-

Jag chattar med ******, vi pratar bland annat om en resa hon ska göra framöver, vilka grejer hon ska ha med sig.

Jag: Har du laptop?
Hon: Ja. Och urinvägsinfektion.
Jag: ??!!

Bloggen har vilat, som synes. Jag har haft annat i tankarna. Till exempel den misslyckade tentan. Men det är över idag, för idag kom resultaten.

Jobb i två timmar, sen skolan. Parkerar, träffar på Maria, vi går tillsammans till föreläsningssalen. Hon berättar att betygen skulle komma efter kl. 13. Klockan är nu 13.07, och vi har absolut ingen omedelbar tillgång till dator. God damn it.

I 45 minuter sitter jag på föreläsningen och försöker lyssna på läraren, som pratar om kommunens kompetens. Och ungefär här blir jag analfabet. Och dessutom blind och döv. Läraren pratar, jag hör inte. Jag frågar Maria gång på gång vad läraren pratar om.. Hon har inte heller någon aning. Vi sitter bara och tänker på att vi ska springa till biblioteket i pausen och kolla våra betyg... Jag kollar ner i mitt block, har jag skrivit detta? När då? Och vad fan står det här?? "Zverieg"? Skärp dig Cecilia! Tungan i ena mungipan, rättar till: Sverige. Såja. Duktig flicka.

Och under den tiden det tog mig att reagera över att jag faktiskt antecknat nåt, visserligen stavat som en dyslektiker, men ändå faktiskt förstått hur man för pennan till pappret och formar något som liknar bokstäver, så har läraren ny text att skriva av. Och jag spänner mig, anstränger mig för att försöka hålla koncentrationen. I kommunallagens andra kapitel paragraf sex... Hm... undrar hur lärarna tänkt när de rättat tentan? Räcker det jag skrev till godkänt? Snälla snälla snälla snälla snä...

"Men detta tar vi efter pausen." säger läraren.

Va? Rast? Jag ställer mig upp, slänger mig över raden av stolar i stil á la actionfilm och drar med mig Maria till biblioteket. Efter fem minuters letande bland webbsidor, diverse frågetecken kring exakt var man loggar in för att hitta sitt betyg, hittar jag det till slut. Och blir halvt svimfärdig. Det gick bra. Det gick bättre än bra!

Lyckliga går jag och Maria tillbaka till föreläsningssalen. Nu jäklar är jag redo för nya terminen, hotet om omtenta är definitivt borta, och jag kan koncentrera mig på nya ämnet. Peppad sätter jag mig i stolen, redo att lyssna på läraren, som börjar prata. Och ungefär där försvinner jag igen. Nu är jag i eufori, lite svårt att landa, kan inte riktigt fokusera på vad nämnder får besluta när jag mentalt dansar salsa. 

Halle-fucking-lujah!

I nästa rast går jag, Sus och Maria till Café Tornet för att köpa nåt att dricka. Jag läser på menysedeln: "Dagens: Quinoa med linser". Torrt, påpekar jag glatt. Maria frågar hur jag ska fira, och jag (som just börjat ett supernyttigt liv utan chips, alkohol eller annat smått och gott) säger att jag faktiskt ska slå på stort, och ta ett glas saft och äta rostade solroskärnor. "Men, jävla fågel!" säger Sus, Maria idiotförklarar mig med blicken, "Du som just pratade om torrt!" och jag får efter en del tillrättavisning både från dem, pappa och svärmor höra att ett par glas vin faktiskt inte är helt olämpligt i detta läge.

Så mina vänner - SKÅL!

Jag är nu inne på min 10:e dag av helhjärtat tentaplugg. Jag skulle förmodligen behöva 10 till. De enda avbrotten jag gjort de senaste 10 dagarna kan jag faktiskt räkna upp:

Två arbetspass på AstraZeneca, en tur med Erik till Bil-Dahl (vi kollade på en liten skåpbil vi vill köpa om sisådär 3-10 år)och en kort men hänsynslöst dyr tandläkarvisit. Och just det, ett akut besök till systemet.

Jag vet, patetiskt. Jag är isolerad, men har självmant valt detta. Mitt immunförsvar är lika kört i botten som Titanic, så jag törs inte vistas bland folk före tentan. Med tanke på mitt flyt på sistone (läs föregående inlägg) vore det ju typiskt att vakna ett par dagar innan tentan i spy-spasmer och svettas som en idrottsman efter ett maratonlopp.

Men idag ska jag våga mig ut i världen ett par timmar. Jag ska till skolan, och sitta ett par timmar på en "frågestund" där läraren svarar på frågor. Jag ser framför mig hur läraren står längst fram och ber alla att lugna ner sig, ungefär som en presstalesman lugnar flocken av frågande, skrikande journalister. Jag kanske borde oroa mig mer för risken för klämskador, än smittorisken. Jag ser också framför mig hur läraren svarar helt obegripligt på frågor jag inte förstår. Ska bli intressant att se hur mycket jag får ut av dessa timmar.

Inatt drömde jag om skatterätt. Klockrent tecken på att tentan närmar sig. Delningsprincipen, sparandedirektivet, allmän löneavgift, fastighetsförsäljning, klyvningsregler och särskild löneskatt... begreppen flög förbi i mitt sinne, och när jag vaknade kände jag den där känslan av lättnad man har när man vaknar och upptäcker att det inte var sant. Den känslan varade i ungefär 5 ½ sekunder, innan jag insåg att jag måste upp och plugga skatterätt. Jag ringde Erik och gnällde lite. Han tyckte ändå det var bättre att drömma om skatt, än de seriemördare och styckningar han och jag blivit utsatt för de senaste nätterna. Pest eller kolera, om du frågar mig.

You'll never get to heaven if you're scared of getting high!

Precis min tur. Eller otur. Allt tjorvas. Bilen behöver lagas, jag behöver öka medicindosen (tror du man får tag i en läkare nu?), tentaplugg som bara inte riktigt vill sig, taskig ekonomi (eller, ekonomin är väl bra, men enligt min kosmiska otur hamnar alla oförutsedda utgifter JUST nu), plus en del andra problem... Och igår känner jag en spricka i tanden (tror du man får tag i en tandläkare nu?).

Ringer några samtal, säkert fem för många. Betalar kursböcker (fem för många). Slipper i alla fall sitta på drop-in på sjukhuset i väntan på att få betala några hundralappar (fem för många) för att få höra att min tand inte har nåt fel, eller alldeles för många fel (fem kanske?). Nej, fick en tid. Tjugo i fyra idag ska jag till tandläkaren här på Ersboda och höra vad det är för fel på min tand. Oavsett svar kommer jag gå ut därifrån tjutandes som en treåring, eftersom jag har en sån tandvårdsskräck. 21 år going on 3.

Har pratat med min chef om att slippa jobb nästa vecka. Känns förjävligt. När jag behöver pengar som bäst och ork som mest - då behöver  jag öka min medicindos. Vilket jag gjort. Problemet är att det tar några veckor (fem för många) innan jag märker någon skillnad. Tajmingen kunde inte vara bättre; mitt i tentaplugget. Orkeslös, koncentrationssvårigheter, alldeles för kär i sängen, kroppen på lågvarv. Nästa vecka är det tenta, med alldeles för många (fem?) frågor. Kommer förmodligen börja snarka efter några (fem) tiotal minuter.

Men jag är INTE bitter! Nejnejnej! Problem är till för att lösas, en sak i taget. Nu ska jag börja med att dränka mitt ansikte i concealer och foundation för att dölja alla trötthetstecken, borsta tänderna och hoppas på att sprickan i framtanden inte blir värre och får hela tanden att lossna (vore ju typiskt min tur), läsa några anteckningar (fem kanske?) och göra allt jag kan för att hålla mig vaken. På sistone har jag börjat med en ny studieteknik - jag går runt i lägenheten medan jag läser. Inte för att få motion, utan för att undvika att somna. Borde nog sätta bomull och kuddar på alla möbelhörn, ifall jag skulle gå till nästa steg - somna gåendes. Vore ju typiskt min tur. Sen ska jag jobba ett par timmar, hämta upp en bok. Och plugga lite till, innan det är dags att gå till den hemska tandläkaren. Undrar om denna dag går som jag planerat. Nåt lär ju gå fel - antingen skiter sig nåt av det jag tänkt, eller så dyker det upp nåt nytt. Vore ju typiskt min (o)tur.

Murphys lag är den enda lag där jag kan alla paragrafer utantill.