Gravida för- och nackdelar
Den mest frekvent ställda (och därmed smått irriterande) frågan är – vet ni vad det är för kön?
Svar: Nej.
Nästa fråga är utan undantag: Ska ni ta reda på det?
Svar : Nej. (K vill veta, inte jag – lite överraskning så här första gången tänker jag!)
Jag lär behöva en t-shirt med dessa svar tryckt på så jag slipper frågorna. Har ju trots allt 24 veckor kvar.
Det är mycket praktiskt att vara gravid när katten eller hunden spyr.
”Nej fy huun, sen jag blev gravid klarar jag inte av lukten alls, kan du ta rett på det här?!”
Helt sant i början på graviditeten. Nu kanske jag spelar lite… Bara lite.
Man kan alltid skylla på bäbisen.
”Bäbisen vill ha chips.”
”Jag är för trött för att gå ut med hunden och soporna, bäbisen vill att jag ska vila.”
”Bäbisen vill ha rädisor. Ja, igen.”
En nackdel är visserligen att alla tror att man är gjord av glas. Jag KAN fortfarande bära ICA-kassen hem. Jo, jag kan spela badminton. Det är inget fel på gymmet, det är bara BRA att hålla igång så länge jag orkar. Tror ni det är busenkelt att gå upp visst många kilon under några få månader, att det inte krävs energi alls att krysta ut ungen eller att kånka runt på den lilla efteråt? Skulle inte tro det. Muskler och kondition kommer behövas, och även om de är färskvaror kan jag knappast hitta dem bredvid mjölken i mejerihyllan.
Är kanske inte så överförtjust i att självupptagna tonårstjejer fnittrande springer in i mig med armbågen obekvämt nära magen, men Kevins blick vid senaste tillfället antydde att han antingen kommer bryta av nästa tjejs arm eller skaffa mig en gå-på-stan-bodyguard framöver.
Det här med kosten tycker jag är lite underligt. Mitt vanliga dagsintag består av en kopp te till frukost, sen lunch och middag (som går efter tallriksmodellen med MASSOR av grönsaker, dock rätt små portioner). Till kvällen kanske det blir lite snacks, grönsaksdipp eller ost och kex. Så var det bra med det.
Helt plötsligt ska jag äta TRE måltider, TVÅ mellanmål och äta 1-3 frukter. Om dagen. Är de inte kloka?! Var ska jag få plats med den maten? Finns inte en chans att jag orkar äta allt det. Var tvungen att fråga barnmorskan om jag är taskig mot min bäbis om jag inte äter allt, vill ju inte bli anklagad för att ha missunnat lillen de där extra jävla bananerna. Tydligen var det lugnt. Bäbisen får maten, näringen, först. Jag får det som blir över (tack, lilla älskling!). Så är jag hungrig så är det för att JAG behöver mer, inte bäbisen. Puh.
Ändrade sug? Ja. Jag som aldrig äter desserter på restauranger, som inte lockas det minsta av fikabröd, kakor, godis eller bakelser utan hellre äter chips eller avstår helt tycker nu att just det är OTROLIGT frestande. Håller dock igen och tar hellre en morot om jag är hungrig än mättar mig med sötsaker. Men nog njöt jag av den där mazarinen Kevin köpte häromdagen…
Har jag någon ”craving” överhuvudtaget är det rädisor. Kan äta dem i massor. Favoritsnacks, helt klart. Namnamnamnam. Nam.
Har rätt ofta märkt att det är svårt att somna på kvällarna eller bara ligga och vila eftersom det kryper i benen. Så där irriterande krypande och stickande som det kan göra när man sitter på ett nattflyg hem och inte kan somna för att det rycker så. Känner mig som Jeff Dunhams Peanut när jag försöker hålla mig från att sprattla runt. Igår blev jag så irriterad att jag till slut googlade på ”gravid sömnproblem” och tror ni inte det fanns en rubrik benämnd ”Rastlösa ben”? Klickar man på den kan man läsa om ”Restless legs syndrome”(?!). Tydligen inte helt ovanligt vid graviditeter, och försvinner i de flesta fall efter förlossningen… Jamen dåså. Grett. Är det inte underbart med Google och självdiagnostik?
