Barcelona - the return of the (now married) couple
22 mars
Vi körde till Bobacken för att lämna av barn och bil. Alexander lyckas med konststycket att ramla ner för husets trappa och får det svartaste blåmärket och den största bulan jag någonsin sett. Mamman i mig mådde inte bra över att åka iväg, men mormor är ju sjuksköterska och lovade att hon hade koll på honom… Så vi åker. För första gången på tu man hand, jag och min man. Aldrig gått så smidigt att checka in eller så fort att ta oss igenom säkerhetskontrollen. Bara vi två. Kändes nästan lite naket, som att vi saknade några kroppsdelar. Vi tog ett par drinkar innan vi gick på planet. När vi lämnade bordet kollade vi bägge efter nappar.
Vi landade sent i Barcelona och kom trötta till hotellet – Ohla hotel, vårt favorithotell. Vi gick upp till rummet, kände oss på en gång hemma. Bytte om, jag tog på mig högklackat. Ah, the feeling… Gick ner till vår favoritbar och beställde en drink. Avnjöt den i lugn och ro innan vi gick upp och la oss. Dags att ladda för några dagar i ett soligt Barcelona.
23 mars
Vi åt en god frukost och drack den godaste juicen någonsin innan vi letade oss ut i välbekanta kvarter. Solen lyste. Vi gick söderut och gjorde först ett stopp på Disney store, och köpte presenter till barnen. Därefter vek vi av mot Placa Catalunya och uppåt Passeig de Gracia. Tittade lite i affärer, småpratade, höll varandra i handen. Ingen stress. Inga tider att passa. Bara vi.
Vi gick tillbaka och längs La Rambla för att äta lunch på Placa Reial. Så underbart att äta en ostörd lunch och njuta av årets första rosé i solen. Vi njöt mängder.
Mätta och belåtna fortsatte vi strosa längs La Rambla, och råkade hitta den gin-bar mamma tipsat mig om. Två drinkar var senare var vi mäkta imponerade och glada i hågen kände vi att det var dags att leta oss tillbaka till hotellet för att vila lite. Middagen tänkte vi inta i Port Olimpic. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till vid marknaden La Boqueria och köpte pistaschnötter och torkade kantareller.
Innan middagen avnjöt vi en drink i baren. Middagen var mysig om än lite av en besvikelse avseende maten jämfört med tidigare år. Men vad spelar det för roll när man har det så underbart ändå?
Hemma på hotellet stannade vi till i baren och började prata med ett engelskt par. Vi klickade direkt och hade en trevliga konversationer både ikväll och följande kvällar.
24 mars
Vår ”ursprungliga” årsdag. Vi började med en god frukost, sen letade vi oss över Via Laeitana förbi kvarter nära Parc de la Ciutadella, ner till stranden. Vi hade tänkt äta lunch på en av våra favoritrestauranger, Lonja de Tapas, men fann att den inte var kvar i Port Vell. Istället gick vi i solen längs stranden och åt lunch nära Port Olimpic på en japansk/spansk restaurang. Det blåste en del, men lunchen var fantastiskt god. Kevins hamburgerbröd var rött(?!). Vid bordet bredvid satt typ fem små barn, och de lät precis som våra ungar. Men det var de inte. Så vi bara log överseende när de kinkade och föräldrarna blev frustrerade. Visade sig att papporna var franska piloter.
På vägen hem gick vi till Parc de la Ciutadella. Vi la oss på gräset i solen, åt pistaschnötter, drack vatten och vara bara helt tysta i över en halvtimme. Bara njöt.
På hotellet avnjöt vi en drink på takterrassen. I hotellbaren mötte vi det engelska paret igen, skålade. Sen var det dags för resans stora event – middag på Moments, en restaurang med två Michelinstjärnor. 14 rätter. Matchande viner. Maten var rätt för rätt helt fantastisk, stämningen så otroligt trevlig. Oförglömlig kväll. (Även om jag glömde mobilen på bordet och Kevin fick åka och hämta den morgonen efter…)
25 mars
Något tunga i huvudena efter den sena kvällen med så många (om än små) glas viner. Vi drog oss länge, sen åt vi frukost. Vi gick till Barrio Gotic och strövade runt. Eftersom det var påsk var mycket stängt, och fler än vi hade tänkt tanken att gå till Picasso Museum. Så vi lät bli det. Vi gick vidare.
Vi satte oss vid en uteservering. Än en gång så förundrade över hur lugnt det kan vara när det bara är vi två. Man tänker inte så mycket på det när man har barnen med sig, då är det ju bara så. Men det var helt klart annorlunda. Att bara gå dit näsan pekade, äta när vi var hungriga, vila när vi var trötta. Men bägge var överens om att nu börjar det verkligen kännas tomt utan våra små. Vi åt lunch i Port Vell, i stekande sol. Gick längs La Rambla hem, och gjorde ett besök på ett galleri/museum full av tavlor av en Dalí-inspirerad konstnär. Efteråt gjorde vi ett stopp vid ginbaren. Letade upp en souvenir till Celina, spansk skinka till mamma.
Väl på hotellet bytte vi om och gjorde oss redo för sista kvällen denna gång. Vi fick hjälp att boka bord på en restaurang på Passeig de Gracia. Vi fick dock skjuta på bokningen hela tiden eftersom vi i baren träffade på engelsmännen och pratade i ett par timmar. Och fullkomligt förundrades över bartendrarnas arbete. Vi och paret utbytte facebook och telefonnummer, sen tog Kevin och jag taxi till restaurangen. Vi åt pizza, pratade. Vi orkade inte dricka upp vinet, utan åkte hem och gjorde kväll.
26 mars
Vi vaknade, packade, åt frukost. Mycket mer hann vi inte innan det var dags att ta taxi till flygplatsen. Överens om att även om vi nu saknade barnen så det nästan gjorde ont, att det är så mycket värt att få egentid och bara rå om varandra.
