inne, lugnt och stilla. Vi beställer för första gången i Spanien en paella, med kyckling. Medan vi väntar får Celina ananasjuice och chips, något som tas emot tacksamt då hon är lite rastlös. Servitören leker lite med henne. Alexander blir dock jätterädd för denna mörkhåriga man (vilket han alltid blir, speciellt om personen har mörkt skägg också!). Med Alex i knät kommer snart paellan som är riktigt, riktigt god. Blir helt klart till att återkomma till den restaurangen.
Mätta och belåtna går vi tillbaka till hotellet. Där byter vi om, jag tar på mig högklackade skor för första gången på månader och sen går vi ner till hotellbaren för att se El Clásico, fotbollsmatchen mellan Real Madrid och Barcelona. Vi tar ett par drinkar, jag underhåller barnen medan Kevin följer matchen, och bartendern Gisele blir stormförtjust i Celina. Hon ger henne kritor och papper och massor med popcorn. Alla nöjda!
23 mars
Vi vaknar, myser och bestämmer oss för att det är dags för shoppinggator. Vi äter frukost och gör oss klara, och tittar på en karta för att bestämma vilken väg till Passeig de Grácia vi vill ta. Vi väljer att gå förbi zoot, förbi Parc de la Ciutadella och genom Barrio Gotic, och stannar precis utanför kvarteren för att äta tapas på ett ställe vi tidigare ätit på. Alexander sover gott i vagnen, Celina dricker ananasjuice och vi avnjuter olika rätter under vad som skulle bli den enda måltiden denna gång i solen. Det är varmt och skönt. Det kommer en kvinna sjungandes nerför gotiska kvarteren, hon försöker samla in pengar. Hon går i tofflor, slappa byxor och t-shirt. Och sjunger helt fantastiskt. Alex vaknar efter en stund och tar del av stunden.
Efter måltiden sätter vi kurs mot Placa de Catalunya, och på vägen ramlar vi på en Disney-butik. Celina är i himlen bland alla hyllor med Frost, Bilar och Monsters Inc. Vi köper ett pussel med Elsa, Anna och Olof. Vi går ut och fortsätter mot målet, Jimmy Choo. Klockan är redan rätt mycket så vi bestämmer oss för att gå direkt dit och sedan gå in i butiker om vi har tid. Vi kommer fram och jag går med pirrig mage in för att leta rätt på de skor jag kommer säga ”ja” i.
Utan lycka. Jag provar de skor jag hade tittat ut men de var inte så bekväma som jag hoppats. Ex antal par skor och en timme senare lämnar vi butiken tomhänta. Jag är nedslagen och ordentligt besviken. Vi är lite hungriga och trötta efter den långa promenaden hit. Vi sätter oss på en restaurang för att ta ett glas vin, tittar på menyn men vill inte ha något att äta. Jag är besviken, nästan ledsen över att jag inte lyckades hitta de skor jag tänkt mig. Har aldrig varit säker på om jag ville gifta mig, men att om jag gjorde det skulle det vara i Jimmy Choos. Så blir det alltså inte. Barnen är trötta och kinkiga, jag byter blöjor på dem och får slut på våtservetter. Celina äter en glass och Alex äter, jag och Kevin funderar på vad vi ska hitta på härnäst. Jag får panik i några minuter när jag inte kan hitta min mobiltelefon, men till slut kommer den fram. Vi bestämmer oss för att vända den dåliga känslan med att göra något annat vi sett fram emot – gå till Ohla hotel boutique bar. Med ny energi lämnar vi restaurangen och styr barnvagnen dit.
På en gång vi kliver in känner en av männen i receptionen igen oss (!). Han frågar hur vi har det, och tittar förundrat på Alexander eftersom han förra året fick höra att vi väntade vårt andra barn. Vi sätter oss i baren men de bartendrar vi känner är inte där, istället arbetar en kvinna lite stressigt eftersom baren snabbt fylls på. Drinkarna görs dock fortfarande med samma precision och fantastiska smaker och dofter. En drink fick jag dock sända tillbaka för en ny då hon råkat bränna ett sugrör när hon gjort i ordning den komplicerade drinken. I övrigt som vanligt inget att anmärka på. Celina och jag lägger pusslet vi köpte, ett stort fint och glittrigt pussel.
Ett par drinkar senare går vi hemåt mot hotellet. Barnen är glada och utvilade, kvällen är mild och härlig. Celina pratar på om det vi går förbi, och när vi kommer till lugnare gator har Alex fått nog av barnvagnen och vill sitta på Kevins axlar, något som frammanar det härligaste av bäbisskratt. Väl framme på hotellet lägger vi pussel igen, och bestämmer oss för att barnen behöver få leka på golvet efter en lång dag i barnvagnen, varför vi inte vill gå ner till hotellets restaurang. Vi beställer därför för första gången room service, pasta och pizza, och en flaska rosé. Vi äter lite av maten, dricker knappt en tredjedel av flaskan och sen är vi så trötta av vi alla somnar. En bra kväll, trots en misslyckad shoppingrunda och utan de skor jag drömt om till mitt bröllop.
24 mars
Det är vår årsdag. Jag vaknar i Kevins armar, för en gångs skull vaknar vi bägge innan barnen. Uppenbart var de trötta efter gårdagens långa promenad med många intryck. Kevin säger tyst till mig att såhär gör vi: efter frukosten tar vi en taxi till Jimmy Choo. Kanske kan skorna jag provade vara mer bekväma när jag inte gått en halvmil innan. Detta gör mig så oändligt lättad, det låter bra att ge det en chans till.
Sagt och gjort, upp med barnen och ner till frukosten. Vi beställer en taxi med två barnstolar och går upp till rummet för att göra oss klara. Receptionen ringer och meddelar att de bara kunnat hitta en taxi med EN barnstol, och vi nöjer oss med det. Celina får sitta i mitt knä, tänker vi. När vi väl kommer ner står taxin där punktligt, men barnstolen vi lovats var inget annat än ett nerfällt säte på en baksätena. Det duger inte, Kevin säger att detta inte är trafiksäkert och långt ifrån vad vi lovats. Till slut blir taxichauffören rastlös, en kille på hotellet hjälper till med översättningen. Jag har redan satt mig med Alex i knät, och Celina i det upphöjda sätet. Eftersom jag inte vill förlora tid på att tjafsa övertalar jag Kevin om att vi åker. När Kevin sätter sig i framsätet vägrar taxichauffören nollställa mätaren (vi har ju faktiskt inte åkt någonstans), varpå han skickar ut oss ur taxin. Kevin blir fly förbannad, jag tar barnen in i lobbyn och ber en hotellkille ta den hopfällda vagnen åt mig. Kevin har en diskussion med någon i receptionen och kommer sedan irriterad fram till mig. Jag föreslår att vi tar en taxi med varsitt barn i famnen. Inte det säkraste, men det är stadstrafik och det går inte fort. Vi går åter ut ur hotellet och får en taxi invinkad till oss. Jag ber hotellkillen översätta till taxichauffören att vi vill att han kör ytterst försiktigt med tanke på hur vi färdas. Chauffören nickar och ler mot oss. Äntligen är vi på väg.
Det går bra. Det tar lite tid, det är mycket trafik, men chauffören är glad och blir väldigt förtjust i lilla Alex som jollrar till honom. Celina vilar i Kevins armar och vi lyssnar på radions låtar vilka vi känner igen. Väl framme betalar vi bara en bråkdel mer än den förra taxins mätare visade på när vi satte oss i taxin. Vi går in i Jimmy Choo, mer fokuserade än någonsin. Denna gång tar det 10 minuter, sen faller vi för ett par guldglittriga härliga nummer. De ska jag gifta mig i. Fram med kortet, butiksbiträdet hittar Kevins namn i kundlistan, och vi betalar. Samma barnsliga glädje som förra gången. Salig går jag ut ur butiken och vi börjar gå gatan ner. Det är lite småregnigt, vi tar oss tid att gå in och ut ur butiker. Vi handlar dock bara barnkläder. Rätt mycket av det. Sedan sätter vi oss i en av de restauranger vi ätit på tidigare år och äter lunch. Celina får dagarnas bästa glass, och som vanligt får barnen leenden och komplimanger av de alltid lika barnkära servitörerna.
Vi fortsätter i riktning mot hotellet, förbi Ohla Hotel vars bar dock är stängd, så vi fortsätter gå. Vi går in på ett apotek och köper blöjor och ersättning till Alexander. Det börjar dock regna rätt häftigt, och då det är en bra bit kvar till hotellet tar vi en taxi. 5 euro och 6-7 min senare är vi framme i hotellet. Betydligt gladare än när vi lämnade! Lite strul med betalmaskinen i taxin, en hotellkille hjälper mig upp till rummet med barnen, väskor och påsar. Just efter att Kevin också kommit in på rummet knackar det på, en kvinna kommer in med en bricka med choklad och två flaskor vatten, och förklarar att det är hotellets ursäkt för strulet med taxin på vår väg ut. Trevligt!
Vi bestämmer oss för att vila och leka med barnen, de provar sina nya kläder, jag och Kevin tar ett glas rosé från flaskan vi beställde upp kvällen innan. Jag märker då att folk försökt kontakta mig, något är fel och jag kollar nyheterna. Ett plan från Barcelona har kraschat i Alperna samma morgon. Jag skriver ett meddelande på Facebook för att meddela att vi har det bra. Vi ägnar ett par timmar på hotellrummet med att se på nyheterna, vila, och sedan göra oss i ordning för kvällens årsmiddag.
Eftersom regnet öser ner, det värsta vädret vi haft under våra år här, bestämmer vi oss för att hålla till i hotellets restaurang och bar. Vi beställer in mat, men barnen är trötta och ledsna och det går inte alls som vi hade tänkt oss. Till slut somnar Alex, Celina sitter med hörlurar och min platta med barnfilm och jag och Kevin kan luta oss tillbaka med en drink och äta upp det sista. Därefter bestämmer vi oss för att det är dags att ta barnen till säng och vi tar med oss våra drinkar upp till hotellrummet. Den kortaste och mest intensiva middag vi haft på vår årsdag, men så är livet med två små barn under tre år!
25 mars
I år bokade vi en natt extra, men nu är det avresedag och vi ordnar på rummet med packning. Vi gör oss i ordning och fixar så mycket vi kan så vi kan äta frukost i lugn och ro. Barnen är för en gångs skull lugna och glada, Alexander somnar i vagnen och Celina vilar bredvid. Jag och Kevin får tid att avnjuta lite cava och prata om allt möjligt. Det är härligt med de där oplanerade stunderna när man får tillfälle att prata ostört och kunna titta varandra i ögonen. Det känns som en bra avslutning på resan, vi rundar av och går till receptionen för att betala hotellräkningen. Kevin tar där upp att vi inte fick höra något om mögellukten i rummet vi påpekade tre dagar tidigare. Kvinnan som hjälper oss går iväg för att prata med sin chef. När hon kommer tillbaka meddelar hon att hotellet står för hela notan i baren/restaurangen kvällen innan! Det var långt bättre än den rabatt vi hoppats på, så vi tackar och tar emot. Som helhet kan sägas om hotellet detta år att vi på flera punkter blev besvikna, men alltid kompenserade.
Vi går upp till rummet, packar det sista och går sedan ner till lobbyn, där vi lite före utsatt tid blir mött av vår bokade taxi, samma trevliga chaufför som körde hit oss. Alex får barnstolen och Celina sitter i mitt knä. Chauffören och Kevin pratar så gott de kan med språkbarriärerna, Alex somnar i stolen.
Flygresan hem går ännu bättre än utresan. Barnen somnar bredvid varandra i Celinas flygsäte, och framme i Sverige väntar Staffan med bilen.
De tidigare resedagböckerna från våra underbara resor till Barcelona:
