Aruba - Our Honeymoon
15 november
Vi tar bilen till en av Arlandas parkeringar och Kevin fixar parkeringsbiljett medan jag lastar ur fem väskor, två barn och en barnvagn. Jag sätter väskorna på busshållplatsen och ungarna i den uppvärmda vänthallen. Så småningom sitter vi alla fyra på bussen mot terminal 5, Alex själalycklig över det nya färdsättet där man får sitta framåtvänd och i pappas knä. Lång kö för att bli av med väskorna, kortare kö för att komma igenom säkerhetskontrollen och typ fem kilometer i Arlandas oupptäckta labyrint till gate F59. En snabb lunch, Kevins fantastiska hemgjorda smörgåsar och ett glas vin/öl från baren. Sen sitter vi på flygplanet. Barnen är överlyckliga åt de små presenterna jag ordnat åt dem och som väntar på sätena på flyget. En halv minut efter att planet lyft snarkar Alexander och Celina leker med sina nya Frozen lipbalms.
Flygresan går fantastiskt bra. Barnen sover, ser på teve, äter lite mat, leker och sover. Vi hade bokat sätena längst fram mot en vägg med extra benutrymme, så barnen sover på några kuddar under filtar. Vi hyr en film, ser på Spy och äter chips. Kan hända att vi också drack en rom och cola. Vi landar närmare klockan två på natten, eller nio på kvällen på Aruba. Celina studsar genom terminalen och passkontrollen, pratar högt och glatt om att hon är ”on holiday”, att hon ska åka ”water slides” och ”sola” och ”äta glass”. Vi får väskorna nästan först av alla, tar oss till den anvisade bussen. Det är mörkt och jag är nog tröttast av oss. Knappa 20 minuter efter att bussen börjat rulla är vi på hotellet Divi Village Beach & Golf Resort, det tar evigheter i lobbyn men sen åker vi ”shuttle cart” med alla väskor till byggnaden där vår lägenhet ligger.
Vi må vara trötta, men den stora lägenheten med ett stort sovrum och en suite, köket och vardagsrum med bäddsoffa (Celina har aldrig sovit i en så stor säng), det extra badrummet och stora balkongen med utsikt över poolområdet… Det finns till och med tvättmaskin och torktumlare. Köket har den största microvågsugnen vi sett (du skulle seriöst få in en mediumpizza i den), diskmaskin, stort kylskåp och alla köksredskap du kan tänka dig för hemlagningsbehov. Där finns en hink med kaffebönor, några öl, Sprite och en flaska iskall vin. Golven är fortfarande blöta då någon precis varit i lägenheten för att lämna det så nystädat som möjligt klockan tio på kvällen.
Vi orkar inte mycket mer, vi packar upp det nödvändigaste, stoppar en fortfarande studsande Celina i säng och nattar Alexander mellan oss i det stora sovrummet med hörnfönster. Jag sover inte många timmar men sängen är skön och den tropiska vinden tjuter runt knuten.
16 november
Jag vaknar först av alla. Kan inte somna om, klockan är närmare elva i Sverige och då brukar jag ju aldrig sova. Så jag går upp och sätter mig på balkongen. Klockan är sex är på Aruba, jag sätter mig på balkongen med lampan på och läser i informationspärmen om ön, språket, valutan, lite historia och aktiviteterna som finns. Efter ett tag blir det becksvarta mörkret till en härlig, ljus morgon, och snart ser jag små händer på balkongdörren och ut kommer en strålande glad Celina. ”Mummy, I’m so excited!” Vi tittar på vattenrutshckanan vi hittills bara sett på bilder. Snart kommer Kevin och Alexander ut i shorts och leenden. Nu börjar vi vår semester.
Vi börjar med en frukost på närmaste restaurang, Mulligan’s, med utsikt över golfbanan omkring oss och mot havet. Sen badar vi i poolen, åker vattenrutschbana, pratar med några amerikanska turister och äter god lunch vid poolen. Vi går till hotellets minimarket, köper adapters till våra laddare, lite chips och kort att spela på balkongen på kvällarna. Vi går upp till lägenheten, vilar ett par timmar, sen badar vi lite till. När vi är nöjda för dagen tar vi en dusch, klär på oss och går till samma restaurang som imorse. Äter god mat, skålar över fantastiskt god Chardonnay medan barnen mumsar på pasta. Alexander somnar i Kevins famn, Celina springer glatt runt och tittar på julgranen i hallen.
Tillbaka i lägenheten nattar vi barnen, sen sätter vi oss på balkongen. Det är tyst, de flesta andra turister är på någon av restaurangerna eller barerna. Vi spelar lite kort, tar ett glas vin. Sen går vi och lägger oss. Klockan är inte ens nio på kvällen här vi somnar ovaggade.
17 november
Vi vaknar tidigt igen, men Alexander har sovit genom hela natten, nästan tio timmar, så han är klarvaken och strålar tio i sex. Vi myser lite i sängen, sen kommer en solskensglad Celina in på morgonen och är redo för frukost. Vi väljer en annan restaurang än igår, går via stranden till en frukostbuffé på Sea Breeze som gör oss alla mätta och glada med vy mot havet. Sen går vi runt och tittar lite på grannhotellet Tamarijn där vi också har all inclusive. Tillbaka i lägenheten reserverar jag bord för ett par kvällar på en asiatisk och en italiensk restaurang, innan vi byter om och går ut till poolområdet.
Celina och jag åker vattenrutschkana, Alexander och Kevin njuter i varmvattenpoolen. Det är dock väldigt blåsigt och vi bestämmer oss snart för att äta en fantastiskt god lunch. Medan vi äter börjar en kille spela livemusik, välkända låtar, barnen är fascinerade och snart dansar både amerikanska turister och jag och Alexander. Efteråt är barnen trötta och vi tar det lugnt på eftermiddagen på hotellrummet.
Efter ett par timmars vila gör vi oss i ordning och går till den asiatiska restaurangen Ginger på Tamarijn, via en av deras barer. De har en tendens här att stoppa is i varenda drink, även drinkar som normalt inte kommer med is, så de är ofta lite vattniga. Trots en sådan stund och lämnade drinkar njuter vi av havsutsikten innan vi går till vårt bord. Vi äter fantastiskt god mat, barnen charmar folk och vi njuter av stunden. Celina och jag leker på vägen hem, barnen somnar, och sedan är jag och Kevin ensamma på balkongen med lite vin och kortspel. Även ikväll lägger vi oss tidigt.
18 november
Det är mulet och grått när vi vaknar, dock mindre blåsigt. Vi äter frukost på Sea Breeze, bestämmer oss för att detta kommer fortsätta vara en toppensemester även om det inte är strålande sol hela tiden. Efter frukosten går vi en sväng till ett annat grannhotell, Divi Aruba, även där har vi all inclusive så vi vill se vad som finns tillgängligt. Hotellet ligger direkt vid stranden, det finns barer, en pool och en babypool som är ca 15 centimeter djup. Jag kör vattenaerobics för första gången medan Kevin tar en öl och ser på. Alex trivs bra i babypoolen. Vi äter lunch här, det är dock mängder med ödlor varav en hoppar upp på Celinas stol för att försöka få hennes smörgås. En vettskrämd Celina skriker och jag drar undan ödlan. Lugnet är stört och nu är Celina livrädd för dessa nyfikna iguanas.
Efter lunchen går vi till en bar här som ligger direkt på stranden, Pelican Bar. Vi har tänkt att bara ta ett glas, men då ett regnoväder drar in blir vi ”fast” här. Naturligtvis måste Celina gå på toa just när det regnar som hårdast. Men vi beställer ett andra glas, Celina målar och Alex njuter av det lite svalare vädret och somnar i vagnen. När det slutar regna letar vi oss hemåt igen, trötta och nöjda. Vi vilar ett tag på hotellet, Alex är kinkig och det är svårt att försöka slappna av för oss vuxna. Men efter ett tag lugnar han ned sig och jag går för en simtur. Tar med mig ett par drinkar från poolbaren tillbaka upp till lägenheten.
Vi gör oss i ordning och äter en god middag på Mulligan’s. Vi tar en tidig kväll där vi lägger oss när barnen somnat. Värmen tar sådan energi!
19 november
Vi vaknar lite senare, är inte ur sängen förrän halv åtta. Det är molningare än igår, och väderleksrapporterna menar att vi knappt kommer se någon sol våra dagar här. Lite nedslagna över det går vi och äter frukost. Tillbaka på hotellet byter vi om och går ner till poolen. Vi äter lunch och då börjar det regna igen. Vi går upp till lägenheten och spenderar ett par timmar där. Alexander är kinkig men till slut somnar han. Då placerar jag honom i vagnen, vagnen vid poolen, Kevin i poolbaren och Celina i flytringen i poolen. Alla nöjda och avslappnade.
Runt halv fem går vi upp till lägenheten, duschar och byter om. Ikväll har vi resesrverat bord på Paparazzi, den italienska restaurangen som ska vara den bästa a la carte-restaurangen som ingår i all inclusive. Vi går dit, träffar de amerikanska grannarna för andra gången idag längs vägen, och de ska till samma restaurang. De tar en shuttle cart, vi går. Väl framme blir vi inte besvikna på restaurangens klass. Maten är god, servicen fantastisk och till och med Alexander trivs. Barnen äter sin spaghetti med köttbullar utmärkt, Alex fortsätter att öva med att äta med liten gaffel vilket han börjat med här. När han blir lite rastlös bär jag runt honom i restaurangen, det finns så många målningar, förstorade bilder och skulpturer. Alex tittar andlöst på varje del, pekar och jollrar exalterat. Inte visste jag att det fanns en konstkritiker i den lilla pojken! Han charmar förstås alla gäster med sitt runda leende, och Celina får som alla kvällar beröm för sin söta klänning.
På vägen hem väljer vi att gå längs stranden. Celina dansar och snurrar, tittar på alla ljuskonstellationer, lyssnar på vågorna… Vi kommer runt ett hörn och upptäcker att folk sitter på stranden och tittar på en bioskärm. Det är en barnfilm och Celina vill förstås se, men det börjar bli sent så vi går vidare för att se om minimarket är öppet. Det är det inte. Så vi går till baren i Mulligan’s, där grannamerikanerna nu sitter. Vi börjar ifrågasätta vem som förföljer vem, men vi pratar lite och har trevligt. Vi dricker inte upp, vi är trötta och går hem. Vi somnar före klockan är nio.
20 november
Det är ljust när vi vaknar, och idag bestämmer vi oss för att gå på frukostbuffé på Divi Aruba. Idag finns inte ett moln i sikte, och det är redan varmt. Vi vill gå till Eagle Beach längre norrut på ön så vi packar med oss det vi behöver. På frukostrestaurangen är utbudet generöst, och det går att äta lika onyttigt som nyttigt. Färsk frukt och ägg fick bli min frukost, Celina åt yoghurt och färgglada sockerbomber som amerikanarna kallar ”cereal” och pannkakor med jordgubbssås. Alex åt youghurt, melon och lite bröd. Kevin åt omelett, frukt och en hel del annat. Celina får smaka på en muffins, jag och Kevin dricker te. Allt detta med havet 10 meter bort. Celina använder flitigt sitt nya uttryck ”oh yeah, sure” när vi frågar henne om olika saker.
Efter frukosten påbörjar vi vår vandring mot Eagle Beach. Vi hämtar upp strandhanddukar att ta med oss, och efter lite vandring och letande och butikstittande hittar vi till slut fram till en paradisstrand med turkost vatten, prunkade hukande träd och vit sand. Vattnet är varmt och underbart, lugnt. Alexander sover så han sitter i vagnen i skuggan där det är en sval bris. Celina älskar havet och vill inte gå upp.
Efter lite badande går vi tillbaka till hotellet där vi åt frukost. Vi lämnar tillbaka handdukarna och går därefter tillbaka till vårt hotell och lägenheten. Vi byter om och går sedan ner till poolen för att äta lunch. Celina är fortsatt rädd för de lika orädda ödlorna. Alex äter glatt och vi njuter av värmen, men då det är de varmaste timmarna bestämmer vi oss för att vila på hotellet en stund så barnen får vila lite. Alex somnar, Celina njuter av Disney channel med fingrarna i munnen. Vi tittar på kokosnöten vi hittade på vägen tillbaka från Eagle Beack. Middag äter vi till en fantastisk solnedgång på grannhotellet på restaurang Red Parrot. Barnen äter pasta, vi äter trerätters och efteråt dansar vi till livemusik vid stranden.
21 november
Frukosten intas på Tamarijn vid stranden. Efteråt går vi tillbaka till lägenheten, men då Alexander somnat tar jag chansen att lägga mig i en solstol och läsa en tidning. Det slår mig då att det är första gången jag kunnat göra det sen vi kom hit – men så är det när man har småbarn! Alex sussar gott i vagnen bakom min solstol i en halvtimme innan vi sen leker för fullt i vattnet med bägge barnen. Alex börjar äntligen tycka om att vara i poolerna, när vi märker att han inte vill sitta i den flytande badstolen utan har badringen istället, så han kan röra sig.
Lunch intar vi på stranden, i The Sandpiper Bar, barnen och äter korv medan jag spaghetti carbonara. Det är fantastiskt väder och de ödlor som kommer nära döper vi till olika namn så Celina inte tycker de är så läskiga. Efter lunchen går vi tillbaka hem en stund, innan vi tillbringar ytterligare någon timme vid poolen.
Innan middagen tar vi ett glas vin vid Pelican Bar och njuter av solnedgången. Kvällens middag äter vi på en bufférestaurang dels då alla andra restauranger som kräver bordsreservationer är fulla, dels då vi tycker det är dags att barnen äter annan mat än spaghetti. Barnen äter grönsaker som de inte fått mat på hela veckan. Efteråt vill Celina dansa igen, så det gör vi ett tag. Vi stannar till vid Mulligan’s på vägen hem och tar en drink, och träffar en familj från Uzbekistan (boende i USA) som sett oss under veckan och blivit så kär i vår leende Alexander. Vi pratar med dem ett tag, och går sedan hem för att natta barn. Kevin och jag spelar lite kort på balkongen innan vi somnar ovaggade.
22 november
Vi är lite trötta trots att vi sovit bra. Vi äter frukost vid havet, och sedan tänker vi att vi går längs stranden tillbaka till hotellet. Jag går i klänning och råkar bli nedskvätt av en våg. Så jag tänker att resten av mig lika gärna kan bli blöt också. När en stor våg kommer in mot stranden går jag ut och blir översköljd av varmt karibiskt vatten och bara njuter. Kevin kommer skrattande ner och ta bilder på mig. Vi hittar en strandhydda där vi sitter en liten stund innan vi till slut letar oss tillbaka till hotellet, med en plaskblöt Cecilia.
Vi vilar lite på hotellet och går sen tillbaka till samma restaurang där vi åt frukost, nu för att testa lunchbuffén. Den visar sig vara riktigt bra. Celina får välja själv mellan alla korvar, hamburgare, pastarätter, grytor, juicer och efterätter med olika bakelser. Hon väljer paprika, oliver, ett glas mjölk – och till efterätt en banan och ett äpple. Hälsosammaste medlemmen i denna familj! Fast hon tog igen det lite med att äta en glass innan vi går tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka undrar Kevin vad jag vill ha i namnsdagspresent, och köper mig en rolig kortlek med olika drinkrecept på. Han lovar mig också en väska – ospecificerat om han menar en sån där turistväska det står ”Aruba” på eller en från Louis Vuitton…
Vi går ut till poolen och hänger ett tag. En servitris som arbetat i Sea Breeze arbetar idag i poolbaren, och när hon ser Alex som hon är så förtjust i kommer hon över och pratar med honom. Jag ska till att ge honom lite yoghurt men hon tar över och sköter matandet – det kallar jag all inclusive! Jag ligger i en solsäng en liten stund medan Kevin och Celina leker i poolen.
Kvällens bordsreservation har vi på den italienska restaurangen. Alexander somnar snabbt och Celina leker med min platta i vagnen. Helt klart en av de lugnaste måltiderna jag och Kevin haft. Vi passar på att skåla, och prata om att en vecka av vår bröllopsresan redan gått.
På vägen hem stannar vi på Mulligan’s för en drink. Jag dricker ett glas champagne, och Kevin hittar fler amerikaner att prata med. Vi stannar för en drink till med dem innan vi går hem och nattar barnen.
23 november
Det är mulet idag, och vi bestämmer oss för att åka in till Oranjestad efter frukosten och strosa runt i butiker. Vi tar en buss in till stan, det tar ca 10 minuter. Väl framme slår värmen mot oss och vi inser att detta trots allt är den varmaste dagen hittills, och solen lyser nästintill obarmhärtigt. Vi tittar lite i den lokala marknaden, går in i en maffig smyckesaffär där en kvinna är lite väl pushig för att sälja ett diamanthalsband för ca 120 000 kr till oss. Tänker att vi nog inte riktigt har råd med detta idag, eller ens om fem år. Men fint var det! Celina får en liten present, ett litet armband och små örhängen. Nu börjar hon förstås tjata om att ta hål i öronen… Vi går vidare och hittar Louis Vuitton och en stor galleria med andra butiker. Inne på Michael Kors hittar jag en läcker liten väska, som mina underbara make bestämmer sig för att köpa till mig i bröllopsresepresent! (Så det blev alltså ingen turistväska, wohoo…!) Vi går för att leta reda på ett lunchställe och går en trappa upp. Det visar sig vara något av en poolbar/-restaurang, men vi tänker att vi tar något lätt att dricka och äta där eftersom barnen är jättehungriga och kinkiga. Vi beställer, men det blir inte som vi tänkt oss. För det första får vi inte maten på jättelänge, och när den väl kommer är den nästintill oätlig. Jag hade beställt en ceasarsallad, men kycklingen var som gummi. Det var likadant med det Kevin beställt. Så vi säger till servitören att vi kommer att gå nu, och att vi betalar för drinkarna men inte kommer betala för maten. Han förstår, men ber oss först att prata med managern innan vi går. En kvinna kommer ut, ursäktar sig tusen gånger för vad vi upplevt och föreslår vänligt att vi kan gå till deras buffé istället. Jag vill egentligen gå någon annanstans men tänker att barnen måste äta nu. Så vi går in dit. Där är det svalt, vilket genast får Alexander att sluta kinka. Buffén är bara helt fantastisk, och vi får sådant trevligt bemötande av alla i restaurangen. Jag äter en sallad jag plockar ihop, maten är färsk och god. Det finns till Celinas förtjusning lila och gul och grön broccoli, och riktigt röd pasta! Barnen äter sig mätta och nöjda. Celina mumsar på vindruvor till efterätt. Vi går nöjda därifrån (det blev dock ett missförstånd med managerna om kostnaden för oss vuxna på buffén, men det löste sig). Vi strosar lite till och går ner till hamnen, innan vi letar oss tillbaka till bussen. Den är fullpackad och överfull, men vi är snart tillbaka vid hotellen.
Eftersom vi behöver blöjor och inte hittat det någonstans tar Kevin barnen med sig längre norrut, förbi Divi Aruba, till en affär för att kolla där. Jag går tillbaka till hotellet och ner till poolbaren för att hämta honom ett par drinkar innan fotbollsmatchen han vill se börjar. När vi väl är i lägenheten allihopa och barnen är nöjda med att vara hemma går jag ner till poolen. Träffar på några yngra amerikaner vi pratat en del med. Spenderar ett par timmar med dem medan Kevin tittar på fotbollen. Bra kompromiss, tycker jag!
Vi äter middag på Mulligan’s men är trötta efter dagen och tar en mycket tidig kväll.
24 november
Det är en strålande morgon. Vi tar på oss eller packar med oss det vi behöver ifall vi bestämmer oss för att gå till stranden efter frukosten. Vilket vi gör. Vi spenderar ett par timmar vid en liten bassäng av havsvatten som bildats när vågorna kommit upp på stranden. Barnen kan sitta där och plaska och vi kan hålla oss i direkt närhet även när vi sitter i solsängarna. Vi badar och solar och mår gott.
Efteråt går vi och duschar av oss det mesta av sanden, och går för att äta lunchbuffé på Tamarijn. Vi känner oss nöjda med solmängden vi fått och går tillbaka till lägenheten. Jag plockar och fixar, röjer upp lite. Vi tar ett glas vin på balkongen när vi gjort oss i ordning för middag. Därefter går vi till Red Parrot och njuter av en fantastisk måltid med god mat och barnen på rekordbra humör. Även denna kväll dansar vi lite till livemusik, och träffar på en familj från Uppsala som vi pratar lite med. Vi går tillbaka hem via Mulligan’s, där vi träffar ytterligare en svensk familj. Deras lilla flicka och Celina leker ihop och vi pratar över ett glas champagne innan vi går tillsammas i riktning hemåt.
25 november
Strålande sol, igen. Vi äter frukost. Går till poolen. Äter lunch. Vilar hemma. Njuter av vår bröllopsresa. Idag är det fyra månader sedan vi gifte oss. Det firar vi med middag på den enda restaurangen i området som inte ingår i all inclusive – Windows on Aruba. Vi blir visad till bordet av en kvinna som presenterar sig som Sonja, och väl omhändertagna av henne och en man vid namn Cruz. Vi får supergod mat, vi äter ostron, pilgrimsmusslor, kalv och oxfilé, och pannacotta till. Jag får hjälp med vatten till Alexander när det är dags för kvällsflaskan. Han somnar snart i vagnen. Personerna vid grannborden kommer fram och talar om att de tyckt det varit jätteroligt att sitta bredvid vårt bort och de glada barnen (vi hade när de satte sig förvarnat för eventuella flygande köttbullar från Alexanders håll).
Tyvärr ramlar Celina illa på vägen hem. Hon springer glatt i en liten nedförsbacke, snubblar illa mot en rabatt och kalla kårar går längs ryggen när vi ser att hon faller mot betongkanten runtom. Illvrålet som följer är hemskt, jag slänger min nya väska i vagnen och springer i mina höga klackar fram till henne. När jag får upp henne är hon alldeles mörk i ansiktet, det är dock inte blod utan jord. Jag ser inte om hon blöder, men tänderna är kvar. Jag bär henne hela vägen hem, sjunger för henne. Hon lugnar sig efter en stund. Hon säger gråtandes att hon vill duscha. Väl hemma baddar jag rent hennes ansikte med en blöt handduk. Hon har skrapsår hela vägen från hakan upp till pannan, näsryggen blöder lite. Men snart går det över – vi visar henne spegeln och hon säger när hon ser sitt rena ansikte ”Wow, I’m better now mummy – you fixed me!”. Mitt hjärta slår lite extra. När vi ska lägga henne ser vi till att busa tills hon kiknar av skratt. Hon upprepar då ”Daddy, I’m better now, mummy made me better…!” Lugnade av de orden går vi också och lägger oss.
26 november
Nästa dag äter vi en frukostbuffé innan vi går för att spendera några timmar vid poolen. Några timmar blir större delen av dagen, den mest avslappnade poolhängandet vi får denna semester. Vi njuter av vädret, äter sallader till lunch och hänger lite till. Celina som är lite lugnare än vanligt (kan hända från olyckan igår) läser bok i en solsäng och leker med en kompis.
Vid tretiden går vi upp till lägenheten för att göra oss i ordning. Vi går förbi Ocean View Bar, en av barerna vi ännu inte provat, men blir inte långvariga där. Istället fortsätter vi mot Tamarijn där vi ska äta kvällens middag på den asiatiska restaurangen. Vi tar en drink på en bar bredvid först och njuter av solnedgången. Efter middag är det lite musik och dans även här, men vi går snart hem och avnjuter en tidig kväll hemma.
27 november
Det är fredag och vi börjar känna av att det är sista dagarna nu. Vi väljer bort frukostbuffé, det blir Mulligan’s istället. Efteråt går vi tillbaka till hotellet, hänger vid poolen, äter lunch i solsängarna. Eftermiddagen blir lugn, och vi har inte någon bordsbokning ikväll så det blir middag på Mulligan’s. Innan går dock Kevin för att köpa lite smärtstillande till mig och jag passar på att fråga i receptionen om arrangemangen för hemresan. Jag får också ett nytt band för all inclusive, de ska bytas varje fredag (detta hade Kevin gjort tidigare under dagen).
Middagen är god och vi njuter av solnedgången. Celina mår inte så bra utan är varm och trött. Både hon och Alexander somnar i vagnen. Det blir vår enda kväll där vi kan njuta av en drink på tu man hand. Jag njuter av ett glas chardonnay och Kevin en whiskey. Vi tar en tidig kväll, vi ger Celina alvedon vilket får effekt inom en halvtimme – hon studsar glatt upp ur sängen, säger att ”I’m better now!” och vill se på program på datorn med oss. Vi somnar dock snart. Tidiga kvällar har liksom blivit standard här!
28 november
Celina är fortsatt varm och vi misstänker att hon helt enkelt inte druckit ordentligt igår. Hon äter knappt någon frukost men dricker ett glas ananasjuice och vilar sedan i vagnen medan vi äter vår frukost vid havet på Tamarijn. Efteråt shoppar vi lite i de små butikerna där, och går sedan tillbaka till lägenheten. Alexander tappar sin sista napp och vi har fått en räkning trots att vi har all inclusive, så Kevin går för att leta napp och bråka om räkningen. Räkningen ordnas på en gång, nappen hittas dock inte.
Det är mulet och barnen är trötta, men jag går ut själv en timme och lägger mig i en solsäng. Därefter går vi i riktning mot apoteket för mer smärtstillande, ett par nappar och lite godis till Celina. Sen går vi tillbaka till det närmare hotellet, Divi Aruba, och äter lunchbuffé. En ödla klättrar på nätet bredvid oss. Vi njuter av lugnet. Tar en drink i baren bredvid. Kevin och Celina leker på stranden. Jag gosar med Alexander och lyssnar på musiken som spelas. Naturligtvis hittar jag den där sista nappen, i förvaringen under vagnen. Det är mulet men som vanligt varmt i detta paradis.
Vi går tillbaka till vårt hotell och lägenheten, byter om – och går sen tillbaka till Divi Aruba då vi har bordsreservation på Red Parrot. Efteråt är det förstås livemusik och barnen vill dansa. Alex bjuder upp en liten tjej till dans, och Celina hittar också vänner. Snart är det fullt med barn på den lilla dansytan, och många är svenskar. Vi träffar på familjen från Uppsala och spenderar ett par timmar tillsammans med dem. Efter ett tag blir dock Alex lite dålig, om det är värmen eller ananasjuicen vet vi inte, men vi beslutar oss för att gå hem. Vi har dock haft en riktigt rolig kväll!
29-30 november
Det är avresedag. Jag kliver motvilligt upp och passar på att börja packa medan Celina ännu sover. Alex håller oss sällskap i sovrummet och hjälper till att (o)packa. Så småningom vaknar Celina, barnen är rejält hungriga så avbryter packandet för sista frukostbuffén på Sea Breeze. Planen är att efter det packa ihop det sista, checka ut och hänga vid poolen.
Det är mulet och börjar regna när vi ringer efter ”the bellman”. Vi går mot Tamarijn för att fördriva lite tid innan lunch, och Kevin föreslår då att vi går till The Bunker Bar, den enda baren vi inte testat ännu. Den ligger en bit söderut, men när vi väl är där är det så värt promenaden! En mysig strandhydda i lila, blå och gula färger invändigt, stolar med bänkar mot havet. Det blåser rejält så det är häftigt att sitta och titta på vågorna. Celina får lite chips vi har med oss, Alexander äter en brödpinne och somnar sen. Kevin beställer oss lite champagne, så vi sitter där med bubbel i plastglas och bara njuter av stunden. Vi pratar om dagarna vi haft här, hur underbart vi har det, våra fina barn och allt känns bara så bra – trots att vi åker hem inatt. Celina ser krabbor nere på stranden framför oss, så jag springer ner dit för att ta lite kort. Vi sitter ett tag till, tar kort på oss, havet. Och säger att bara för att vi åker hem ikväll behöver inte smekmånadskänslan släppa. Bröllopsresan må vara slut, men vi har så mycket mer att se fram emot ihop!
När vi är nöjda med vårt barhäng går vi för att äta lunch på buffén. Efter det går vi mot Divi Aruba, Kevin springer till apoteket för ett ärende (de har dock stängt så han letar upp en annan affär) i hällregnet medan jag sitter i lobbyn där med Uppsalafamiljen vi träffar på igen. De försöker också fördriva tiden. Att det ska hällregna sista dagen när vi inte kan tillbringa tiden på rummet är ju typiskt. En bit in på eftermiddagen ledsnar till slut jag och föreslår att vi går till en bar på stranden. Vi letar upp den med tak, beställer vin, öl, chips och drycker till barnen. Då börjar solen skina igenom molnen, och inom ett par timmar är det molnfritt och solen gassar så vi nästan bränner oss. Vi har då suttit ett tag där, och det finns inte tid att leta upp ett rum på vårt hotell för att byta om (något som vi i receptionen fick veta var en service de erbjöd), utan går direkt till Red Parrot för vår sista middag här på Aruba. Denna gång får vi sitta inomhus, men det gör inget då det är välkommet med luftkonditioneringen.
Efteråt går vi tillbaka till vår hotellobby, och får nyckel och skjuts till en annan lägenhet som tillhandahålls för att vi ska kunna fräscha upp oss och byta om. Klockan är över sju när vi kommer dit, och med väntan på handdukar, duschande av och kläddbyte på ungar hinner klockan bli tjugo över åtta innan vi kommer tillbaka till receptionen och där väntar in bussen som ska ta oss till flygplatsen. Vi är redan trötta men det är lång tid kvar innan vi är på flyget och kan sova.
Buss till flygplatsen, lång väntan på incheckning, krångel med vagn som vi packar upp och ihop två-tre gånger under tiden vi är där, försenad avgång, lång tid i väntehallen… Som tur är så är barnen på riktigt bra humör, Celina leker med Uppsalabarnen och Alexander attackerar glatt folk med en vattenflaska, en napp eller en leksak. Till slut kommer vi på planet, barnen somnar innan vi är på högsta höjd så vi bäddar ner dom på golvet framför oss. Celina vaknar inte förrän vi väcker henne 40 min innan Arlanda. Alex är uppe ett par gånger, äter och somnar om i Kevins famn. Det går bra, vi tar ett glas vin och äter lite mat innan vi också sover en stor del av vägen. Väl på Arlanda kunde det inte gå smidigare: 1 timme 15 min efter att vi landat har vi fått våra väskor inklusive vagnen som specialbagage, tagit bussen till parkeringen, hämtat bilen, packat den och är på snöiga E4:an i riktning mot Uppsala.
Det är kallt, mörkt och Aruba känns långt borta. Drömde vi allt?
England 2015 - Southampton Bound
Denna resa handlade om att åka och bo hos Kevins bror Jeff och hans sambo Debbie. Syftet med resan var att fortsätta lära känna Kevins biologiska familj – bror Jeff, pappa Bill och syster Jacqui. Vi fick kontakt med dem under 2013, efter att Kevin tappat kontakt med dem sedan 17-18 år tillbaka. Jeff och Bill bor i Holbury utanför Southampton. Jacqui bor i Poole 45 min bort, men hon och hennes familj kom och träffade oss ett par gånger. Vi hade ett fullspäckat schema hela vistelsen och såg mycket av och omkring Southampton. Framförallt umgicks vi med Kevins nya härliga familj.
5 augusti
Vid 7.30 möter vi en granne vid vår bil i garaget. In med väskor, barnvagn och ungar i bilen, och jag hoppar in i baksätet mellan barnen. Vi åker till Arlanda, lastar ut allt inklusive barnstolar som vi balanserar på flygplatsens bagagevagnar. Grannen vinkar hej då och kör iväg med vår bil. Vi går in på flygplatsen, jag och Celina letar upp de bagageväskor som ska förvara bilbarnstolarna. Lite strul då de inte är av de mått vi väntat oss utan alldeles för stora. Vi packar två stolar i en väska och lämnar tillbaka den andra. In med allt i incheckningen, genom säkerhetskontrollen – och vi landar på The Famous Bar. Barnen är glada, äter lite mat och mår gott.
Flygresan går bra, barnen sover en del. Väl på plats i London, Gatwick, börjar strulet. Flygplatsvagnarna kräver mynt (vilka turister flyger in med småvaluta, liksom), det är en lång väg att gå med barn, vagnar och väskor till hyrbilscentrat – bara för att få veta att just det bolag vi hyr bil av ligger ytterligare några hundra meter bort. Det regnar så Kevin går själv för att hämta bilen, jag stannar med två trötta och hungriga barn, det kinkas och det tar evigheter för Kevin att komma tillbaka. Jag kämpar hårt med tålamodet. Till slut kör han dock fram en ny Audi A4, en sportkombi. Jag installerar barnstolarna snabbt medan Kevin tar hand om barnen och väskorna. En polis påpekar att vi parkerat olagligt, vi jobbar så fort vi kan. I med allt, det får precis plats (en mindre bil hade helt klart aldrig fungerat, och det hade hyrbolaget försökt intala Kevin att han bokat men han stod på sig). Kevin får lite problem att starta bilen då mycket är automatiskt och med många nya funktioner. Men till slut är vi på väg. Barnen är nöjda att sitta i en bil, de somnar fort. Jag lyckas efter ett litet tag lära mig SatNav och Bluetooth-funktionen. Snart har vi klara instruktioner hela vägen till Jeffs hus två timmar bort, och lyssnar på Melissa Horn via min telefon. Vädret lättar medan vi kör och det är en trevlig bilfärd.
Vi kommer fram till Jeff, packar ur bilen och installerar oss. Byter om lite snabbt, tar en drink, och sedan kör vi iväg till en fantastiskt belägen restaurang vid namn Seashells i Hythe, där Bill och Marian bokat bord. Det är härligt att återse alla, Celina blir själaglad över att se farfar Bill. Jag beställer musslor, som kommer levererade indränkta i hackad gul lök… Några minuters pillande i försök att skrapa bort dem ger jag upp och beställer om. Gör en mental notering att i fortsättningen alltid beställa maten utan lök och paprika – vilket kommer löna sig flera gånger under denna resa! Den nya omgången är god och framförallt njuter vi av sällskapet. Barnen är dock lite rastlösa efter en lång dags resande med mestadels sittande. Kvällen blir lugn och vi somnar alla ovaggade.
6 augusti
En lugn start på morgonen. Celina leker i trädgården, vi äter en lättare frukost. Vi får träffa Debbies mamma Barbara, som kommer över för att träffa oss och gosa med barnen. Hon har med presenter till dem, nallar och en mysig filt. Tidigare under dagen la jag märke till några tallrikar i köket, med vallmoblomma på. Eftersom mamma är tokförtjust i vallmo frågade jag Debbie var tallrikarna var köpta, med tanken att jag skulle kunna leta upp dem och köpa med hem till mamma. Istället visar det sig att tallrikarna kommer från Barbara, som tar med sig ett gäng muggar, glas och underlägg med vallmo på, för mig att ta med hem till mamma. Otroligt snällt!
Bill och Marian kommer till Jeffs hus, och därifrån åker vi allihop, utom Jeff som jobbar, till Hythe. Där tar vi världens äldsta tåg på en pir ut till färjan som tar oss från Hythe till Southampton. Vi åker förbi den långa kaj som byggdes för Titanic, och där hon först sjösattes innan hon for till Liverpool för avfärd över Atlanten. Väl i Southampton skiner solen härligt och vi vandrar upp mot High Street. Jag, Debbie och Marian besöker ett par butiker och jag shoppar loss åt barnen i Primark. Under tiden tar Kevin barnen, han och Bill pratar om allt möjligt och tar igen tid. När vi väl hittar dem igen sitter de vid ett café i solen. Där tar vi ett glas vin eller öl. Debbie åker iväg hemåt för att börja förbereda middagen tills vi kommer tillbaka, men då färjan tillfälligt slutat gå bestämmer Kevin, jag, Marian och Bill oss för att äta middag i stan istället, innan vi åker hem. Vi stannar till i vad som sägs vara Englands äldsta pub (i dispyt om detta med en annan pub i Nottingham, dock), och jag fotograferar och tar in atmosfären i denna 1600-talspub. Det finns en papegoja där som älskar chips, Celina blir stormförtjust när papegojan tar ett chips hon ger den. Sen gosar hon med Bill och vi mår gott. Eftersom färjan åter börjat gå bestämmer vi oss för att äta middagen i Hythe, på rätt sida bukten, så vi i alla fall är säkra på att ta oss hem.
Båtresan tillbaka är vacker med solnedgången, Celina som går hand i hand med Bill och en nyfiken Alexander. Väl i Hythe letar vi upp en thailändsk restaurang. Där vaknar barnen verkligen till liv och visar sig från sina bästa sidor. Personalen älskar dem och Alexander visa sig älska asiatisk mat. Maten är fantastiskt god och jag, eftersom jag lärt min läxa och beställt maten utan både lök och paprika, njuter av varenda munsbit. Mätta och runda som bollar betalar jag och vi åker hemåt.
Barnen somnar lätt. Kevin och jag stannar uppe ett tag till med Jeff och Debbie, vi pratar sent inpå natten.
7 augusti
Eftersom jag inte hann besöka alla de butiker jag ville tar Kevin och jag några timmar till i Southampton, främst för att leta bikini och underkläder till mig. Vi kör dock bil in denna gång, parkerar i ett gigantiskt parkeringshus som ansluter till en stor galleria. Där äter vi en god asiatisk lunch på Wagamama’s, än en gång högst uppskattat av barnen. Celina äter med matpinnar för första gången. Alexander slevar i sig kyckling och majs. Vi gör en liten shoppingrunda, inte många butiker, men många behåar senare... Celina åker en liten karusell.
När vi är klara skyndar vi oss tillbaka till huset. Där väntar, förutom Jeff, Bill och Marian. Debbie ska iväg på kryssning med ett stort tjejgäng några dygn, och vi åker till en stor udde med stenstrand för att vinka av henne när kryssningsfartyget åker förbi. Solen skiner, vi är fler som möts upp där (inkl. Debbies mamma). Celina och Bill leker i vattenbrynet, vi tar en drink i ett café och njuter av den vackra utsikten och omgivningarna.
Efteråt åker vi tillbaka hem igen. Vi byter om lite fort innan vi till fots tar oss till en working man’s club i Holbury (hade dock ingen fungerande kamera med). Vi äter middag, tar ett par glas och pratar. Celina träffar en liten kille vid namn Oliver, de dansar till musiken och har jätteroligt! Vi ser henne knappt på hela kvällen. Alexander somnar i vagnen, Celina går hand i hand med Marian hem och därefter sover de bägge hela natten – 13 timmar!
8 augusti
Strålande sol. Jeff och jag dukar upp frukost i trädgården. Barnen leker i gräset och därefter åker vi på dagens aktivitet – ett besök till National Car Museum i Beaulieu! På vägen dit kör vi genom ett naturreservat där vilda hästar går fria och står på vägarna, tillsammans med en och annan ko! Solen strålar och väl på plats får vi genom några kontakter till Debbie fritt inträde till museet. Där finns enTop Gear-utställning, små bilar för små förare (Celina körde bil för första gången), och ett litet tåg som löper över parken och ger oss en överblick varpå vi ser att det under dagen råkar vara en gigantisk samling Jaguarer på plats. Detta innebär förstås en lyrisk Kevin. Vi går även på utställningen för bilar genom historien, och ser bland annat Elvis Presleys sista bil. Vi poserar också framför en buss Kevin faktiskt åkte med som barn. Många intryck, en glass och mycket sol.
På vägen tillbaka hör Jeffs yngsta dotter (13 år) av sig, och vill komma och träffa oss. Jeff kör hem oss och åker därefter för att hämta henne. Under tiden gör vi andra oss i ordning för kvällens grillmiddag hos Bill och Marian. Katie kommer och Celina tyr sig på en gång till henne. Vi går allihopa till Bills hus. Utanför har Jacquis dotter Vicki just anlänt med sin pojkvän. Inom loppet av en timme träffar Kevin två av sina syskondöttrar. Hos Bill står Marians son och lagar mat, och hennes ena dotter visar oss genom huset till baksidan där några grannar väntar. Jacqui och Robbie anländer också. Marians andra dotter är där med sin familj, bland annat en dotter på 1,5 år. Trädgården är alltså full av människor, maten är gudomligt god och vi har alla trevligt. Barnen leker i en uppblåsbar pool, vädret är underbart. Lite senare på kvällen spårar dock alkoholintaget ut för en av männen, några av tjejerna blir ledsna och vi blir alla förvånade över hur kvällen slutar. Men för mig och Kevin var det ändå trevligt att träffa alla och umgås så avslappnat. Barnen somnar i vagnen på vägen hem och vi får ytterligare en lång oavbruten natt.
9 augusti
En lugn morgon. Jeffs son Liam och hans fästmö Danielle kommer över en stund innan vi alla ger oss av in till stan. Jeff, Kevin, jag, Katie och barnen går via den gigantiska gallerian, hälsar på Katies mamma i Marks & Spencers. Jag och Katie går en runda själv i gallerian, Topshop och i Primark. Därefter går vi för att möta upp Kevin, Jeff, Liam, Danielle och barnen på en pub där en match visas. Vi äter lunch, men inser att jag inte har laktrastabletter så jag och Kevin springer för att leta upp detta, vilket tar oss tre butiker. Inte ett enda apotek säljer laktrastabletter – de har knappt hört talas om det.
Efter lunchen och matchen går jag och Kevin och handlar lite vin och småsaker till kvällens middag. Vi åker hem, och Kevin börjar förbereda middagen, chicken roast. Bill och Marian kommer över, Katie är kvar, och Kevin lagar som vanligt en fantastisk måltid. En mycket trevlig kväll!
10 augusti
Idag ska vi åka till Brighton för att möta upp Emily. Vi börjar dagen med att åka via Southampton då jag vill byta ett par av de plagg jag köpte igår. Efter det påbörjar vi vad som egentligen ska vara en ca 2 timmar lång resa till Brighton, men som på grund av olyckor och köbildning blir mer som 3,5 timmar. Vissa delar av vägen är dock mycket vacker och det finns lite att se.
Väl i Brighton hoppar jag ut med barnen nära den restaurang där Emily väntar. Jag går in medan Kevin letar parkeringsplats. Emily har med sig sin nya pojkvän Marcus. Vi får bord och strax kommer Kevin. Något ovanligt händer – jag hittar överhuvudtaget ingenting på menyn jag vill ha. Jag beställer en nachotallrik med pulled pork som jag äter kanske en tredjedel av. Vi äter upp relativt snabbt och går för att göra det vi kom för – gå ut på piren. Tyvärr hinner vi inte göra så mycket eftersom det tog sådan tid för oss att komma hit. Vi går förbi alla stånd och små butiker, spelautomaterna och ut mot nöjesparken. Celina vill åka en karusell som är större än de hon tidigare åkt. Emily och Marcus vinkar hej då för att skynda sig tillbaka hem, jag och Celina åker tekoppskarusell. Efter det går vi in mot själva Brighton, tittar på arkitektur och letar upp en eladapter. Vi går igenom centrum och tittar oss omkring lite, innan vi sätter oss i bilen och börjar köra tillbaka.
Kevins kusin Tony bor längs vägen, och han har bjudit in oss på en titt. Jag är trött och vill mest bara hem, men vi åker inom Tony och hans fru Nicky – de kom ju ändå till vårt bröllop! Tony är byggare och deras hus är helt fantastikt fint och mysigt. Jag får ett glas vin, barnen leker med Tonys äldsta dotter Lizzie och Celina leker vid dammen i trädgården. Vi har en jättetrevlig stund och blir bjudna att stanna på middag, men eftersom vi har en bit att köra bestämmer vi oss för att åka hemåt. Vägen hem är otroligt vacker och vi tänker att vi nog någon gång borde komma och bo hos dem som de erbjudit oss.
Väl tillbaka hos Jeff har Debbie kommit hem. De har redan ätit middag, så jag och Kevin delar på de rester vi tog med oss hem från Wagamama’s häromdagen. Barnen äter också lite men somnar snart. Alla intryck de får de här dagarna gör dem så trötta att de somnar lätt och sover hela nätterna – även Alex!
Vi sitter uppe länge med Jeff och Debbie och pratar om allt möjligt.
11 augusti
Denna dag är stor för Celina. Hon ska få åka till en nöjespark för första gången! Dessutom råkar just denna, Paulton’s Park, inhysa Peppa Pig World. Peppa Pig är en engelsk barnserie som finns på Youtube, Celina är helförtjust i Peppa Pig. På vägen till nöjesparken hämtar vi upp Katie.
Vi kommer in i parken och siktar på Peppa Pig World med en gång. Celina blir alldeles till sig. Hon pekar på alla mindre attraktioner men ser sedan en stor rutschkana, så hon och jag springer dit. Vi köar en stund och jag oroar mig för om hon verkligen inte är för liten för att uppskatta denna rutschkana som är väldigt hög. Folk flyger lite i den när de åker ner. Men väl uppe är Celina fortfarande taggad, så vi sätter oss i den lilla båten, hon mellan mina ben och jag spänner åt för att hålla henne på plats, samtidigt som jag håller i mig själv i kanten. Vi flyger ner, det är hisnande och jag tror på allvar att Celina ska bli rädd. Men det första hon gör när vi kommer ner är att titta på mig med skräckblandad förtjusning lysande i ögonen och orden ”Mummy, AGAIN!!”. Och ungefär så fortsätter dagen. Jag åker ett litet tåg med Alexander. Jag, Katie och Celina åker en vikingabåt som hon blir rädd för men ändå ska åka en gång till. Flera olika karuseller, och när vi går mot de lite djärvare attraktionerna ser Celina en vattenpark med fontäner, ett halkfritt underlag och massor av roliga färger och installationer. Celina blir alldeles till sig. Kevin säger något om att hon nog får springa i bara blöja (vilket hon annars slutat använda), men jag kom ihåg att hennes baddräkt låg i botten av barnvagnen, och när jag tar fram den börjar Celina slita av sina kläder medan hon tjuter av glädje. Aldrig sett en lyckligare unge! Jag och Katie går för att åka vattenkana och samla på oss sådana där souvenirbilder eftersom vi köpt ett set om fyra vid första rutschkanan jag och Celina åkte. Vi blir blöta men har jätteroligt, åker en gång till. Därefter letar vi upp Kevin och barnen. Jag leker lite med Celina i vattenparken, sen går jag och Katie för att åka en berg- och dalbana följt av ett gigantiskt flygande snurrande fat – den bästa av alla! Tillbaka till parken, Celina är påklädd och leker i klätterställningar. Alexander sover och jag tycker det är dags för Kevin och Katie att åka, och de går till vattenbanan. Jag följer efter med barnen, och när Celina ser vad pappa och Katie ska åka vill hon också följa med. Det är precis på gränsen att hon får åka med, hon är en halv centimeter för kort men kontrollkillen blinkar åt Kevin att lyfta lite på henne när han mäter. Hon får åka med! Jag filmar, det var en härlig syn att se Celina, Katie och Kevin åka och ha så roligt. Efteråt går vi för att hämta ut sista kortet, vi köper marshmallows i form av Peppa Pig, och vi konstaterar att detta varit fantastiskt roligt. Nöjda och lite trötta beger vi oss till bilen för att åka hem.
På vägen hem till Katie stannar vi till för att handla lite mat till kvällen, Katie stannar i bilen med barnen. Vi släpper av henne och sedan åker vi vidare hem till Jeff. Byter om, visar bilderna för Jeff och Debbie, och sedan börjar jag laga mat. Bill och Marian kommer över, jag lagar laxpasta med fetaost, citron och haricot verts. En mycket trevlig middag och kväll!
12 augusti
En lugn morgon och förmiddag igen. Jeff behöver lite lugn och ro från barnen så Debbie tar med oss till en strand och härlig utsikt, vi har med oss lite picknick och myser. Vi dricker en kopp te vid ett litet café, vadar i vattnet med Celina. Sen åker vi hemåt via ett kort mathandlingsstopp. Väl hemma packar jag så gott jag kan, alla glas och tallrikar etc. som mamma ska få, alla nya kläder vi handlat och så vidare. Jag packar även tre påsar Doritos av min favoritsmak, som inte säljs i Sverige.
Kvällen har med sig en av Debbie hemlagad curry och familjeträff. Jacqui, Vicki och hennes pojkvän och Jacquis ena son Robbie kommer. Likaså gör Emily och Alice. Katie, Liam och Danielle ansluter också. Debbies mamma Barbara kommer förbi och säger hej. Självklart är även Bill och Marian med. Det är hyfsat avslappnat, bortsett från stämningen mellan Debbie och Jeffs barn, men allt flyter på bra. Bill nattar Celina. Vi kramar hej då, eftersom det imorgon är dags för oss att åka hem.
13 augusti
Tidig morgon! Vi åker bil till flygplatsen utan några större problem. En läkare från Östersunds lasarett ringer mig angående pappas status, men samtalet bryts ungefär samtidigt som vi når flygplatsen. Vi lastar ur bilen, jag plockar ur bilstolarna och vi lägger dem i väskan anpassad för dem. För att testa säkerheten i hanteringen av dessa lägger jag två av Doritospåsarna i bilstolarna. Jag väntar vid hyrbilscentrat medan Kevin kör tillbaka hyrbilen, sen sluter han upp med mig och vi går mot incheckning. Där visar det sig att vi har en väska för lite incheckad – konstigt eftersom ingen nämnde något om detta på hitresan. Vi betalar dyrt för en väska till. Allt tar tid och vi hinner inte mer än att köpa en flaska whiskey till vår granne/chaufför som väntar där hemma, innan vi går till gaten. Väl på flygplanet är jag vrålhungrig, men får där veta att de inte har några av de rätter jag vill ha tillgängliga. Det enda alternativet är en torr och halvbränd osttoast. Jag lever på Doritos hela dagen. Barnen är trots alla små missöden helt fantastiska och håller vårt humör uppe.
Väl hemma packar vi upp för att kontrollera att allt är helt – även mammas vallmogrejer. Till och med chipspåsarna är oskadade. En lång och rätt bökig resa denna gång, men med många upplevelser och känslor rikare!
