Det vackraste jag vet
Ytterligare en morgon
Ytterligare en morgon vaknar jag och läser i nyheterna om en kvinna som misshandlats till döds av sin man. Ytterligare en morgon ser jag bakom de rader som står att läsa i media – jag ser polisernas uppgivenhet när de tar in mannen för förhör, kvinnans anhöriga som till slut fått det telefonsamtal de fruktat så länge, chockade grannar som oroligt väntat på att bråken och skriken ska tystna. Ytterligare en morgon som dagens första kopp te smakar något bittert.
Kvinnan hade själv larmat polisen, men när patruller och räddningstjänst skickats till plats var det försent. Kvinnan fördes till sjukhus men hennes liv gick inte att rädda. Mannen kunde omhändertas på plats. Jag har skrivit otaliga PM och uppsatser om våld i nära relationer generellt och mäns våld mot kvinnor i synnerhet. Sedan 2006 har jag studerat rättsfall, både betydligt äldre och färska som tyvärr fortsätter dyka upp med tragisk kontinuitet. Föreläsningar med offer, poliser, till och med gärningsmän. Organisationer, myndigheter och politiker. Det som hände igår kväll är på ett sätt ingen nyhet. En kvinnas liv slocknade till händerna av den man hon levde med. Vi har hört det förut - och vi kommer höra det igen.
När jag varit ute sent om kvällarna har min familj varnat mig för att vara ensam. När jag letat mig hem från nattklubbar om natten har vänner uppmanat mig att vara försiktig, prata i telefonen med någon hela vägen hem. Jag har aldrig varit orolig. Jag vet att den statistiskt farligaste platsen för en kvinna är hennes eget hem. Att om en kvinna utsätts för våld och övergrepp av någon så finns den personen mest troligt i hennes sociala närhet.
Den som mest troligt skulle skada mig är någon jag känner. Någon jag litar på.
Därför smakar teet så bittert. Det totalt motsägelsefulla i att våld i nära relationer tycks innebära att våld och kärlek går hand i hand. Att någon man älskar har ett behov av att kontrollera, utöva makt, med hårda ord, örfilar och knuffar. Att den man älskar begränsar ens livsutrymme och gör sig själv till den ensamt dominerande faktorn i livet. Värme blandat med kyla. Sött blandat med surt. Det är den verklighet vi lever i. Hur länge ska det vara så?
Så länge vi vaknar till nyheten att en kvinna dödats av den man hon levde med är Sverige inte ett jämställt land. Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet, och så länge det förekommer spelar det ingen roll hur jämnt föräldraledigheten fördelas eller löner sätt. Det är många som arbetar mot att detta upprepas, många som kämpar både förebyggande och hjälpande, men det är svårt att komma åt något som sitter i hemmets djupaste vrå. Och gudarna ska veta att det är så vanligt att det är skrämmande.
Och medan jag dricker mitt te och tänker på kvinnan som jag hoppas äntligen fått frid, så vet jag att jag kommer göra detsamma ytterligare en morgon.
London, juli 2013
Kevin rullade väskorna och jag rullade Celina till busstationen i Uppsala. En mycket smidig resa (och Celinas första på en buss) till Arlanda där vi checkade in och sedan åt en snabb frukost. På planet engagerade sig Celina intensivt i säkerhetsinstruktionerna innan hon tvärslocknade i Kevins famn. Ett par drinkar senare var vi på Gatwick flygplats. Där började vår Londonvistelse med att barnvagnen ramlade ihop efter att en mutter och skruv hoppat ur. Vi tog oss till tåget (Celinas första tågresa) där Kevin mekade lite och jag matade Celina på ett säte bredvid en mycket trevlig dam på väg till The Queen’s Garden Party(!).
Väl framme i London letade vi upp en cykelaffär som hjälpte oss skruva ihop barnvagnen igen. Klev ut på gatan precis när en taxi körde fram och vi hoppade in. En skumpig resa och en snarkande Celina i Cecilias famn kom vi fram till hotellet. Vi checkade in, fick gå till en annan byggnad där familjerummen tydligen låg, fick byta rum då tjejen som hjälpte oss märkte att vi fått det som låg precis bredvid hissen, och väl i nytt rum packade vi snabbt upp och bytte om.
Vi letade upp en Zizzi, satte oss med en pizza respektive pasta och en flaska Trebbiano – just like the old times. Efteråt gick vi över Charing Cross Road, förbi Chinatown och runt Leicester Square till Piccadilly Circus. Vi letade upp ett apotek att köpa blöjor och barnmat eftersom vi inte packat med oss något, och gick därefter (via en hiss upp till en bakgata) och Carnaby Street för att leta upp ett ställe för en drink. Gick in till en fin lokal men där fick inte underåriga vara, så Celina blev kort sagt utslängd. Vi gick istället vidare via Soho där vi hittade en bar som inte brydde sig om att Celina satt där och åt Farley’s Rusk. Drinkarna var ruggigt starka och försent insåg vi att detta var en gaybar. Vi hade trevligt men var trötta så vi gjorde en tidig kväll. Celina somnade i barnsängen som vore hon hemma.
En mulen morgon med en English Breakfast i Covent Garden som första mål. Därefter mötte vi upp Emily och Alice för en vandring genom några av butikerna på Oxford Street. Tjejerna turades om att kela och leka med Celina, uppdatera Kevin på senaste händelserna och handla lite i framförallt Primark, där åtminstone Celina shoppade en del! Vi pausade för en drink i en pub och sedan gick vi åter till hotellrummet så Cecilia och Kevin kunde duscha och byta om.
Därefter gick vi söderut genom Covent Garden och via The Strand mot Trafalgar Square och till Whitehall där vi mötte Dave och Jane på The Old Shades (vilket Kevin och Dave valde då de varit där så många gånger förut). Vi åt mat och drack några glas vin, och hade mycket trevligt! Därefter följde tjejerna med Dave och Jane till tåget hem.
Kevin och Cecilia började gå hem och hamnade plötsligt på Gordon´s Wine Bar, där vi stannade för ett glas eller två. Vid ett bord började Celina i vanlig ordning charma de omkring och en tjej blev speciellt förtjust och pratade länge med oss. Till slut bröt vi upp, glada och nöjda med dagen, och vinglade hem till hotellet.
Vi tog god tid på oss på morgonen, åt pizza Kevin köpt kvällen innan och gick sedan till Oxford Street för att handla underkläder, en väska och för att fara in och ut i diverse butiker. Vi pausade vid en pub för ett glas och lite oliver. Efteråt gick vi via Regent Street, Burlington Arcade och S:t James’s Street, genom S:t James’s Park med siktet på området nära Westminster Abbey där vi försökte hitta någonstans att inhandla Pimm’s. Då puben Kevin tänkte på, The Westminster Arms, inte sålde Pimm’s gick vi över Westminster Bridge, förbi Waterloo till Lower Marsh där kubanska baren och restaurangen Cubana låg vid ett torg. Där såldes goda drinkar i tillbringare till ett otroligt pris, så vi avnjöt två av dem tillsammans med en tallrik smårätter som vi delade på. Därefter spillde Celina mojito i Kevins knä, så vi skyndade oss tillbaka till hotellet för att byta om.
Därefter väntade middag med James på PJ’s Bar & Grill. Han var senare barnvakt medan vi hade en teatershow att gå till – The Woman In Black.
Vi beställde en drink medan vi väntade på att föreställningen skulle börja, och Kevin förbeställde drinkar för mellanakten. Väl på plats blev Cecilia lite nervös eftersom hon visade sig sitta mitt i gången där kvinnan i svart sprang förbi…
I pausen hamnade Cecilia i toalettkön före den där amerikanska kvinnan som hörts prata med sin make innan föreställningen – de visade sig vara från Texas, deras första resa till Europa. Riktigt bred dialekt.
Showen var otroligt bra, och efteråt skyndade vi oss tillbaka till hotellet där James höll till med Celina. Han åkte hem och vi gjorde kväll.
5 juli - South Kensington, Hispaniola and Gauthier
Vi mötte upp Alice och gick längs Victoria Embankment till Westminster. Där tog vi ett tåg med sikte mot South Kensington. Celina åkte sin första tunnelbana. Väl i South Kensington gick vi norrut via Exhibition Road till Royal Albert Hall och Kensington Gardens. Vi gick därefter västerut och in i ett fint område med ambassader m.m., där vi till slut hittade en fin liten pub på en bakgata som just öppnade, och åt lunch. Alice hade med sig det paket med kläder Cecilia beställt, och toaletten fick bli provrum.
Mätta tog vi sedan sikte på Natural History Museum, och vi fokuserade främst på dinosaurier och däggdjur, men även vattenlevande djur. Celina tyckte det var jättespännande! Vi satte oss och vilade lite på gräset utanför, innan vi letade oss tillbaka till tunnelbanestationen.
I Westminster bestämde vi oss för att leta upp en båt i Themsen, Hispaniola, för ett par timmar i härlig eftermiddagssol. Därefter sa vi hej då till Alice och skiljdes åt.
Kevin och Cecilia gick tillbaka till hotellet, duschade och bytte om. Det var dags för middagen vi sett fram emot och som Kevin lyckades boka under lunchen – Gauthier, i Soho. Det tog inte många minuter att gå dit, bara från High Holborn via Shaftesbury Avenue och in på Romilly Street. Utanför ett bostadshus, viktorianskt radhus, hängde en diskret mässingskylt som visade att vi var framme, och vi fick ringa på dörren för att komma in. Vi blev visade till ett rum mot bakre delen av huset – vinkällaren. Dukat för två personer och en bäbis. Ljus, fina dukar, utmärkt service och härlig stämning. Maten var otroligt god, vinerna väl serverade och toalettbesöket en fröjd med dess lyx! När Kevin betalade gick Cecilia ut med en lite trött och kinkig Celina för att vänta utanför – då kom en servitör efter med en macaroon – ”for the lady”.
Vi beställde ett glas vin var tillbaka i hotellbaren, och efter lite fix och trix med dubbelbetalningar hade vi en lugn och stilla kväll i rummet.
6 juli - Dance show, Carol, Somerset House and burgers
Kevin klev upp och åkte till Claygate för att gå på Alice och Emilys dansuppvisning, vilken även var Emilys avslutningsshow. Cecilia och Celina gjorde sig i ordning, gjorde ett par ärenden på Oxford Street innan det vankades lunch på Bella Italia på Wellington Street med Carol. Ett glas vin, god pasta med mycket parmesan, härliga konversationer om allt möjligt, och strålande solsken. Efteråt gick vi till Somerset House där det fanns fontäner på innertorget så man kunde svalka sig och barnen springa omkring. Där mötte Kevin så småningom upp oss och berättade hur duktiga tjejerna varit under showen. Vi njöt i solen men flyttade oss därefter till en uteservering på andra sidan Somerset House, mot Themsen. En god drink där, sedan skiljdes vi åt.
Kevin visade vägen till en hamburgerrestaurang – Joe Allan’s – där de serverade ”shoe string fries”, supergoda strips! Mätta och belåtna letade vi oss tillbaka mot hotellet, via en godisaffär som såg misstänkt likt ut en svensk – och det visade sig att ägarinnan var svenska. Hon sålde Bilar, lösgodis och annan typisk svensk konfektyr, dock till dyrare priser. Vi gjorde även ett stopp på en mataffär och hade därefter en lugn kväll på hotellrummet.
7 juli - Chessington, cricket, friends and barbecue
Vi gjorde oss i ordning för en heldag utanför stan då vi skulle fara till Chessington och se James spela cricket. På vägen till Waterloo köpte vi mat på Subway som vi åt i en av Embankment Parks vid Savoy. På väg mot stationen råkade vi på en av Kevins före detta kollegor och pratade lite innan hon skulle delta i ett välgörenhetslopp. På andra sidan Waterloo Bridge stannade vi även vid en marknad och kikade lite. Därefter tog vi tåget till Chessington North följt av en lååång promenad i solen till parken där matchen hölls. James stod först i klubbens bar och serverade oss öl/vin. Ray kom också dit, därefter även Emily och Alice, som lekte med Celina.
Efter ett par timmar följde Cecilia med Ray hem, och tillsammans med Amanda satt de i trädgården och pratade. Därefter lånade Amanda en barnstol från en granne så Ray och Cecilia kunde hämta Celina. Väl tillbaka kom så småningom även Terry, India med vän, och Alice, Emily och Kevin. Amanda och Ray bjöd på grillat och Pimm’s, det blev en riktig festmåltid.
Därefter letade vi oss tillbaka in till centrala London (och lyckades undvika att missa ett tåg med lång väntetid som följd), och väl på hotellet somnade Celina som en stock.
8 juli - Leaving London
Sista morgonen. Ett par timmars packande, sedan gav vi oss av mot St Paul’s Cathedral för att äta mat på ett brasseri. Det var stängt så vi kollade en närliggande pub att vänta i men då den också var stängd köpte vi istället små flaskor (G&T för Kevin och Sauvignon Blanc för Cecilia) i en M&S-butik och satte oss på torget bredvid katedralen och njöt av solen. Därefter åt vi en god lunch och njöt in i det sista. Vi tog en taxi till Victoria Station, där vi först gick in i en Argos-butik för att köpa Tefal-stekpannor. Sedan tog vi tåget till Gatwick och flög nöjda hem, dock med känslan att veckan gått alldeles för snabbt förbi och att nästa London-resa inte kunde komma fort nog.
