-

Tisdag 2 november

Vi anlände samma sekund som det slutade regna i Rom. Marken var blöt och vi gick runt pölar, men solen sken och det var behagligt varmt. Vi letade oss till tågstationen till tåget som tog oss in till centrala Rom. Jag smet in i tre skoaffärer på väg till hotellet. Den italienska känslan var påtaglig i byggnader och kyrkor, liksom i hotellrummet som hade balkong och en gammaldags stil på inredningen.

 

 

Efter en lunch letade vi oss till Colosseum och Forum Romanum. Det var rätt sent när vi kom fram så vi använde eftermiddagen till att strosa runt på gatorna. Vi drack Long Island Teas och åt en middag på en italiensk restaurang, och tittade i affärer på väg tillbaka till hotellet. Väl tillbaka, trötta efter tidig morgon och resan till Rom, och fulla med nya intryck, kröp vi ner under täcket och delade på en Smirnoff Peach (eller nån annan tropisk frukt) och såg på teve tills vi slocknade. Typ tre minuter senare.

 

 

Onsdag 3 november

Vi startade dagen med hotellfrukost som gjorde oss lika besvikna som hotellrummet. Vi hade under dygnet där upptäckt flagnande tapeter, fläckar på sänggavlarna till dubbelsängen som utgjorde två hoptryckta enkelsängar, och en stol så vinglig att vi inte ens tordes röra den. Dessutom ramlade saker från väggarna i badrummet – krokar att hänga morgonrocken på och plastbiten runt knappen för toalettspolning ramlade ner i toaletten för Kevin…

 

Byte av hotellrum. Till ett riktigt mysigt dubbelrum med betydligt bättre inredningsdetaljer som nästan gjorde hotellet värt två av de fyra stjärnor de enligt webbsidan skulle ha. Blä. Ingen balkong, men bättre utsikt, modernare teve och betydligt trevligare (riktig) dubbelsäng.

 

 

Efter godkännande av nya rummet började vår sightseeing. Vi började med att gå till Spanska trappan, för att sen utforska de tjusiga butikerna kring gatorna nedanför. Jag sögs förstås in till Jimmy Choo och föll för ett par skor värda endast 8000 kr. Rena fyndet. Vi fortsatte i sommarvärmen vidare mot Tibern, såg en ruin efter en kyrka som ersatts med en ny precis intill, vi såg italienare dricka likör på små fik, läderaffärer och rusningstrafik oavsett gata och tid.

 

 

På andra sidan Tibern letade vi oss förbi fästningen Castel Sant`Angelo i riktning mot Vatikanstaten. Vi åt lunch och bröt oss senare över staketet in till Petersplatsen där Kevin fick nog av sin tröja och strippade om till en t-shirt. Härligt väder, och att se en katolik byta om med påvens bostad i bakgrunden var en upplevelse i sig.

 

 

Vi gick vidare och korsade Tibern, letade oss in på en bakgata på väg till Piazza Navona med dess berömda fontän och torg. Där letade vi upp ett bord i solen, drack Martini, åt oliver och chips och blev underhållna av en italiensk servitör som kunde några svenska uttryck. Jag satte nästan en oliv i halsen och förbryllade Kevin när jag började skratta högt åt servitörens ”I Stockholm man prata prata… I Göteborg man tjata, tjata.”. När vi tittat klart på folk som gick förbi uteserveringen gick vi via Pantheon och Fontana di Trevi tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka hann vi se presidentens residens och olovandes plocka en mandarin från en närliggande trädgård. Sju timmar av vandrande i solen gjorde oss trötta nog att unna oss en powernap. Vi gled ur kläderna, dök ner i sängen och slocknade inom sekunder.

 

 

Vi vaknade ett litet tag senare betydligt piggare. En dusch, och sen gick vi mot Spanska trappan för middag. Efter några meningar fram och tillbaka över Spaghetti Bolognese serverades jag Spaghetti… med köttbullar. Okej, inte vad jag beställde, men riktigt gott och det var verkligen Lady och Lufsen-känsla. Vi köpte en flaska rosévin med namnet från kyrkan vid toppen av Spanska trappan: Trinità dei Monti. Jag skrattade gott åt en scen hämtad ur en brittisk komedi, då servitören log mot mig, öppnade dörren till köket med höften då händerna höll en bricka, och tvärvände chockad för att titta genom fönstret i dörren. På andra sidan hörde man en duns då personen som blev omkullvält av dörren fick närkontakt med golvet. Oops.

 

 

På väg hem stannade vi till vid en cocktailbar. Vi drack ett par goda drinkar medan servitören flörtade med mig över sliskiga raggningsrepliker på knagglig svenska.

 

Torsdag 4 november

Vi avnjöt en senare frukost ute på hotellets terrass i solen. Lugn förmiddag med dusch, innan vi gick mot Colosseum. På vägen stannade vi till vid en restaurang med uteservering, och solen brände i min rygg, kanske inte så smart med en svart skjorta. Bad om ett litet glas vin, blev serverad en halv flaska. Beställde Spaghetti Bolognese som var helt fantastisk. Vi fick sällskap av en äldre danska vid bordet bredvid. Lunchen drog ut på tiden, men vad gör det när man njuter till fullo?

 

 

Colosseum. Guidad tur med en vältränad rolig kille som inte direkt hade engelska som modersmål varför jag fick be min engelsman att översätta engelskan till engelska. Blev hotad med ett plastsvärd av en gladiator som utropade ”VIKING!” när han hörde att jag var från Sverige.

 

 

Efter turen gick vi mot Tibern, gick förbi Tiberön och satte oss vid en irländsk pub för en cocktail. Pissade nästan på oss när ett gevär gick av, och de hundratals (tusentals?) fåglar som fascinerat oss i träden och taken intill tyckte det var lämpligt läge att flyga lite till. Efter ytterligare två-tre smällar gick vi tillbaka till hotellet längs små gator och tog in Rom.

 

Dusch, ombyte och så middag vid samma restaurang som lunchen, då menyn frestade med flera alternativ och servitörerna var så trevliga och generösa. När vi anlände fick vi ett bord utanför restaurangen med levande ljus, rödvit-rutig duk och ett glas champagne serverat (utan att vi beställt det). Middagen var inte riktigt var vi (jag) väntat oss (mig), men det mesta var gott även om vi inte orkade dricka upp vinet.

 

Fredag 5 november

Vaknade tidigt och undrade varför mina tarmar höll på att krypa ur kroppen på mig. Sa åt Kevin att sätta på teven för ”cover noise” och kastade mig sen in i badrummet för att prata med toaletten. Medan jag undrade hur jag kunde må så direkt illa utan att ha druckit någon större mängd alkohol borstade jag tänderna och kröp tillbaka till sängen. Låg väl där några tiotal minuter innan det var dags för ett nytt besök. Ungefär fem-sex besök senare, en svimning och några timmar av darrande på kakelgolvet inlindad av filtar och Kevins armar kom så gryningen. I sällskap av magkramper, hunger och ett äntligen avtagande illamående försökte jag mig på några klunkar vatten innan försöken till vila avbröts av en utcheckning från hotellet.

 

För att inte tråka ut stackars Kevin som varit sån ängel under natten klistrade jag på ett leende medan jag gick långsammare än en rullatorstödd pensionär med skruvförsedda höfter i riktning mot tågstationen. Syftet var att köpa skor. Hade letat de senaste dagarna men inte hittat något par bortsett från Jimmy Choo-skorna (som uppenbarligen inte var ett alternativ för min CSN-plånbok). Men banne mig om jag lämnar Rom utan ett par skor. Så först blev det en tredjedels banan och några klunkar vatten i en trädgård utanför ett museum, där vi fick sällskap av en social, gossjuk katt som njöt lika mycket som vi av solen. Efter en stunds vila kämpade jag mig mot gatan med skoaffärerna vi sett första dagen. Fick stanna en gång eller två för kramperna, men hittade till slut ett par rockiga pumps inom min skobudget. Hittade dessutom ett par höga, välvda, röda sexiga skor som kära Kevin tyckte jag (och han…) förtjänade.  Med ett mer äkta leende på mina läppar slog vi oss ner vid ett fik där vi åt mackor (när jag säger att jag åt menar jag att jag åt bäbistuggor av min macka, som var riktigt god dock).

 

 

Vi gick tillbaka till hotellet där vi lämnat väskorna tills avresan. Jag föll ihop utmattad i en av sofforna i lobbyn och sov en timme innan vi gick tillbaka till tågstationen igen. Vi lämnade ett soligt Rom och avslutade med en middag på flygplatsen. Kevin åt en festmåltid med biff och ett par Cuba Libre. Jag åt lite av en grönsallad, drack vatten och smakade för mycket på ett underbart olivbröd. Utan att berätta för Kevin att jag var så dålig att jag behövde ytterligare ett snabbt samtal med en toalett flyttade sig magen tillbaka på plats igen och jag orkade gå vidare. Kevin ville rädda dagen genom att unna mig något och frågade vad jag ville ha. Så ovan man är den frågan… Jag var inte direkt på shoppinghumör, men jag såg i Kevins ögon att han verkligen menade allvar. Det enda jag hittade som föll mig i smaken var ett halsband från Hermes för drygt 2000 kr, och Kevin var tveklöst beredd att köpa det åt mig. Helt otroligt, för honom handlade det inte om prislappen, utan om att få mig att må bättre och lämna Rom med bara gott i minnet. Det gjorde mig så rörd att han sett mig vara så sjuk och svag, ändå höll mig i handen, kysste mig och ville unna mig vackra ting han vet att jag inte kan bekosta…

 

Av principsak lät vi bli att köpa halsbandet då den visade sig vara felmärkt och var betydligt dyrare, men för mig var bara tanken från Kevins sida tillräckligt för att veta att jag är den lyckligaste tjejen i världen. Och till skillnad mot förra gången vi tillbringade en weekend utomlands tillsammans kunde jag hålla hans hand när jag gick på planet och åkte hem – med honom. Och med hem den här gången menar jag London.

Vaknade inatt med panikkänsla. Ni vet en sån där obeskrivlig känsla av nåt är riktigt fel. Har inte vaknat orolig i den här lägenheten en enda gång sen jag flyttade hit, men imorse vaknade jag, stirrade mot den stängda dörren och bara kände att nåt var fel.

Såklart var inget fel. Utom att jag var orolig.

Vaknade på morgonen och hade samma oroliga känsla. Förstås var det för att jag kom på vad det var jag låg och grubblade på kvällen innan. Min framtid.

Gud vad de orden känns skrämmande. De borde ha sån där neongrön färg mot svart bakgrund med bokstäver som se ut att darra, som i skräckfilmer - MIN FRAMTID. Min framtid i darrande grönt.

Har ägnat åtta (8) timmar (tim) åt att skruva och fixa på min uppsats (uppsats) idag. Har kommit så långt jag möjligtvis kan utan att min handledare hör av sig. Vilket hon inte gjort de senaste fem (5) gånger (ggr) jag mailat text till henne. Så nu fick hon i alla fall mitt tredje (3:e) utkast, och jag är officiellt slut på uppgifter tills hon talar om annat för mig.

Och jag har opponering i Sverige på fredag. Halvt förberedd utan min handledares tankar kring uppsatsen. Hoppas verkligen hon återkommer denna vecka.

Och utöver denna svartvita text jag stirrat på hela dagen har jag i ett desperat hemlängtande försök lyssnat på julmusik för att påminna mig om att det är första advent. Druckit glögg. Tog ett varmt bad för att slappna av. Fråga mig inte hur, men när jag sträckte mig efter badsvampen ramlade en svart spindel ner i badkaret. Jag har badat med en spindel. Jag flög upp ur badkaret och skrek (ignorerade språkvalet trots att Kevins dotter var här) "HOW THE HELL DO YOU GET A FUCKING SPIDER OUT OF THE BATH TUB?!". Kevins dotter är trots allt 13 år.

Klar med uppsatsen. Ätit god middag. Tar ett glas vin. Sätter mig vid bordet. För glaset mot munnen. Ser något i glaset. Vänder ena ögat till och zoomar in likt en detektiv med jättelikt öga. En lus av något slag. Ni vet en sån där grön sak med ben och vingar. Skitliten sak. Ligger i mitt vin och kravlar.

Told you. Min framtid. Grön och darrande.

Min längtan till Sverige börjar växa lite nu när det närmar sig hemflytt. Utöver familj och vänner saknar jag såklart Disa och Dolis.

Men så är det de där små sakerna.
Som att krypa ner i sin egen säng.
Eller titta på svenska teveprogram.
Lukten i lägenheten - hemma.
Snö. Svensk julstämning.
Min rödvit-randiga tekopp.
Braskaminen.

Allra mest av allt av de där små sakerna saknar jag att krypa upp i min svarta stora fluffiga soffa med... CCC!
En skål av mina favoritchips och en bra film, en karaff med vatten och det kan inte gå fel.

Älsklingar, jag kommer snart hem!

Äkta njutning... Det godaste av gott som finns.

Långdistansförhållande? Det suger. Finns inget värre.
Men det finns sätt att vara tillsammans trots landsgränser, hav och massor med mil mellan varandra.

Bloggen har glidit undan lite från en av mina passioner. Skor.
Det åtgärdas med några bilder från de senast inköpta skorna.

 

 

 

Därefter fortsätter jag med ett par skönheter inköpta av samma man senare samma vår i Uppsala:

 

 

 

Inför en semestervecka i London köpte jag dessa gyllene skor, även de inköpta i Uppsala:

 

 

 

Under mitt besök i Rom införskaffades ytterligare ett par praktexemplar, ett par rockiga gråsvarta skor med nitar och mönster, samt ett par röda skor som förmodligen är mer lämpade att vifta i luften med än att faktiskt gå i - dock fortfarande ändlöst vackra:

 

 

 

 

Det var allt för denna gång!