-

Förra helgen tog jag och Erik en minisemester. Vi överlämnade Dolis i Marias kärleksfulla händer, stoppade in Sendy i baksätet och for till Rimbo. Så här rolig var bilresan:








I Rimbo träffade jag folk och familj, mycket trevligt. Höjdpunkten var söndagens aktivitet:
Bobacken Cirkus. En årlig händelse du inte får missa!

Den går ut på att vi bjuder in folk som vi utnyttjar som mänskligt staket. Vi utrustar folk med pinnar och ställer ut dem runt om hela hagen, sen släpper vi ut små kalvar (små som i ett par hundra kilo) och leker fågelskrämmor så kalvarna inte springer rakt genom stängslet. Kalvarna springer och skuttar med noll motorik, de tvärnitar och backar för diken och grästuvor (mycket tuffa djur), sparkar bakut, springer med all världens fart, de utstöter någon sorts kommunicerande ljud till sina kalvkompisar som för att säga "Fan, det här var nått nytt - kom igen så springer vi! Vänta, ska bara käka gräs först." Denna del är förstås också ett sorts psykologiskt test, där vi kollar om deltagarna runt om i hagen klarar av pressen av att en tjurkalv kommer rusandes rakt emot dem. Det brukar gå bra. Det är först när det kommer uppåt fjorton stycken skenandes som människor börjar skrika och se ut som de skiter knäck.

Naturligtvis smet två kalvar genom taggtrådsstängslet, vilket verkligen är det mest actionfyllda under hela cirkusframträdandet. På andra sidan ställer de sig i ett trädgårdsland och äter av en syrénbuske. Per, husbonden, kommer lugnt stegandes, ingen panik att vi har två tvåhundrakiloskalvar lösa, nej då. Per böjer ner taggtråden, morbror Tobbe motar kalvarna tillbaka in i hagen, och Per säger nåt om att grannen får väl "kratta lite" i trädgårdslandet.

Efteråt bjuds det naturligtvis på korv, saft, te, kaffe och bullar. Svinkallt och regnigt, men mycket trevligt. Som alltid!

Här kommer några bilder, men kvaliteten är sådär. Så går det när du tar (mobil)kort med ena handen och viftar med pinnen åt tjurkalvar med den andra.