Början på slutet
Hej, alla mina kära bloggläsare!
Bloggen har varit på lågvarv på sistone, men nu tänkte jag uppdatera lite.
Angående flytten: datumet är bestämt till den 10 juni. Erik kommer fara till Gävle och hämta en lastbil tisdagen den 9:e, som vi använder som transportmedel. Ellinor, min svärmor, flyger upp till oss på måndagen och hjälper oss med sista flyttpackningen och med bärandet. Onsdag morgon kör Erik lastbilen med alla saker, jag kör Saaben med djuren i (+ svärmor), längs med E4:an med Uppsala i sikte. Och som den guldstjärna min svärmor är, har hon sagt att jag och Erik får flyttstädning i flyttpresent! Helt underbart, vi låter någon annan städa vår skit!
Jobb- och skolfronten har verkligen börjat lätta. Alla skriftliga uppgifter är avklarade, även rättsmedicinsuppsatsen! Den blev totalt 23 sidor. Några kommentarer från läraren på första utkastet, genomgång av dessa och sen var det klart! SÅ SKÖNT.
Har även haft den sista lektionen på Umeå universitet, vilken bestod av ett rättegångsspel där jag var offentligt biträde för vårdnadshavarna i ett LVU-mål (LVU = lag om vård av unga). Föräldrarna var från Libanon, och de hade för avsikt att skicka sin 15-åriga dotter till hemlandet och gifta bort henne till någon avdankad kusin. Föräldrarna tyckte heller inte om flickans umgänge - svenskar. Huvva för dem, de står ju för samhällets förfall. Flickan hade dessutom förbjudits från att gå i skolan den senaste månaden, eftersom där finns jämnåriga pojkar. Hon hade konstaterats vara deprimerad och tappat mycket i vikt... Hur i helvete skulle jag kunna "vinna" detta? Så jag fokuserade på det enda jag kunde - de slår ju henne inte, i alla fall! *patetiskt leende* Solklart fall, trodde alla, klart det blir LVU, tjejens hemförhållanden grundar ett omhändertagande. Haha, men icke! Jag förvånade till och med mig själv, jag bjöd på så mycket motstånd med de rätta frågorna och en välfokuserad plädering att domstolen under överläggningen hade en hel del huvudbry - jag vann nästan. Nästan. Nu var ju ändå målet för barnets bästa, så jag tyckte domstolen gjorde rätt som inte trodde mina klienter. Innan förhandlingen frågade jag pappan (som spelades av en socionom) om han fortfarande hade för avsikt att gifta bort henne. Svaret var att nej, nu tänkte han vänta tills flickan fyllt 18 år, i alla fall. "När jag frågar er om ni fortfarande har för avsikt att gifta bort henne - säg då bara nej. Det får vara socialnämndens sak att fråga om ni tänker gifta bort henne senare, eller om planerna helt är undanröjda." Hihi. Mina klienter svarade väldigt bra på frågorna de fick, och i sak hade vi övertaget. Men juridikens rekvisit fick ge vika för barnets bästa - föräldrarna misstroddes och flickan fick fortsatt boende på ett familjehem. Mycket bra val. Sen var detta inte en förhandling där målet är att vinna, utan företräda och se till klientens bästa. Det är trots fråga om känsliga familjeförhållanden, inte förmögenhetsrättsliga problem.
Häromdagen kom jag och Erik på att det här inte håller. Han måste flytta ner tidigare, det finns för lite jobb i Umeå. Så min älskling stoppar in den bruna björnen (Sendy), en extrasäng, lakan, kläder, lite kökstillbehör m.m. i Saaben och far till Rimbo nästa söndag. Han ska bo där några dagar, innan han kommer tillbaka hit (utan lasten) för loppis och avskedsfest. Därefter tar han sig kollektivt ner till Uppsala, där han då flyttar in i vår nya lägenhet, med sitt begränsade bohag. Sendy får under tiden ha semester på Bobacken. Erik arbetar där ner fram tills han kommer upp och vi kan flytta ner mig och resten av våra saker. Så under cirka två veckor kommer jag bo här ensam. Tänk att vi skulle sluta vår vistelse i Umeå på samma sätt som vi började - jag ensam i lägenheten i två veckor medan han arbetar på annan ort. Den här gången är jag i alla fall inte helt ensam. Jag kommer ha en katt som ser till att jag kommer ur sängen på morgnarna, och en hund som ser till att jag sköter rutinerna. Jag kommer inte vara utan kärlek. Den kommer levereras av en liten och en stor blöt tunga, nyfikna ögon och uppfordrande jamanden och tassar i knät som ber om klappar och gos.
Vi tar hand om dig, mamma!
