England 2015 - Southampton Bound

Denna resa handlade om att åka och bo hos Kevins bror Jeff och hans sambo Debbie. Syftet med resan var att fortsätta lära känna Kevins biologiska familj – bror Jeff, pappa Bill och syster Jacqui. Vi fick kontakt med dem under 2013, efter att Kevin tappat kontakt med dem sedan 17-18 år tillbaka. Jeff och Bill bor i Holbury utanför Southampton. Jacqui bor i Poole 45 min bort, men hon och hennes familj kom och träffade oss ett par gånger. Vi hade ett fullspäckat schema hela vistelsen och såg mycket av och omkring Southampton. Framförallt umgicks vi med Kevins nya härliga familj.

 


5 augusti

 

Vid 7.30 möter vi en granne vid vår bil i garaget. In med väskor, barnvagn och ungar i bilen, och jag hoppar in i baksätet mellan barnen. Vi åker till Arlanda, lastar ut allt inklusive barnstolar som vi balanserar på flygplatsens bagagevagnar. Grannen vinkar hej då och kör iväg med vår bil. Vi går in på flygplatsen, jag och Celina letar upp de bagageväskor som ska förvara bilbarnstolarna. Lite strul då de inte är av de mått vi väntat oss utan alldeles för stora. Vi packar två stolar i en väska och lämnar tillbaka den andra. In med allt i incheckningen, genom säkerhetskontrollen – och vi landar på The Famous Bar. Barnen är glada, äter lite mat och mår gott.

 

Flygresan går bra, barnen sover en del. Väl på plats i London, Gatwick, börjar strulet. Flygplatsvagnarna kräver mynt (vilka turister flyger in med småvaluta, liksom), det är en lång väg att gå med barn, vagnar och väskor till hyrbilscentrat – bara för att få veta att just det bolag vi hyr bil av ligger ytterligare några hundra meter bort. Det regnar så Kevin går själv för att hämta bilen, jag stannar med två trötta och hungriga barn, det kinkas och det tar evigheter för Kevin att komma tillbaka. Jag kämpar hårt med tålamodet. Till slut kör han dock fram en ny Audi A4, en sportkombi. Jag installerar barnstolarna snabbt medan Kevin tar hand om barnen och väskorna. En polis påpekar att vi parkerat olagligt, vi jobbar så fort vi kan. I med allt, det får precis plats (en mindre bil hade helt klart aldrig fungerat, och det hade hyrbolaget försökt intala Kevin att han bokat men han stod på sig). Kevin får lite problem att starta bilen då mycket är automatiskt och med många nya funktioner. Men till slut är vi på väg. Barnen är nöjda att sitta i en bil, de somnar fort. Jag lyckas efter ett litet tag lära mig SatNav och Bluetooth-funktionen. Snart har vi klara instruktioner hela vägen till Jeffs hus två timmar bort, och lyssnar på Melissa Horn via min telefon. Vädret lättar medan vi kör och det är en trevlig bilfärd.

 

Vi kommer fram till Jeff, packar ur bilen och installerar oss. Byter om lite snabbt, tar en drink, och sedan kör vi iväg till en fantastiskt belägen restaurang vid namn Seashells i Hythe, där Bill och Marian bokat bord. Det är härligt att återse alla, Celina blir själaglad över att se farfar Bill. Jag beställer musslor, som kommer levererade indränkta i hackad gul lök… Några minuters pillande i försök att skrapa bort dem ger jag upp och beställer om. Gör en mental notering att i fortsättningen alltid beställa maten utan lök och paprika – vilket kommer löna sig flera gånger under denna resa! Den nya omgången är god och framförallt njuter vi av sällskapet. Barnen är dock lite rastlösa efter en lång dags resande med mestadels sittande. Kvällen blir lugn och vi somnar alla ovaggade.

 


6 augusti

 

En lugn start på morgonen. Celina leker i trädgården, vi äter en lättare frukost. Vi får träffa Debbies mamma Barbara, som kommer över för att träffa oss och gosa med barnen. Hon har med presenter till dem, nallar och en mysig filt. Tidigare under dagen la jag märke till några tallrikar i köket, med vallmoblomma på. Eftersom mamma är tokförtjust i vallmo frågade jag Debbie var tallrikarna var köpta, med tanken att jag skulle kunna leta upp dem och köpa med hem till mamma. Istället visar det sig att tallrikarna kommer från Barbara, som tar med sig ett gäng muggar, glas och underlägg med vallmo på, för mig att ta med hem till mamma. Otroligt snällt!  

 

Bill och Marian kommer till Jeffs hus, och därifrån åker vi allihop, utom Jeff som jobbar, till Hythe. Där tar vi världens äldsta tåg på en pir ut till färjan som tar oss från Hythe till Southampton. Vi åker förbi den långa kaj som byggdes för Titanic, och där hon först sjösattes innan hon for till Liverpool för avfärd över Atlanten. Väl i Southampton skiner solen härligt och vi vandrar upp mot High Street. Jag, Debbie och Marian besöker ett par butiker och jag shoppar loss åt barnen i Primark. Under tiden tar Kevin barnen, han och Bill pratar om allt möjligt och tar igen tid. När vi väl hittar dem igen sitter de vid ett café i solen. Där tar vi ett glas vin eller öl. Debbie åker iväg hemåt för att börja förbereda middagen tills vi kommer tillbaka, men då färjan tillfälligt slutat gå bestämmer Kevin, jag, Marian och Bill oss för att äta middag i stan istället, innan vi åker hem. Vi stannar till i vad som sägs vara Englands äldsta pub (i dispyt om detta med en annan pub i Nottingham, dock), och jag fotograferar och tar in atmosfären i denna 1600-talspub. Det finns en papegoja där som älskar chips, Celina blir stormförtjust när papegojan tar ett chips hon ger den. Sen gosar hon med Bill och vi mår gott. Eftersom färjan åter börjat gå bestämmer vi oss för att äta middagen i Hythe, på rätt sida bukten, så vi i alla fall är säkra på att ta oss hem.

 

Båtresan tillbaka är vacker med solnedgången, Celina som går hand i hand med Bill och en nyfiken Alexander. Väl i Hythe letar vi upp en thailändsk restaurang. Där vaknar barnen verkligen till liv och visar sig från sina bästa sidor. Personalen älskar dem och Alexander visa sig älska asiatisk mat. Maten är fantastiskt god och jag, eftersom jag lärt min läxa och beställt maten utan både lök och paprika, njuter av varenda munsbit. Mätta och runda som bollar betalar jag och vi åker hemåt.

 

Barnen somnar lätt. Kevin och jag stannar uppe ett tag till med Jeff och Debbie, vi pratar sent inpå natten.

 


7 augusti

 

Eftersom jag inte hann besöka alla de butiker jag ville tar Kevin och jag några timmar till i Southampton, främst för att leta bikini och underkläder till mig. Vi kör dock bil in denna gång, parkerar i ett gigantiskt parkeringshus som ansluter till en stor galleria. Där äter vi en god asiatisk lunch på Wagamama’s, än en gång högst uppskattat av barnen. Celina äter med matpinnar för första gången. Alexander slevar i sig kyckling och majs. Vi gör en liten shoppingrunda, inte många butiker, men många behåar senare...  Celina åker en liten karusell.

 

När vi är klara skyndar vi oss tillbaka till huset. Där väntar, förutom Jeff, Bill och Marian. Debbie ska iväg på kryssning med ett stort tjejgäng några dygn, och vi åker till en stor udde med stenstrand för att vinka av henne när kryssningsfartyget åker förbi. Solen skiner, vi är fler som möts upp där (inkl. Debbies mamma). Celina och Bill leker i vattenbrynet, vi tar en drink i ett café och njuter av den vackra utsikten och omgivningarna. 

 

Efteråt åker vi tillbaka hem igen. Vi byter om lite fort innan vi till fots tar oss till en working man’s club i Holbury (hade dock ingen fungerande kamera med). Vi äter middag, tar ett par glas och pratar. Celina träffar en liten kille vid namn Oliver, de dansar till musiken och har jätteroligt! Vi ser henne knappt på hela kvällen. Alexander somnar i vagnen, Celina går hand i hand med Marian hem och därefter sover de bägge hela natten – 13 timmar!

 


 8 augusti

 

Strålande sol. Jeff och jag dukar upp frukost i trädgården. Barnen leker i gräset och därefter åker vi på dagens aktivitet – ett besök till National Car Museum i Beaulieu! På vägen dit kör vi genom ett naturreservat där vilda hästar går fria och står på vägarna, tillsammans med en och annan ko! Solen strålar och väl på plats får vi genom några kontakter till Debbie fritt inträde till museet. Där finns enTop Gear-utställning, små bilar för små förare (Celina körde bil för första gången), och ett litet tåg som löper över parken och ger oss en överblick varpå vi ser att det under dagen råkar vara en gigantisk samling Jaguarer på plats. Detta innebär förstås en lyrisk Kevin. Vi går även på utställningen för bilar genom historien, och ser bland annat Elvis Presleys sista bil. Vi poserar också framför en buss Kevin faktiskt åkte med som barn. Många intryck, en glass och mycket sol.

 

På vägen tillbaka hör Jeffs yngsta dotter (13 år) av sig, och vill komma och träffa oss. Jeff kör hem oss och åker därefter för att hämta henne. Under tiden gör vi andra oss i ordning för kvällens grillmiddag hos Bill och Marian. Katie kommer och Celina tyr sig på en gång till henne. Vi går allihopa till Bills hus. Utanför har Jacquis dotter Vicki just anlänt med sin pojkvän. Inom loppet av en timme träffar Kevin två av sina syskondöttrar. Hos Bill står Marians son och lagar mat, och hennes ena dotter visar oss genom huset till baksidan där några grannar väntar. Jacqui och Robbie anländer också. Marians andra dotter är där med sin familj, bland annat en dotter på 1,5 år. Trädgården är alltså full av människor, maten är gudomligt god och vi har alla trevligt. Barnen leker i en uppblåsbar pool, vädret är underbart. Lite senare på kvällen spårar dock alkoholintaget ut för en av männen, några av tjejerna blir ledsna och vi blir alla förvånade över hur kvällen slutar. Men för mig och Kevin var det ändå trevligt att träffa alla och umgås så avslappnat. Barnen somnar i vagnen på vägen hem och vi får ytterligare en lång oavbruten natt.

 


 9 augusti

 

En lugn morgon. Jeffs son Liam och hans fästmö Danielle kommer över en stund innan vi alla ger oss av in till stan. Jeff, Kevin, jag, Katie och barnen går via den gigantiska gallerian, hälsar på Katies mamma i Marks & Spencers. Jag och Katie går en runda själv i gallerian, Topshop och i Primark. Därefter går vi för att möta upp Kevin, Jeff, Liam, Danielle och barnen på en pub där en match visas. Vi äter lunch, men inser att jag inte har laktrastabletter så jag och Kevin springer för att leta upp detta, vilket tar oss tre butiker. Inte ett enda apotek säljer laktrastabletter – de har knappt hört talas om det.

 

Efter lunchen och matchen går jag och Kevin och handlar lite vin och småsaker till kvällens middag. Vi åker hem, och Kevin börjar förbereda middagen, chicken roast. Bill och Marian kommer över, Katie är kvar, och Kevin lagar som vanligt en fantastisk måltid. En mycket trevlig kväll!

 


 10 augusti

 

Idag ska vi åka till Brighton för att möta upp Emily. Vi börjar dagen med att åka via Southampton då jag vill byta ett par av de plagg jag köpte igår. Efter det påbörjar vi vad som egentligen ska vara en ca 2 timmar lång resa till Brighton, men som på grund av olyckor och köbildning blir mer som 3,5 timmar. Vissa delar av vägen är dock mycket vacker och det finns lite att se.

 

Väl i Brighton hoppar jag ut med barnen nära den restaurang där Emily väntar. Jag går in medan Kevin letar parkeringsplats. Emily har med sig sin nya pojkvän Marcus. Vi får bord och strax kommer Kevin. Något ovanligt händer – jag hittar överhuvudtaget ingenting på menyn jag vill ha. Jag beställer en nachotallrik med pulled pork som jag äter kanske en tredjedel av. Vi äter upp relativt snabbt och går för att göra det vi kom för – gå ut på piren. Tyvärr hinner vi inte göra så mycket eftersom det tog sådan tid för oss att komma hit. Vi går förbi alla stånd och små butiker, spelautomaterna och ut mot nöjesparken. Celina vill åka en karusell som är större än de hon tidigare åkt. Emily och Marcus vinkar hej då för att skynda sig tillbaka hem, jag och Celina åker tekoppskarusell. Efter det går vi in mot själva Brighton, tittar på arkitektur och letar upp en eladapter. Vi går igenom centrum och tittar oss omkring lite, innan vi sätter oss i bilen och börjar köra tillbaka.

 

Kevins kusin Tony bor längs vägen, och han har bjudit in oss på en titt. Jag är trött och vill mest bara hem, men vi åker inom Tony och hans fru Nicky – de kom ju ändå till vårt bröllop! Tony är byggare och deras hus är helt fantastikt fint och mysigt. Jag får ett glas vin, barnen leker med Tonys äldsta dotter Lizzie och Celina leker vid dammen i trädgården. Vi har en jättetrevlig stund och blir bjudna att stanna på middag, men eftersom vi har en bit att köra bestämmer vi oss för att åka hemåt. Vägen hem är otroligt vacker och vi tänker att vi nog någon gång borde komma och bo hos dem som de erbjudit oss.

 

Väl tillbaka hos Jeff har Debbie kommit hem. De har redan ätit middag, så jag och Kevin delar på de rester vi tog med oss hem från Wagamama’s häromdagen. Barnen äter också lite men somnar snart. Alla intryck de får de här dagarna gör dem så trötta att de somnar lätt och sover hela nätterna – även Alex!

 

Vi sitter uppe länge med Jeff och Debbie och pratar om allt möjligt.

 


 11 augusti

 

Denna dag är stor för Celina. Hon ska få åka till en nöjespark för första gången! Dessutom råkar just denna, Paulton’s Park, inhysa Peppa Pig World. Peppa Pig är en engelsk barnserie som finns på Youtube, Celina är helförtjust i Peppa Pig. På vägen till nöjesparken hämtar vi upp Katie.

 

Vi kommer in i parken och siktar på Peppa Pig World med en gång. Celina blir alldeles till sig. Hon pekar på alla mindre attraktioner men ser sedan en stor rutschkana, så hon och jag springer dit. Vi köar en stund och jag oroar mig för om hon verkligen inte är för liten för att uppskatta denna rutschkana som är väldigt hög. Folk flyger lite i den när de åker ner. Men väl uppe är Celina fortfarande taggad, så vi sätter oss i den lilla båten, hon mellan mina ben och jag spänner åt för att hålla henne på plats, samtidigt som jag håller i mig själv i kanten. Vi flyger ner, det är hisnande och jag tror på allvar att Celina ska bli rädd. Men det första hon gör när vi kommer ner är att titta på mig med skräckblandad förtjusning lysande i ögonen och orden ”Mummy, AGAIN!!”. Och ungefär så fortsätter dagen. Jag åker ett litet tåg med Alexander. Jag, Katie och Celina åker en vikingabåt som hon blir rädd för men ändå ska åka en gång till. Flera olika karuseller, och när vi går mot de lite djärvare attraktionerna ser Celina en vattenpark med fontäner, ett halkfritt underlag och massor av roliga färger och installationer. Celina blir alldeles till sig. Kevin säger något om att hon nog får springa i bara blöja (vilket hon annars slutat använda), men jag kom ihåg att hennes baddräkt låg i botten av barnvagnen, och när jag tar fram den börjar Celina slita av sina kläder medan hon tjuter av glädje. Aldrig sett en lyckligare unge! Jag och Katie går för att åka vattenkana och samla på oss sådana där souvenirbilder eftersom vi köpt ett set om fyra vid första rutschkanan jag och Celina åkte. Vi blir blöta men har jätteroligt, åker en gång till. Därefter letar vi upp Kevin och barnen. Jag leker lite med Celina i vattenparken, sen går jag och Katie för att åka en berg- och dalbana följt av ett gigantiskt flygande snurrande fat – den bästa av alla! Tillbaka till parken, Celina är påklädd och leker i klätterställningar. Alexander sover och jag tycker det är dags för Kevin och Katie att åka, och de går till vattenbanan. Jag följer efter med barnen, och när Celina ser vad pappa och Katie ska åka vill hon också följa med. Det är precis på gränsen att hon får åka med, hon är en halv centimeter för kort men kontrollkillen blinkar åt Kevin att lyfta lite på henne när han mäter. Hon får åka med! Jag filmar, det var en härlig syn att se Celina, Katie och Kevin åka och ha så roligt. Efteråt går vi för att hämta ut sista kortet, vi köper marshmallows i form av Peppa Pig, och vi konstaterar att detta varit fantastiskt roligt. Nöjda och lite trötta beger vi oss till bilen för att åka hem.

 

På vägen hem till Katie stannar vi till för att handla lite mat till kvällen, Katie stannar i bilen med barnen. Vi släpper av henne och sedan åker vi vidare hem till Jeff. Byter om, visar bilderna för Jeff och Debbie, och sedan börjar jag laga mat. Bill och Marian kommer över, jag lagar laxpasta med fetaost, citron och haricot verts. En mycket trevlig middag och kväll!

 


12 augusti

 

En lugn morgon och förmiddag igen. Jeff behöver lite lugn och ro från barnen så Debbie tar med oss till en strand och härlig utsikt, vi har med oss lite picknick och myser. Vi dricker en kopp te vid ett litet café, vadar i vattnet med Celina. Sen åker vi hemåt via ett kort mathandlingsstopp. Väl hemma packar jag så gott jag kan, alla glas och tallrikar etc. som mamma ska få, alla nya kläder vi handlat och så vidare. Jag packar även tre påsar Doritos av min favoritsmak, som inte säljs i Sverige.

 

Kvällen har med sig en av Debbie hemlagad curry och familjeträff. Jacqui, Vicki och hennes pojkvän och Jacquis ena son Robbie kommer. Likaså gör Emily och Alice. Katie, Liam och Danielle ansluter också. Debbies mamma Barbara kommer förbi och säger hej. Självklart är även Bill och Marian med. Det är hyfsat avslappnat, bortsett från stämningen mellan Debbie och Jeffs barn, men allt flyter på bra. Bill nattar Celina. Vi kramar hej då, eftersom det imorgon är dags för oss att åka hem.

 


 13 augusti

 

Tidig morgon! Vi åker bil till flygplatsen utan några större problem. En läkare från Östersunds lasarett ringer mig angående pappas status, men samtalet bryts ungefär samtidigt som vi når flygplatsen. Vi lastar ur bilen, jag plockar ur bilstolarna och vi lägger dem i väskan anpassad för dem. För att testa säkerheten i hanteringen av dessa lägger jag två av Doritospåsarna i bilstolarna. Jag väntar vid hyrbilscentrat medan Kevin kör tillbaka hyrbilen, sen sluter han upp med mig och vi går mot incheckning. Där visar det sig att vi har en väska för lite incheckad – konstigt eftersom ingen nämnde något om detta på hitresan. Vi betalar dyrt för en väska till. Allt tar tid och vi hinner inte mer än att köpa en flaska whiskey till vår granne/chaufför som väntar där hemma, innan vi går till gaten. Väl på flygplanet är jag vrålhungrig, men får där veta att de inte har några av de rätter jag vill ha tillgängliga. Det enda alternativet är en torr och halvbränd osttoast. Jag lever på Doritos hela dagen. Barnen är trots alla små missöden helt fantastiska och håller vårt humör uppe.

 

Väl hemma packar vi upp för att kontrollera att allt är helt – även mammas vallmogrejer. Till och med chipspåsarna är oskadade. En lång och rätt bökig resa denna gång, men med många upplevelser och känslor rikare!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0