-

För er som inte hört eller läst om det, eller som vill läsa det igen - jag har fått jobb! Jag sa till Maria, en härlig tjej från studietiden i Umeå (bläddra tillbaka några år på bloggen så finns hon i vart och varannat inlägg!), mer eller mindre på skämt att fixar hon mig ett jobb med henne i Östersund så kommer jag. Och det gjorde hon. Så nu kommer jag.

 

Efter semestern frågade hennes chef om några i teamet kände jurister som ville ha jobb. Maria nämnde mig, chefen blev eld och lågor och samma eftermiddag frågade han över telefon om jag ville komma på intervju. Dagen efter ringde jag tillbaka och sa att jag skulle köra upp till Östersund en vecka senare. Måndagen efteråt gick jag från en vad som kändes som en mycket lyckad intervju på Kronofogdemyndighetens skuldsaneringsenhet. Ett par veckor senare blev jag erbjuden ett vikariat (när jag gick på intervjun fanns nämligen inte ännu ett jobb ledigt) som jag påbörjar den 3 december och som fortgår till sista augusti nästa år. Jag sökte inte det här jobbet innan jag gick på intervjun. Han hade inte ens ett CV, jag var ett blankt papper för honom så intervjun var definitivt annorlunda mot de tidigare jag varit på. Men det är också ett sätt att få jobb. Jag skojade med en kompis. Hon levererade, så nu köpte jag pliktskyldigt en topp till mig själv i hennes favoritfärg - chockrosa.

 

 

Så vad innebär då detta rent praktiskt? Jo, vi behåller lägenheten och Uppsala som vår bas. Initialt var vår idé att hyra ut lägenheten, men idén att främlingar bor i vår bostadsrätt, sliter på våra golv och skitar ner i våra skåp var inte särskilt lockande. Bara tanken på att flytta hela bohaget sved till i plånboken, så den klappade igen och gömde sig. Istället ska vi i början bo hos min mormor i Krokom, en tillfällig lösning som fungerar alldeles utmärkt att starta med, både ekonomiskt och praktiskt.

 

Såklart blir det några ledsna miner här i södern. Jag har lovat att skriva ett kontrakt till mamma att jag flyttar ner om ett år igen, hon vill inte släppa iväg mig utan att ha det svart på vitt. Jag nämnde att det är ju i alla fall inte är så att vi ska flytta till London, men då sa hon att restiden dit är kortare. Suck, Nåväl, hon vänjer sig nog. Speciellt som vår plan är att komma ner till Uppsala nån gång i månaden och träffa folk och njuta av lägenheten. Under tiden kommer sms, Whatsapp och chattfunktionen på Wordfeud användas hårt med alla vänner. I alla fall de som bor här. Men sedan kommer jag tillbaka, det här för en kortare period - det är i Uppsala jag vill vara. (<-- Se mamma, svart på vitt!)

 

För de som bor i Östersund/Krokom har det blivit många glada reaktioner. Pappa får sin dotter och dotterdotter tillbaka några månader, Linda har lovat att jag kommer se så mycket av henne att jag till slut ledsnar, och jag ser fram emot fler härliga middagar med Jenny och många skratt med Maria och Markus! Sen ser jag verkligen fram emot själva jobbet! Nya kollegor, nya uppgifter, flextider som passar sig mot familjelivet och ett team som verkar vara toppen! Och mitt jobbsökande är över för denna gång. Istället ska jag njuta av att få användning för mina examen och den arbetslivserfarenhet jag har, medan jag skaffar mig betydligt mer!

 

Champagneflaskan jag fick då jag tog ut min juristexamen och som jag lovade mig själv att öppna när jag fick mitt första jobb... Så gott det smakade!