Stormiga, snöiga, soliga Storlien

Att åka till Storlien i år visade sig vara lättare sagt än gjort. Eller snarare tvärtom. Det var lättare gjort än sagt – mamma hade varnat oss för att köra upp på söndagen då det varit snöstorm och vägen troligt skulle vara oframkomlig sent på kvällen. Det ignorerade vi, Kevin körde på och vi stannade bara kort i Krokom för tankning av bil och kram hos pappa. Startade från Uppsala strax före ett och var framme i Storlien vid åtta på kvällen. Väl framme förstod vi inte vad mamma, media och alla pratat om – det var ju strålande sol och alldeles underbart väder! Visst, 4 meter höga snövallar var ändå spår nog efter de föregående dagarnas snöfall.

 

Dagarna var så som dagar i Storlien är mest. Vi åkte skidor, Kevin som knappt åkt förut förbättrade sina färdigheter avsevärt under timmarna i backen. Vi satt framför brasan, åt mysiga middagar, hade lite after ski och var en tur till Norge. Hundarna njöt, Disa visade sig verkligen vara en skoterälskande snöhund. Mamma och Kevin skottade snö från taket och hoppade ner därifrån.

 

Vädret var allt annat än stabilt. Ena dagen var det solsken, ingen vind, någon grad plus. Andra dagen var det molnigt, vinden tjöt runt knutarna och vi hittade knappt ut till vägen. Nästa dag var det soligt men blåsigt så vi fick stanna bilen för drivsnön från sidorna som skymde sikten.

 

Mest spännande var det att köra från Storlien. Det hade varit varmt och tinat kraftigt dagen innan men fryst på under natten. Bilen stod på ren is. Parkeringen full med bilar så jag hade inte nog med utrymme att ta fart och vända. Grannen fick naturligtvis knuffa på lite. Sedan körde jag i halt, flera decimeter högt slask, ratten gick rallystil runt och eftersom jag absolut inte kunde kosta på mig att stanna fick jag lov att vid ett tillfälle tuta på två kvinnor ett litet barn som gick mitt i vägen. Skrämde förstås skiten ur dem, men när de såg mitt framfartsproblem och mitt ursäktande leende log de bara tillbaka och vinkade. Sista biten var extra rolig då jag inte kunde stanna förrän jag faktiskt var ute på huvudvägen, och därför helt enkelt fick chansa på att inga bilar kom från höger eller vänster…!

 

Men jag sitter ju här och skriver om det, så det gick alltså bra. :)

 

Glada skidåkare:

 

 

Äkta after ski:

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0