-

Medan jag stod och körde crosstraining på gymmet igår tänkte jag på vänner och geografiska avstånd. Att ”nära vänner” inte nödvändigtvis är geografiskt tillgängliga, utan såna som snarare är en del av ens vardag ändå, närvarande, delaktig. En vän har nyligen visat mig just detta – har nog inte många vänner som bor längre bort än just hon gör, men ändå har hon visat en sån vilja och ett sånt engagemang att avståndet mellan oss känns trivialt, överkomligt.

Jag har fantastiska vänner där ute. Både nära och långt bort. Däremot har jag nog inte så mycket kontakt med dem som jag skulle önska, något som känns extra mycket nu när jag pluggar betydligt mindre (blev klar med C-uppsatsen i kriminologi i måndags och den hemska höstterminen är officiellt över – wohoo!) och har mer tid än annars att surra och umgås med vänner. Men på något sätt märker jag ofta att det är svårt att upprätta en regelbunden kontakt. Folk är upptagna med sina liv, helt enkelt, som det ska vara. Medan jag arbetade upp värmen på den där crosstrainern kom den där repliken jag hört från många vänner angående min blogg tillbaka i tankarna. ”Du skriver så bra, jag läser alltid din blogg! Jag hänger med i ditt liv, det är roligt att följa.” Kul att höra, verkligen! :) Någon vän sa dock också att hon nog inte tänker på att höra av sig, hon glömmer liksom bort det eftersom hon ändå känner att hon vet vad som pågår i mitt liv.

Och där har vi nog en nackdel med bloggen. Trots alla trogna läsare undrar jag vilka alla är. Är det folk jag har i min telefonbok? Är det vänner jag träffar ofta, pratar med, som vet vilken restaurang jag och Kevin var på i måndags efter att jag skickade in min uppsats? Eller är det människor som är intresserade av att veta om mitt liv, men som inte hör av sig och berättar om sina egna? Som jag hör av mig till men som sällan hör av sig tillbaka?

Det är kul att skriva, uppdatera, dela med sig. En blogg är utmärkt för just det, och det fina är att man kan välja vad man skriver, vad av sitt liv och sin vardag man delar med sig av (långt ifrån allt skrivs ju ner!).

Men det blir lite envägskommunikation.

Jag vill veta vem DU är som läser detta, hur har DIN dag varit, vad gjorde du i helgen, har du och jag några planer att ses snart? Kanske skulle jag, för att locka fram folk, sluta blogga? Så att mina vänner om de vill veta vad som försiggår och hur graviditeten och livet fortskrider får lov att aktivt höra av sig istället för att enkelt klicka fram en länk och få en uppdatering? ;)

Jag är lyckligt lottad att det är så många därute som vill veta vad som händer, ta del av mina tankar, skratta med mig och rent allmänt få veta just vilka Jimmy Choo-skor jag vill ha eller hur det går med studierna. Lika mycket uppskattar jag de härliga kommentarer jag får, alla uppskattande ord! Men långt ifrån alla kommenterar, och långt ifrån alla av mina vänner har jag så mycket kontakt med som jag skulle vilja. Så nära men så långt borta.

Vet att jag tänker på er, gott folk! :)