-

Bloggen har vilat, som synes. Jag har haft annat i tankarna. Till exempel den misslyckade tentan. Men det är över idag, för idag kom resultaten.

Jobb i två timmar, sen skolan. Parkerar, träffar på Maria, vi går tillsammans till föreläsningssalen. Hon berättar att betygen skulle komma efter kl. 13. Klockan är nu 13.07, och vi har absolut ingen omedelbar tillgång till dator. God damn it.

I 45 minuter sitter jag på föreläsningen och försöker lyssna på läraren, som pratar om kommunens kompetens. Och ungefär här blir jag analfabet. Och dessutom blind och döv. Läraren pratar, jag hör inte. Jag frågar Maria gång på gång vad läraren pratar om.. Hon har inte heller någon aning. Vi sitter bara och tänker på att vi ska springa till biblioteket i pausen och kolla våra betyg... Jag kollar ner i mitt block, har jag skrivit detta? När då? Och vad fan står det här?? "Zverieg"? Skärp dig Cecilia! Tungan i ena mungipan, rättar till: Sverige. Såja. Duktig flicka.

Och under den tiden det tog mig att reagera över att jag faktiskt antecknat nåt, visserligen stavat som en dyslektiker, men ändå faktiskt förstått hur man för pennan till pappret och formar något som liknar bokstäver, så har läraren ny text att skriva av. Och jag spänner mig, anstränger mig för att försöka hålla koncentrationen. I kommunallagens andra kapitel paragraf sex... Hm... undrar hur lärarna tänkt när de rättat tentan? Räcker det jag skrev till godkänt? Snälla snälla snälla snälla snä...

"Men detta tar vi efter pausen." säger läraren.

Va? Rast? Jag ställer mig upp, slänger mig över raden av stolar i stil á la actionfilm och drar med mig Maria till biblioteket. Efter fem minuters letande bland webbsidor, diverse frågetecken kring exakt var man loggar in för att hitta sitt betyg, hittar jag det till slut. Och blir halvt svimfärdig. Det gick bra. Det gick bättre än bra!

Lyckliga går jag och Maria tillbaka till föreläsningssalen. Nu jäklar är jag redo för nya terminen, hotet om omtenta är definitivt borta, och jag kan koncentrera mig på nya ämnet. Peppad sätter jag mig i stolen, redo att lyssna på läraren, som börjar prata. Och ungefär där försvinner jag igen. Nu är jag i eufori, lite svårt att landa, kan inte riktigt fokusera på vad nämnder får besluta när jag mentalt dansar salsa. 

Halle-fucking-lujah!

I nästa rast går jag, Sus och Maria till Café Tornet för att köpa nåt att dricka. Jag läser på menysedeln: "Dagens: Quinoa med linser". Torrt, påpekar jag glatt. Maria frågar hur jag ska fira, och jag (som just börjat ett supernyttigt liv utan chips, alkohol eller annat smått och gott) säger att jag faktiskt ska slå på stort, och ta ett glas saft och äta rostade solroskärnor. "Men, jävla fågel!" säger Sus, Maria idiotförklarar mig med blicken, "Du som just pratade om torrt!" och jag får efter en del tillrättavisning både från dem, pappa och svärmor höra att ett par glas vin faktiskt inte är helt olämpligt i detta läge.

Så mina vänner - SKÅL!