Fyra dagar i Barcelona - kärleksparets återkomst
Onsdag 23 mars
Planet flög över Barcelona och vände sedan för att följa kusten tillbaka – och utsikten var helt fantastisk, nästan som om flygturen var ett turistevent. Väl på mark kunde vi inte sluta le över att vara tillbaka, och letade nostalgiskt upp platsen där vi möttes upp förra året. Det pirrade till lite i magen av att vara tillbaka.
Taxi till hotellet, liksom förra året fick jag använda knagglig spanska för att ta oss dit. Klev ur taxin i ett soligt Barcelona, tog väskorna och började gå mot det femstjärniga hotellet vi bokat i år. Hotellets läge var perfekt, i centrala Barcelona i Barrio Gotic. Knappt hann vi närma oss hotelldörren innan vi möttes av en man inifrån som kom ut och bar in våra väskor åt oss. Han berättade om hotellets olika barer och restauranger, och sen fick vi åka en halv våning upp för att checka in. Vi erbjöds att sitta ner vid bordet, och tillfrågades om vi ville ha vatten (med ett val av vatten med citrongräs eller mynta och jordgubbar…!). Mycket trevlig personal, trevlig inredning, härlig atmosfär – underbart första intryck. Vi guidades upp till vårt hotellrum.
Vi hade blivit uppgraderade från ett ”deluxe room” till en ”junior suite” – och synen som mötte oss var fantastisk. Jag fick anstränga mig för att upprätthålla en sofistikerad fasad och inte springa runt, runt och hoppa i sängen. Det var detaljerna som gjorde det – det toppmoderna badrummet med nedsänkt badkar och avskild duschkabin, toalettdörren som inte hade handtag utan trycktes upp och därför var dold i väggen, välkomstbrevet på ekbänken, Kevins namn på telefonens display, den exklusiva minibaren, de dubbla handfaten, de höga fönstren, den lilla divansoffan med bord och de läckra taklamporna som utgjorde sänglampor.
Med en flaska Cava (en present från hotellet) tog vi ett långt bad och njöt av den romantiska känslan. Flaskan och champagneglasen stod på ytan runt badkaret, det såg verkligen så lyxigt och romantiskt ut. Efteråt tog vi en promenad till La Rambla, åt lunch och strosade runt. Bland annat hittade vi ett litet torg där vi satte oss att njuta i solen, innan vi återvände till hotellet för en siesta. Kvällen utgjordes av en middag på en italiensk restaurang och därefter ett par drinkar i hotellets fantastiska cocktailbar.
Torsdag 24 mars
Vi vaknade på vår årsdag med solen krypandes genom gardinerna. Strax före lunchtid började vi röra oss mot havet, och stannade till vid ett lunchställe utanför en av Barcelonas typiska matmarknader. Mitt i lunchen bombarderades stället av en massa ungdomar som rökte och sjöng sånger innan några lärare tog dem med sig på någon utflykt, att till och med en av lärarna rökte så Kevin fick aska över sin mat retade oss otroligt.
Efter lunchen köpte vi jordgubbar och vin, gick vi via några bakgator (där vi bland annat hittade några klänningar och toppar jag inhandlade med Kevins uppmuntran) tills vi nådde Arc de Triomf och Parc de la Ciutadella. Efter ett närmande av en ficktjuv satte vi oss i solen i gräset, tittade på den lilla sjön, alla barn som lekte och konstaterade att parken var betydligt mer folkrik i år än förra året – och att det måste varit varmare under en längre period i år.
Vi gick sedan via gator, broar och en lekplats med gungor vidare mot Port Olimpic, gick runt mellan restaurangerna och njöt av utsikten på andra sidan. Efter det gick vi till restaurangen där vi åt middag förra året sista kvällen – och valde samma mat som då, helt ljuvligt gott! Personalen var väldigt uppassande, och innan vår servitör gick lämnade han oss en flaska äppellikör att dricka så mycket vi ville av! Vi var dock rätt mätta vid det laget, och efter en taxiresa tillbaka till hotellet tog vi ett snabbt bad och en siesta.
När vi vaknade senare började vi göra oss i ordning för att gå ut en runda på stan. Kevin upptäckte då att han tappat sin plånbok i taxin och den extremt jobbiga processen med att få rätt på kort och pengar utomlands började. Hotellpersonalen visade sig än en gång mer än hjälpsamma, erbjöd Kevin telefon och ett skrivbord. Efter ett tag gick jag ner till hotellbaren och beställde oss en varsin drink medan jag väntade.
Det blev en lugn kväll i de bekväma fåtöljerna, nya intressanta drinkar som vardera gjordes med kärlek och serverades ytterst elegant och trevligt. Vi blev även underhållen av en otroligt komplicerat tillagad drink som tydligen skulle användas i barens bidrag till en nationell cocktailtävling! De destillerade, blandade, rörde om, testade. Så trots en tråkig start på kvällen kompenserade vi det med sofistikerade outfits (kostym respektive en gräddvit cocktailklänning med draperad urringning – och självklart högklackade skor), drack goda drinkar och gjorde det bästa av kvällen.
Fredag 25 mars
Morgonen inleddes förstås med fler samtal över gränserna för att ordna fram pengar. Med översättningshjälp från en i personalen och te serverat av en annan kände vi oss betydligt gladare när vi letade upp ett ställe att hämta ut pengarna Kevins bank ordnat. Jag bjöd därefter Kevin på lunch på fashionabla Passeig de Garcia, en härlig gata med uteserveringar, modebutiker och Gaudis imponerande arkitektur. Efter ett pinsamt konstaterande att mina promenadskor hade hål på fler än ett ställe inhandlades ett par lätta ballerinaskor i samma färg som min rödoranga top. Lite shopping kunde jag kosta på mig, om inte annat som tröstpris för att jag inte köpte det där guldhalsbandet med Manolo Blahnik-sko och diamant i för närmare 10 000 kr. (Nästa liv.)
Vi letade upp en restaurang/bar som serverade oss utmärkt mat och goda drinkar förra året, men konstaterade att det var stängt. Vi gick istället till ett hotell i närheten och drack en Kir Royal, helt i stil med första kvällen i Barcelona. Sådan märklig känsla att sitta i samma bar, på samma stol, där jag förra året satt med en då helt främmande man och förde halvnervösa konversationer, skrattade och hade det så underbart trevligt. Ett år senare, inte lika okänd, men lika trevligt och helt underbart.
Tillbaka till hotellet, ett stopp i cocktailbaren där Kevin bad de otroligt professionella bartendrarna göra honom den drinken han sett dem öva på igår. Eftersom vi också visste att dessa bartendrar tar sin tid över drinkarna beställde vi ett glas vin att dela på i väntan. Deras bidrag visade sig vara förfadern till Dry Martini, och hade en rökig smak nästan som whiskey. Mycket intressant.
Vi bytte om på rummet och gick sen tillbaka till restaurangen/baren som nu var öppen. Maten var helt underbart god, och kvällen blev till natt medan vi pratade på.
Lördag 26 mars
Vi klev upp, tog en lång dusch i den härliga vattenfallsliknande duschkabinen och packade vemodigt våra väskor. När vi checkade ut såg vi till att boka samma rum följande år. Hotellets underbara läge, personalens välkomnande och personliga bemötande/omhändertagande, den lyxiga känslan… Det blir definitivt Ohla Hotel nästa år också.
Vi gick via Barrio Gotic (där vi åt riktigt goda tapas till lunch) ner till hamnen där vi roade oss med att peka ut båtar vi vill ha. Vi enades om att en av de största yachterna föll oss i smaken. (Nästa liv.) Därefter gick vi längs stranden och vågorna till Port Olimpic, där vi tänkte ta en drink innan vi tog en taxi till flygplatsen. Vi strövade runt lite och hamnade till slut på samma restaurang som för två dagar sedan, av den enkla anledningen att personalen kände igen oss och erbjöd oss ett bord trots att endast gäster som tänkte äta fick komma in. Det var alltså proppfullt, men vi beställde vit Sangria (gjord på Cava) och njöt in i det sista. (Det blev visserligen rätt bråttom på slutet när taxin kom;…)
Barcelona är vår kärleksstad, en helt fantastisk stad i ett vackert land. Andra resan dit, och vi börjar lära känna staden nu, vi kände igen oss, hittade tillbaka till våra guldgruvor och såg även mycket nytt. Till skillnad mot förra året har vi redan bestämt oss för att åka tillbaka nästa år. (Det roliga nu är att läsa förra årets resedagbok från Barcelona. Då hette Kevin förstås Jenny.)
