Fyra dagar i Barcelona - babymoon
22 mars
Efter en flygresa (med mellanlandning i Prag) som var något mödosam för en kvinna i sjunde månaden men med några (läs många) gratis drinkar för Kevin, anlände vi i Barcelona där marken fortfarande var blöt efter regn. Det var 13 grader så något svalare än de tidigare åren vi varit där, men vi satte oss i alla fall med leende ansikten i en taxi (efter att ha letat upp det där stället på flygplatsen vi först sågs 2010...) och åkte till hotellet. Medan solen försökte leta sig igenom molnen kom flashbacks från första taxiresan för två år sedan tillbaka. Detta år hade vi valt ett hotell i hamnen, i byggnaden World Trade Center. Vi checkade in och blev visade till ett inte alltför imponerande rum med en desto härligare utsikt mot industrihamnen och berget Montjuic, som vi år också också planerade att besöka. Vi skrattade lite åt att kvinnan i receptionen för två år sedan nervöst upplyste oss om att rummet vi bokat var ett dubbelrum, uppenbarligen orolig över åldersskillnaden mellan oss vilket vi själva då var så medvetna om, medan kvinnan i hotellreceptionen detta år log och undrade hur långt gången jag var. Kontraster...
Efter dusch och ombyte gick vi ut i den svala eftermiddagen och började röra oss mot Port Vell och Barceloneta. Vi åt en trerätterslunch till imponerande lågt pris och gick sedan mot en stadsdel vi tidigare inte varit i för att leta upp en tapasbar vi läst om, men som visade sig vara stängd. Vi fortsatte förbi Picassomuséet mot de gotiska kvarteren och La Rambla (och blev gratulerade till gravidmagen av främlingar på gatorna) innan vi återvände till hotellet och vilade oss en stund. Cecilias mage och rygg värkte fortfarande lite efter flygresan och sängen som visade sig vara lika bekväm som en strykbräda gjorde inte saken bättre.
Vi avslutade dagen med ett par drinkar i hotellbaren där en otroligt talangfull pianist spelade kända låtar, vi tittade på grupper av affärsmän, par i 30-årsåldern och personer som njöt av vad hotellrestaurangen hade att erbjuda. Framåt midnatt tog hungern över och vi åt lite mat innan vi gick och la oss.
23 mars
Med klarblå himmel och strålande sol såg vi fram emot att börja leta oss bort mot berget Montjuic. Målet för dagen var att se den ”magiska fontänen” med dess ljud- och ljudshow kl. 19. Precis som under gårdagen gick vi via Port Vell mot Barceloneta och stannade för lunch vid en tapasbar som visade sig vara rent fantastiskt bra, både service och mat gjorde det till ett ställe vi markerade på kartan för framtida besök. Solen sken starkt och när vi betalat notan märkte jag att jag redan hunnit bränna mig på axlarna, trots solskyddsfaktor.
Mätta och belåtna började vår färd mot Montjuic. Vi tog linbanan upp vilken passerade vårt hotell, och trots min höjdskräck var det ändå värt den korta resan över hamnarna för att se utsikten över staden. Väl på berget började solen gassa och vi njöt medan vi promenerade längs gator och genom parker, förbi museum, Joan Mirós utställning och teatrar. Vi stannade utanför Nationalmuséet för en glassdrink och njöt av solen och utsikten över avenyer och torg samt fontänen vi skulle återkomma till senare för att se showen. Först styrde vi dock stegen mot Poble Espanyol, den lilla byn bestående av hus med arkitektur från hela Spanien som byggdes inför världsutställningen 1929. Förvirrad av den något missvisande kartan vi hade med oss tog det tid att hitta ingången, men efter lite promenerande kom vi till slut rätt och kunde beundra husen, butikerna och atmosfären inne i byn. Vi såg glasverk, smakade på choklad och sangría och gick en snabb runda i en konstutställning. Vid byns stängningsdags började vi känna oss hungriga och det hade blivit dags att gå mot fontänen igen.
Fontänen och showen var helt fantastisk, det spelades klassisk musik och gradvis började fontäner längs gatan vi stod på att tändas upp och skjuta vatten upp i luften. När vi kände oss nöjda och för frusna för att stå kvar och titta promenerade vi den långa vägen tillbaka till hotellet. Vi räknade ut att vi nog gått en bra bit över en mil den dagen, inte riktigt vad vi hade tänkt göra med en gravidmage men förutom väldigt trötta fötter mådde C bra. Vi tog en dusch, bytte om och gick ner till hotellrestaurangen där vi åt en mycket god middag. Vi beställde dessert men var för mätta för att äta upp, så vi bad att få med oss Cecilias fantastiska fruktsallad och Kevins ostbricka upp till rummet för att avnjuta på morgonen. Det visade sig vara en mycket lyckad idé. Helt slut efter dagen somnade vi gott.
24 mars
Vår tvåårsdag inledde vi med att öppna upp fönstren till den varma dagen och sedan avnjuta vår härliga frukost – jordgubbar, meloner, nötter och goda ostar. Efteråt gick vi ut i solen med sikte på La Rambla och Passeig de Gracia. Efter att ha tittat på en av Gaudis främsta verk – Palau Guell, ett hus vi faktiskt hamnat utanför av misstag första året då taxichauffören först tog oss till fel hotell – åt vi lunch på det livliga Placa Reial . Det var värt väntetiden för ett bord i solen (C blev dock erbjuden en stol så länge om hon behövde), och vi fortsatte efter det mot de härliga butikerna och husfasaderna á la Gaudi. Tidigare år har vi missat att gå till Jimmy Choo, helt enkelt då vi inte sett butiken, men Cecilias mål var idag att hitta den och prova lite skor och titta på väskor. Vi gick längs hela Passeig de Gracia utan att se butiken, gav upp och började gå tillbaka med sikte mot Ohla Hotel för ett besök hos bartendrarna som serverade oss så fantastiska drinkar förra året – Kevin ville friska upp minnet. Av en slump råkade Cecilia se Jimmy Choos gyllene bokstäver och sprang överlycklig med magen före in i butiken och visade upp favoritskorna för Kevin som engagerat tittade och lyssnade, och lovade: en vacker dag.
En förnöjd Cecilia senare väntade Ohla Hotel. Vi trodde aldrig att bartendrarna skulle känna igen oss, det var ett år sedan vi var där och då baren har en ingång från gatan och således inte bara är för hotellgästerna har såklart massor med människor varit där. Så döm om vår förvåning när vi öppnar dörren och bägge bartendrarna säger ”Välkomna tillbaka!” och kommer fram till oss, kramar, kindpussar och tar i hand. De pekar mot fåtöljerna vi satt mest i och kommer med drinklistan och en skål chips. Det kändes gott att vara tillbaka, hela atmosfären och designen på hotellet, lukterna – vi kände att vi verkligen måste försöka bo där igen framöver. Drinkarna var lika fantastiska som förra året (även om C höll sig till Detox Lounge-listan) och vi blev inte förvånade över att höra att både huvudbartendern, hotellet och några av deras drinkar vunnit priser.
Efteråt vandrade vi tillbaka till hotellet, duschade och bytte om för middagen. Vi beställde taxi till Port Olimpic (skakig och snabb bilresa, C fick hålla i magen i svängarna), till samma restaurang vi varit till bägge föregående åren och det blev att vi beställde samma rätt. Mannen som mötte oss i dörren frågade om vi hade reserverat bord varpå Kevin leende svarade ”Ja, för ett år sedan!”. Vi blev erbjudna ett större bord av hänsyn till Cecilias mage, men när vi såg att ”vårt” bord var ledigt insisterade vi på att få det. Underbar middag följdes av en sväng till casinot, Kevin ville se om vi hade bättre tur nu än första året. Det hade vi inte, men ändå roligt att gå dit igen. Nattklubben vi besökte första året skippade vi dock. En lugn drink i hotellbaren för Kevin och benen upp på en fåtölj för Cecilia lockade mer. Några kilometer avverkade, goda måltider, bekanta ansikten och en alltigenom romantisk dag.
25 mars
Sista dagen. Vi klev upp alldeles för sent och fick snabba oss att packa och checka ut från hotellrummet. Solen sken och det var varmare än någon annan dag vi tillbringat i Barcelona. Vi inledde med en glass i Port Vell och fortsatte sedan mot Parc de la Ciutadella, den underbara parken vi varit till de tidigare åren. Vi åt lunch precis intill på en italiensk restaurang och köpte sedan lite nötter och dryck (cava till Kevin, Nestea till Cecilia...) och letade upp en plats nära den lilla sjön. Folk omkring log åt gravidmagen, och personerna precis runt om vår filt frågade lite om hur långt gången C var – och vi pratade en del med en ung kvinna med en niomånadersbäbis, bosatta i London.
Efter några timmars solande i parken letade vi oss mot stranden så Cecilia kunde doppa fötterna i vågorna. Same procedure as every year. Lite snäckplockande senare fick det så bli en taxiresa till hotellet för att hämta upp väskan och sedan åka till flygplatsen. Kevins ansikte hade, då han tackade nej till solskyddskrämen Cecilia erbjudit, en värmestrålning som räckte för att hålla passagerarna på flygplanet inom fem raders avstånd från oss varma. Under flygresan hem kände vi oss nöjda med resan men längtade redan tillbaka, och började därför fundera på vad vi vill göra i Barcelona vid nästa års besök. Med en niomånadersbäbis.
Tidigare års resedagböcker från Barcelona, för er som inte läst eller för er som vill läsa igen:
24 mars
Vår tvåårsdag inledde vi med att öppna upp fönstren till den varma dagen och sedan avnjuta vår härliga frukost – jordgubbar, meloner, nötter och goda ostar. Efteråt gick vi ut i solen med sikte på La Rambla och Passeig de Gracia. Efter att ha tittat på en av Gaudis främsta verk – Palau Guell, ett hus vi faktiskt hamnat utanför av misstag första året då taxichauffören först tog oss till fel hotell – åt vi lunch på det livliga Placa Reial . Det var värt väntetiden för ett bord i solen (C blev dock erbjuden en stol så länge om hon behövde), och vi fortsatte efter det mot de härliga butikerna och husfasaderna á la Gaudi. Tidigare år har vi missat att gå till Jimmy Choo, helt enkelt då vi inte sett butiken, men Cecilias mål var idag att hitta den och prova lite skor och titta på väskor. Vi gick längs hela Passeig de Gracia utan att se butiken, gav upp och började gå tillbaka med sikte mot Ohla Hotel för ett besök hos bartendrarna som serverade oss så fantastiska drinkar förra året – Kevin ville friska upp minnet. Av en slump råkade Cecilia se Jimmy Choos gyllene bokstäver och sprang överlycklig med magen före in i butiken och visade upp favoritskorna för Kevin som engagerat tittade och lyssnade, och lovade: en vacker dag.
En förnöjd Cecilia senare väntade Ohla Hotel. Vi trodde aldrig att bartendrarna skulle känna igen oss, det var ett år sedan vi var där och då baren har en ingång från gatan och således inte bara är för hotellgästerna har såklart massor med människor varit där. Så döm om vår förvåning när vi öppnar dörren och bägge bartendrarna säger ”Välkomna tillbaka!” och kommer fram till oss, kramar, kindpussar och tar i hand. De pekar mot fåtöljerna vi satt mest i och kommer med drinklistan och en skål chips. Det kändes gott att vara tillbaka, hela atmosfären och designen på hotellet, lukterna – vi kände att vi verkligen måste försöka bo där igen framöver. Drinkarna var lika fantastiska som förra året (även om C höll sig till Detox Lounge-listan) och vi blev inte förvånade över att höra att både huvudbartendern, hotellet och några av deras drinkar vunnit priser.
Efteråt vandrade vi tillbaka till hotellet, duschade och bytte om för middagen. Vi beställde taxi till Port Olimpic (skakig och snabb bilresa, C fick hålla i magen i svängarna), till samma restaurang vi varit till bägge föregående åren och det blev att vi beställde samma rätt. Mannen som mötte oss i dörren frågade om vi hade reserverat bord varpå Kevin leende svarade ”Ja, för ett år sedan!”. Vi blev erbjudna ett större bord av hänsyn till Cecilias mage, men när vi såg att ”vårt” bord var ledigt insisterade vi på att få det. Underbar middag följdes av en sväng till casinot, Kevin ville se om vi hade bättre tur nu än första året. Det hade vi inte, men ändå roligt att gå dit igen. Nattklubben vi besökte första året skippade vi dock. En lugn drink i hotellbaren för Kevin och benen upp på en fåtölj för Cecilia lockade mer. Några kilometer avverkade, goda måltider, bekanta ansikten och en alltigenom romantisk dag.
