-

Linda: Han bländade mig, så jag hörde inte vad du sa!

?

När du inte behöver en buss, kommer de på löpande band. När du inte behöver en penna, så finns pennor i varenda byrålåda du öppnar. När du inte behöver en tampong, har du tamponger i varje jävla väska du äger. När du inte behöver en hundbajspåse, finns det minst en i varenda jackficka. När du inte behöver en linsburk, har du tjugotretton i badrumsskåpet och minst två i varenda necessär. När du inte behöver en hårsnodd har du minst fyra i sminkväskan och två i handväskan. När du inte behöver det har du poängkort för Coop, Ikea, Kicks, Ica, Onoff, H&M, Apoteket samt studentkårsleg för minst två universitet i plånboken.

 

Så kan någon förklara för mig hur i helvete det kommer sig att du kan vänta tre timmar på en buss, sen kommer fem på en gång? Eller varför det är så att när jag akut måste skriva ner ett nummer måste jag leta minst tre minuter innan jag hittar en penna i en låda? Varför jag tittar upp i himlen och visslar när Disa skiter genererande nära en gångväg för att just den jackan jag har på mig inte bär en bajspåse? Eller varför jag absolut inte hittar något att sätta upp mitt hår med när jag står med ena benet i badkaret och kommer på att jag inte vill blöta håret när jag duschar? Kan någon förklara varför jag råkar ha precis fel plånbok när jag går in i en butik, eller för all del har alla tänkbara tjugosju kort med mig men inte just Coop-kortet när jag just spenderat 2648 kr i en MedMera-vänlig butik?

 

Jag återgår till mitt sökande efter en tom linsburk. Har ju sett en varje dag de senaste sjuttioelva månaderna.

Bilen var lastad till bristningsgränsen. Istället för att förklara hur det såg ut när jag packade in Kevins grejer i bilen för flytten till Sverige, tänkte jag bjuda på bilder av mitt pack-mästerverk.

 

 

Sidodörrarna blev belagda med öppningsförbud p.g.a. risk för ras.

 

 

Bakaxel krafigt nedtyngd.

 

 

Inuti bilen såg det ut enligt följande:

 

Handväska fastspänd med sjalar bakom sätena, som för övrigt var framdragna så långt som möjligt för att använda utrymmet bakom.

 

 

Kevin körde med en verktygslåda under benen och en brandsläckare vid sidan.

 

 

Mitt benutrymme:

 

 

När Kevin satt i passagerarsätet såg det ut såhär:

 

Såg ju fan knappt backspegeln.

 

 

Hur man tar sig in i en fullastad bil:

 

 

Väskor att dela utrymmet med...

 

 

 

Placera...

 

 

 

 

 

Right, I'm in, let's go!

 

 

 

 

Vårt möbellösa vardagsrum:

 

Nya soffhörnan:

 

Högen som enligt rykten ska in i bilen:

 

Sovrummet. Utan möbler. Madrass på golvet. Mysigt, va? :D

 

Svensk bil på engelsk mark. Stackars Saaben ska få jobba hårt de nästkommande dagarna, med fullpackning över 200 mil!

 

 

C: What is your view on women breastfeeding in public?

 

K: *ler brett* Pop ’em for England!

 

C: *suckar* Of course.

…while you are busy making other plans.

 

---

 

 

Ägnade min sista dag i England till att handla julklappar. Gick in på en butik där jag mer eller mindre hittade allt jag behövde, helt underbart. Klarade av julhandlingen på betydligt kortare tid än någonsin förut.

 

Note to self: i fortsättningen sköts julhandling i England.

 

Rejält tyngd av påsar snubblade jag in i The Sutton Arms och gjorde ofrivilligt en viss entré. Hade inte riktigt tillräckligt med armar att öppna dörren på ett smidigt sätt, vilket resulterade i att jag fick lirka upp dörren och hoppa in innan den gick igen – med en smäll. De få personer som satt där inne tittade upp och började le åt mig. Jag märkte inte detta förrän jag blev tilltalad, då jag var fullt upptagen med att stånka och sucka lättat över att jag inte fick dörren i ryggen. Servitrisen kom fram skrattandes och sa:

- I’ve seen a lot of that face expression today! Are you okay, sweetheart?

- Yeah, thank you, just… exhausted!

- Christmas shopping, eh? Can I get you something?

- Yes please – I’d love a glass of rosé wine!

 

Jag letade upp ett fönsterbord och föll ihop i en fåtölj. Servitrisen kom leende fram med ett glas vin jag sedan smuttade på länge medan jag bara satt och tittade på folk. Precis som jag gjorde den där första dagen jag tillbringade själv på Sutton High Street. Precis som då drack jag ett glas vin vid lunchtid utan att ha dåligt samvete. Precis som då satt jag och funderade på allt och inget, hur underbart oförutsägbart livet är och precis som då började jag le när jag tänkte på resan hit, till just den här dagen och den här platsen.

 

Mina fyra månader i England är slut. Jag sitter nu i ett flyttkaos i en möbellös lägenhet i Sutton och ska snart till att packa det absolut sista. Imorgon bitti ska jag åta mig utmaningen att packa Saaben med Kevins grejer och hoppas att jag kan pussla till det. Det hjälpte väl inte direkt att jag köpte sex påsar med julklappar idag.

 

Så vad kan man göra fyra månader i England? Förutom att skriva ett examensarbete om ett personorienterat påföljdssystem kan man umgås med personerna i Kevins band.

Man kan lära känna en son och en dotter och utveckla bra relationer.

Man kan se Chislehurst Caves, Notting Hill, Windsor Castle, vandra längs Themsen, se den engelska landsbygden med dess kullar och får.

Man kan lära sig uppskatta fotbollsmatcher live, se Londons främsta turistattraktioner och hitta de där guldklimpar som turister aldrig hittar till utan en infödd guide.

Man kan krypa upp i soffan med en Bovril när den engelska ruggiga hösten smyger sig på och se på film hela natten igenom.

Man kan gå på en balliknande tillställning i London största lokal att dricka champagne och lyssna på bandet – som är pojkvännens.

Man kan njuta av den engelska artigheten, den lättsamma stämningen mellan främlingar och ständiga leenden.

Man kan ha hjärtat i halsgropen medan man kör på fel sida vägen i en bil med ratten på fel sida.

Man kan jogga runt i Bushy Park, hälsa på hjortarna där och sen se en cricketmatch.

Man kan inse att när man talar ett språk tillräckligt länge börjar man tänka på det språket.

 

Så mycket jag sett, hört, gjort. Jag längtar hem till Sverige, men kommer sakna de här månaderna resten av mitt liv. Jag kommer sakna den här tvåvåningslägenheten och de brittiska attiraljerna i den, som fönstren man knuffar upp, tråden med en knopp längst ner man drar i för att tända lampan i badrummet, ytterdörren som man inte öppnar med ett handtag, och den (ohygieniska) heltäckningsmattan i alla rum.

 

Så nu har jag nästan slutgjort min utbildning i juridik och förberett mig för arbetslivet. Planerat livet genom att välja utbildning och genomföra den, välja inriktning, specialiserat mig och planerat mina nästa steg. När jag satt vid det där fönsterbordet bredvid spiselkransen i den så engelska puben idag tänkte jag på hur levande jag känt mig de senaste månaderna, att jag knappt insett förrän nu att jag är vid mållinjen på min utbildning.

 

För under tiden jag planerat livet har jag levt det.

Det är nu onsdag som i den 8 december 2010 och som i en vecka kvar i England. Efter tre dagars bilresa genom norra Europa kom vi fram till ett nollgradigt Sutton igår eftermiddag. Både jag och Kevin var trötta efter en lång resa men nöjda med den incidentfria färden. Vi körde första dagen från Uppsala till Köpenhamn, på snöiga/isiga vägar och med snöslask sista biten (jävla Skåne). Vi använde ungefär 500 liter spolarvätska och en påse bilgranar (limited edition) plus lite chips och korvar. Väl i Köpenhamn snurrade vi runt några varv innan vi hittade hotellet. Jag tog en snabb dusch, slängde på mig leggings, en tunika och lite kajal. Vi gick till en tapasbar och åt en meny av 11 tapas – huuur gott som helst! Många poäng på den.

 

Morgonen efter bar det av genom ett soligt Danmark till ett dimmigt och tråkigt Tyskland där vi bland annat stannade vid en Burger King Drive-in – den segaste jävla drive-in norr om ekvatorn. Vid åtta på kvällen kom vi till Duisburg i västra Tyskland, checkade in på hotellet och liksom föregående kväll frågade vi efter restauranger. Det blev ett bad på hotellrummet för mig med en julutgåva av Xider (limited edition) köpt i Christiansfeld i Danmark, sen jeans och skjorta innan vi beställde mat i hotellets restaurang som de enda gästerna. Jag beställde ”veal, chantarelles in a creamy sauce, broccoli, white ribbon noodles”. Ofantligt gott. Har inte tvingat i mig en sån stor portion på åratal, men kunde trots enorm vilja inte äta upp sista köttbiten. Som tur var lät inte Kevin den gå till spillo. Nudlarna/pastan var helt utsökt, och den väldigt trevliga servitören upplyste om att kocken gjort dem själv. Kocken kom för övrigt ut efter att maten serverats för att fråga om maten smakade bra – helt enkelt förstklassig service!

 

Morgon tre satte jag mig tillrätta bakom ratten och styrde ut från ett otåligt, hårdnackat trafik-Tyskland till Hollands och Belgiens raka och platta motorvägar. Väl i Frankrike var Kevin rejält uttråkad efter 4½ timmar som passagerare, så efter Calais rattade han bilen. Vi kom fram till Dovers vita klippor i solnedgång, och på vägen hem dåsade jag till i bilen.(Inte ett ovanligt fenomen då jag är passagerare. Tror det är ärftligt. M.a.m.m.a.)

 

Hemma i lägenheten pysslade vi på med de få grejer vi hade med oss tillbaka, ett par väskor, en chipspåse, några flaskor rom och whiskey köpta på båten, papper och påsar. När jag lagade middag kom Kevin och gav mig en kyss i nacken, och välkomnade mig hem till sista veckan i England. Vi landade i soffan framför ett par filmer, och Kevin öppnade en flaska tioårigt rött vin.

 

Så slutspurt i England, alltså. Lite blandade känslor. Var skönt att vara hemma i Sverige ett par dagar, ser fram emot att flytta hem igen. Samtidigt har jag trivts riktigt bra i England, det har varit värt allt resande, jag har träffat många nya människor, en ny kultur, fördjupat engelskan och sett hela södra London, centrala London och lite av övriga London. Samt lite landsbygd och slott. Och förstås halkat djupare ner i kärleksträsket. Så jag lämnar England men jag tar Kevin med mig.

 

 

 

Jag kör bil och äter bilgranar på väg över Öresundsbron.

 

 

 

Vår frukostgerbera/bilblomma som Kevin snodde från hotellet i Köpenhamn.

 

 

 

Kevin glad förare i ett soligt Danmark.

 

"någonstans i mellan Dover Calais"

 

 

Dovers vita klippor.