-

14 april

What a difference a year makes! On the anniversary of the day Kevin first visited Sweden a year ago, we flew to London to celebrate James’s birthday, see Alice and visit some former co-workers and friends. James would be celebrating his birthday at a club in London on the coming Saturday night so we decided to stay at a hotel in Covent Garden rather than stay with friends in South-West London.

 

We arrived at Gatwick around 20.00 and took the Gatwick Express into Central London and, after a taxi from Victoria to the hotel, rushed out to find the nearest Italian restaurant. We had just enough time to revisit Gordon’s wine bar, a place Kevin took C, Anne and Per to last autumn when they visited us. Unfortunately, they started closing as we sat down with our glasses. We finished them and walked back to the hotel. Walking through Covent Garden by night was quite a magical feeling (at least for a Swede).

 

 

15 april

Got up just after noon and walked to St Paul’s Cathedral to find somewhere to eat. Kevin took us through parks and streets famous for their London lawyers – Gray’s Inn, The Old Bailey and The Temple. We found a brasserie just next to St Paul’s Cathedral where we sat outside and had a fantastic lunch, with London buses driving by and crowds of people walking down the street. We enjoyed the sun, the wine, the liveliness, and of course each other’s company.

 

 

After a quick stop at the cathedral, neither of us wanted to pay 300 kronor to view a church so instead we walked down to the river, The Millenium Bridge, and then chose to follow the river on the north side towards Blackfriar’s Bridge. We had a great view of The London Eye, The Oxo Tower, and Big Ben around the bend in the river. Back at the hotel we changed, walked to Waterloo and took a train to Claygate, first to meet up with James (so we saw him on  his birthday) and one of his friends, then to see Alice perform in a show, and finally to see some friends/former band members in a pub across the road. It was a lot of people to see in a short time, but we had a great time!

 

 

16 april

We went to Waterloo to meet up with Alice to spend the day with her. We started with a quick lunch at All bar one, then went to The National Film Museum (C somewhat reluctantly due to the big sci fi factory in the place), took some good pictures and had quite a few good laughs. Afterwards we sat down for a couple of drinks near the National Theatre on the South Bank, before taking Alice back to Waterloo Station.

 

 

We went back to the hotel and changed for the evening, then walked through a quite warm and very crowded Leicester Square to get to Haymarket and Tiger Tiger, where James had reserved an area for his 21st party. Dancing, drinking, laughing and getting wet from knocked over glasses and bottles. Cecilia found the service at the toilets very interesting – a person handing paper towels to you after you had washed your hands, offering different things like hair spray and perfume for a pound! After dancing a bit more and enjoying the company of James and his friends, we left for a quickie in Piccadilly Circus (in English, that means a quick drink – inte något annat) at a pub Cecilia had visited during her very first time in London. We had a drink (yes, a drink) and chatted until closing time. Then we went back to the hotel for a quickie.

 

17 april

The only day entirely without plans. We walked towards St Paul’s, found a cozy square just next to it and sat down for lunch – a proper English Sunday roast. Unfortunately, the bells started going and went on for about 40 minutes, less nice for the meal and our ears. After a good main course and a dessert, we headed towards the river and took a walk along some of the streets where the Marathon was going on. Instead of joining in we sat down on a boat on the river to watch them with a drink in our hands. Unfortunately, the deck was a bit unstable and C’s wine glass fell off the table as someone walked by! The Catholic priest there drinking and smoking with his young boyfriend meant C could not swear too loudly about it!

 

 

After having enjoyed the view and the sun, we kept wandering and ended up outside The Savoy Hotel. K told C he had walked past it a thousand times but never been inside the home of the world famous Savoy cocktail guide (the Bible to every cocktail bar in the world) so we thought now was a great time to put that right. Good job we had dressed reasonably well as it’s a very sophisticated place, the preserve of the rich and the royal. The hotel has a wonderful 1920’s atmosphere and we were shown to the Beaufort Bar where we picked out two amazing drinks that were served with the style only possible at one of the best places in the world. It was nearing dinner time so we had to make a difficult choice – another drink or leave for dinner. So: “same again, please waitress”.  The American bar, next to the hotel’s museum, is the oldest cocktail lounge in England – but it caters for Americans so, of course,  it looks nice on the surface but it’s much less sophisticated! Having spent our dinner money on drinks we walked into Chinatown and picked up some noodles that we ate back at the hotel room watching TV. What a day!

 

 

18 april

Kevin picked up Alice at Waterloo, and met up with Cecilia at Covent Garden for a nice lunch with Pimm’s and clown entertainment (not Kev, a street entertainer). We then went for a short (but effective) shopping streak which included a new bag for Alice, before taking a taxi to The Speaker (a pub near the Houses of Parliament, named after a senior parliamentary role) where we met up with some of Kevin’s former co-workers. It was great to see them and we had a lot of fun! And K learned nothing that made him regret leaving when he did! Afterwards we took Alice to Leicester Square to go to the cinema – Cecilia tried the typically English thing (banned in Sweden) to have a drink while watching the movie. Seriously, there is nowhere in England where you can’t get a hold of a drink if you want one or where drinks aren’t involved somehow in the event! The movie, a modern re-telling of Beauty and the Beast that Alice had wanted to see, was okay (but it won’t win any Oscars). Afterwards we walked in the mild evening air back to the hotel where we sneaked Alice in so she could spend the night with us.

 

 

19 april

Our last day so we had to pack and leave our bags at Victoria Station before  enjoying the rest of the day. With that out of the way we realised the sun was shining and we had to make the most of it. We planned a quick lunch but then changed our minds and walked the short distance to the Roussillon (an Anglo-French restaurant where Kev held his leaving meal last October) and had a great meal instead. Alice and Kev both had duck (and should have felt guilty) because after lunch we walked to Battersea Park where we watched the ducks. Alice and Cecilia convinced Kev to go out on the boating lake and he agreed as long as they peddled the boat! We had a fantastic half an hour or so on the lake. The weather was amazing, the nature was astonishing and we had a lot of fun together. After that came a sudden reality check – we were still in the park and had only about three hours before our plane left. We hurried to Victoria, said goodbye to Alice and jumped on the Gatwick Express which, unlike most things in England, seems to operate to its timetable. It had been a short day for us in England but it had been a really enjoyable way to finish our stay. It made sure we would look forward to our next visit!

 

Min familj är knappast en solskenshistoria. Men de är alla underbara, fantastiska, unika och goa – och de är min familj.

Under helgen som var kom min bror Joachim, hans fru(!) C2 och lilla Maja-mys på besök. Här är höjdpunkterna:

 

- Vi lagade alla tillsammans en fredagsmiddag, Joachim lagade till gösen han fångat kvällen innan. Att laga maten var lika trevligt som att äta den!

 

- De gånger Joachim utan förekommen anledning kom fram till mig och gav mig en kram.

 

- Att kunna bjuda min bror och C2 på en fin restaurang med underbar atmosfär som bröllopspresent.

 

- Uttrycket i min brors ansikte när han åt den amaronemarinerade oxfilécarpaccion på restaurangen. Ovärderligt.

 

- Stunden då jag och C2 satt på golvet med Maja, åt chips och pratade om allt mellan himmel och jord.

 

- När brorsan svänger loss i vardagsrummet, Kevin kommer in – och joinar.

 

- Att svara i telefonen och höra pappa skratta.

 

- När jag snusar en omedveten Maja i håret, då hon sitter i mitt knä och förnöjt leker med en sked. Min brorsdotter, varm och bäbisluktande.

 

- Den starka kramen jag fick av Per när han och mamma kom för att sitta barnvakt åt Maja (något som gjorde det möjligt för mig och Kevin att bjuda ut Joachim och C2 på middag).

 

- De härliga konversationerna vi hade runt Wii-spelande och måltider.

 

- Under middagen på restaurangen iakttog jag C2 och konstaterade än en gång hur vacker hon är.

 

- När Joachim och C2 höjer sina glas och tackar Kevin för att han är en del av vår familj.

 

- När C2 lägger Maja hos mig och Kevin på söndagsmorgonen, hon kryper runt, skrattar och vi matar henne och låter henne smaka sin första Piggelin.

 

- Mammas sms på söndag kväll – ”Glöm aldrig bort att jag älskar dig!”.

 

- Blicken i Kevins ögon när han tackar mig för en av de bästa helger vi haft tillsammans.

Jag älskar min familj.

 

Lite dålig uppdatering igen. Fy på mig. Det beror på att jag varit upptagen med att rädda världen från rabiata harar, solbrännor och okunniga politiker. Jag har lyckats något bättre med det ena än det andra.

Eller så ljuger jag. Jag har ingen bra ursäkt till varför jag inte uppdaterat bloggen annat än att jag varit otroligt upptagen. Det är studier och arbete för det mesta, ackompanjerat av ett oförståeligt anfall av trötthet som drabbat mig framåt eftermiddagarna de senaste veckorna och föranlett kvällskoma i soffan. Som tur är har detta inte påverkat min pluggmotivation - tvärtom har jag aldrig älskat mina studier mer än jag gör nu. Kriminologi är så otroligt intressant, mångsidigt och spännande att jag bara vill veta mer. Den senaste kursen, viktimologi, innehåller en hel del juridiska aspekter och det är verkligen gott att ha en examen i juridik i ryggsäcken - trots att jag ibland tänker att jag skulle satsat på kriminologi från början istället.

Så statusen nu är alltså att jag:
- är tokkär i kriminologi.
- har återupptagit min tradition att närvara vid mammas sambos kalvsläpp - se rapport från 2008.
- nästan är klar med kursen i kvinnofridskunskap.
- tycker te smakar extra gott när jag sitter inomhus och tittar ut på regnet.
- har träningsvärk i princip varenda muskel, och de som inte gör sig påminda idag lär göra det imorgon.
- motvilligt har fastnat för tv-serien Torchwood.
- har börjat räkna ner till Greklandssemestern.

Nästa blogglöfte jag kommer ge är en resedagbok från senaste vistelsen i England - igen något försenad men den är under konstruktion, språket är engelska och författare denna gång är både jag och Kevin. På återseende!

Här är den sedan länge utlovade resedagboken från Barcelona - Kevin och jag satte oss till sist och skrev. Enjoy!

---

Onsdag 23 mars

Planet flög över Barcelona och vände sedan för att följa kusten tillbaka – och utsikten var helt fantastisk, nästan som om flygturen var ett turistevent. Väl på mark kunde vi inte sluta le över att vara tillbaka, och letade nostalgiskt upp platsen där vi möttes upp förra året. Det pirrade till lite i magen av att vara tillbaka.

 

Taxi till hotellet, liksom förra året fick jag använda knagglig spanska för att ta oss dit. Klev ur taxin i ett soligt Barcelona, tog väskorna och började gå mot det femstjärniga hotellet vi bokat i år. Hotellets läge var perfekt, i centrala Barcelona i Barrio Gotic. Knappt hann vi närma oss hotelldörren innan vi möttes av en man inifrån som kom ut och bar in våra väskor åt oss. Han berättade om hotellets olika barer och restauranger, och sen fick vi åka en halv våning upp för att checka in. Vi erbjöds att sitta ner vid bordet, och tillfrågades om vi ville ha vatten (med ett val av vatten med citrongräs eller mynta och jordgubbar…!). Mycket trevlig personal, trevlig inredning, härlig atmosfär – underbart första intryck. Vi guidades upp till vårt hotellrum.

 

Vi hade blivit uppgraderade från ett ”deluxe room” till en ”junior suite” – och synen som mötte oss var fantastisk. Jag fick anstränga mig för att upprätthålla en sofistikerad fasad och inte springa runt, runt och hoppa i sängen. Det var detaljerna som gjorde det – det toppmoderna badrummet med nedsänkt badkar och avskild duschkabin, toalettdörren som inte hade handtag utan trycktes upp och därför var dold i väggen, välkomstbrevet på ekbänken, Kevins namn på telefonens display, den exklusiva minibaren, de dubbla handfaten, de höga fönstren, den lilla divansoffan med bord och de läckra taklamporna som utgjorde sänglampor.

 

Med en flaska Cava (en present från hotellet) tog vi ett långt bad och njöt av den romantiska känslan. Flaskan och champagneglasen stod på ytan runt badkaret, det såg verkligen så lyxigt och romantiskt ut. Efteråt tog vi en promenad till La Rambla, åt lunch och strosade runt. Bland annat hittade vi ett litet torg där vi satte oss att njuta i solen, innan vi återvände till hotellet för en siesta. Kvällen utgjordes av en middag på en italiensk restaurang och därefter ett par drinkar i hotellets fantastiska cocktailbar.

 

 

Torsdag 24 mars

Vi vaknade på vår årsdag med solen krypandes genom gardinerna. Strax före lunchtid började vi röra oss mot havet, och stannade till vid ett lunchställe utanför en av Barcelonas typiska matmarknader. Mitt i lunchen bombarderades stället av en massa ungdomar som rökte och sjöng sånger innan några lärare tog dem med sig på någon utflykt, att till och med en av lärarna rökte så Kevin fick aska över sin mat retade oss otroligt.

 

Efter lunchen köpte vi jordgubbar och vin, gick vi via några bakgator (där vi bland annat hittade några klänningar och toppar jag inhandlade med Kevins uppmuntran) tills vi nådde Arc de Triomf och Parc de la Ciutadella. Efter ett närmande av en ficktjuv satte vi oss i solen i gräset, tittade på den lilla sjön, alla barn som lekte och konstaterade att parken var betydligt mer folkrik i år än förra året – och att det måste varit varmare under en längre period i år.

 

 

Vi gick sedan via gator, broar och en lekplats med gungor vidare mot Port Olimpic, gick runt mellan restaurangerna och njöt av utsikten på andra sidan. Efter det gick vi till restaurangen där vi åt middag förra året sista kvällen – och valde samma mat som då, helt ljuvligt gott! Personalen var väldigt uppassande, och innan vår servitör gick lämnade han oss en flaska äppellikör att dricka så mycket vi ville av! Vi var dock rätt mätta vid det laget, och efter en taxiresa tillbaka till hotellet tog vi ett snabbt bad och en siesta.

 

 

När vi vaknade senare började vi göra oss i ordning för att gå ut en runda på stan. Kevin upptäckte då att han tappat sin plånbok i taxin och den extremt jobbiga processen med att få rätt på kort och pengar utomlands började. Hotellpersonalen visade sig än en gång mer än hjälpsamma, erbjöd Kevin telefon och ett skrivbord. Efter ett tag gick jag ner till hotellbaren och beställde oss en varsin drink medan jag väntade.

 

Det blev en lugn kväll i de bekväma fåtöljerna, nya intressanta drinkar som vardera gjordes med kärlek och serverades ytterst elegant och trevligt. Vi blev även underhållen av en otroligt komplicerat tillagad drink som tydligen skulle användas i barens bidrag till en nationell cocktailtävling! De destillerade, blandade, rörde om, testade. Så trots en tråkig start på kvällen kompenserade vi det med sofistikerade outfits (kostym respektive en gräddvit cocktailklänning med draperad urringning – och självklart högklackade skor), drack goda drinkar och gjorde det bästa av kvällen.

 

 

Fredag 25 mars

Morgonen inleddes förstås med fler samtal över gränserna för att ordna fram pengar. Med översättningshjälp från en i personalen och te serverat av en annan kände vi oss betydligt gladare när vi letade upp ett ställe att hämta ut pengarna Kevins bank ordnat. Jag bjöd därefter Kevin på lunch på fashionabla Passeig de Garcia, en härlig gata med uteserveringar, modebutiker och Gaudis imponerande arkitektur. Efter ett pinsamt konstaterande att mina promenadskor hade hål på fler än ett ställe inhandlades ett par lätta ballerinaskor i samma färg som min rödoranga top. Lite shopping kunde jag kosta på mig, om inte annat som tröstpris för att jag inte köpte det där guldhalsbandet med Manolo Blahnik-sko och diamant i för närmare 10 000 kr. (Nästa liv.)

 

Vi letade upp en restaurang/bar som serverade oss utmärkt mat och goda drinkar förra året, men konstaterade att det var stängt. Vi gick istället till ett hotell i närheten och drack en Kir Royal, helt i stil med första kvällen i Barcelona. Sådan märklig känsla att sitta i samma bar, på samma stol, där jag förra året satt med en då helt främmande man och förde halvnervösa konversationer, skrattade och hade det så underbart trevligt. Ett år senare, inte lika okänd, men lika trevligt och helt underbart.

 

Tillbaka till hotellet, ett stopp i cocktailbaren där Kevin bad de otroligt professionella bartendrarna göra honom den drinken han sett dem öva på igår. Eftersom vi också visste att dessa bartendrar tar sin tid över drinkarna beställde vi ett glas vin att dela på i väntan. Deras bidrag visade sig vara förfadern till Dry Martini, och hade en rökig smak nästan som whiskey. Mycket intressant.

 

Vi bytte om på rummet och gick sen tillbaka till restaurangen/baren som nu var öppen. Maten var helt underbart god, och kvällen blev till natt medan vi pratade på.

 

Lördag 26 mars

Vi klev upp, tog en lång dusch i den härliga vattenfallsliknande duschkabinen och packade vemodigt våra väskor. När vi checkade ut såg vi till att boka samma rum följande år. Hotellets underbara läge, personalens välkomnande och personliga bemötande/omhändertagande, den lyxiga känslan… Det blir definitivt Ohla Hotel nästa år också.

 

Vi gick via Barrio Gotic (där vi åt riktigt goda tapas till lunch) ner till hamnen där vi roade oss med att peka ut båtar vi vill ha. Vi enades om att en av de största yachterna föll oss i smaken. (Nästa liv.) Därefter gick vi längs stranden och vågorna till Port Olimpic, där vi tänkte ta en drink innan vi tog en taxi till flygplatsen. Vi strövade runt lite och hamnade till slut på samma restaurang som för två dagar sedan, av den enkla anledningen att personalen kände igen oss och erbjöd oss ett bord trots att endast gäster som tänkte äta fick komma in. Det var alltså proppfullt, men vi beställde vit Sangria (gjord på Cava) och njöt in i det sista. (Det blev visserligen rätt bråttom på slutet när taxin kom;…)

 

 

Barcelona är vår kärleksstad, en helt fantastisk stad i ett vackert land. Andra resan dit, och vi börjar lära känna staden nu, vi kände igen oss, hittade tillbaka till våra guldgruvor och såg även mycket nytt. Till skillnad mot förra året har vi redan bestämt oss för att åka tillbaka nästa år. (Det roliga nu är att läsa förra årets resedagbok från Barcelona. Då hette Kevin förstås Jenny.)