Graviditetsuppdatering

Nu börjar magen bli väldigt rund och go. Lilla Pyret vänder sig, sparkar, hickar, dansar och kör yoga varje dag. Kevin som har tre barn sen förut minns inte att det syntes så väl på deras mammas mage när barnet rörde sig som det gör på mig. Varje morgon (och rätt ofta igen senare på dagen) får vi en show och vi ser barnet röra på sig, sparka åt än det ena hållet, än det andra, vända på sig eller bara sträcka på sig med följden att jag alltid blir lika förvånad över hur stor Pyret faktiskt är nu. Ser lite skumt ut när det rör sig i magen sådär. Något lever där inne, liksom. Jag spelar hårdrock för h*n nu så att h*n vänjer sig, Kevin spelar gitarr mot magen och Dolis kurrar och försöker ligga på magen så ofta hon kan. 

H*n är över 30 cm lång, väger drygt 700 g, hickar, kan svälja, knyta nävarna, greppa sina fötter, suga tummen, koordinera sina rörelser, känna vad som är upp och vad som är ner, höra röster och reagera på beröring. Tandanlag, hår, skelett, lungalveoler, hjärnceller. Allt under ständig utveckling och tillväxt. Så liten men redan så välutvecklad och fungerande. Min lilla bäbis.

Bortsett från att ligamenten och muskelfästena de senaste dagarna gnällt som överspända gitarrsträngar mår jag fortfarande bra. På gymmet känner jag mig i samma form som innan jag blev gravid, en otroligt skön känsla även om jag förstås inte kan ligga på mage och kravla eller göra övningar där magen är i vägen. Börjar få lite lustiga blickar, men i receptionen ler de lika glatt varje gång de ser mig. Är 5 veckor in på en 12-veckorsförbindelse som går ut på att om du tränar 2 ggr/vecka 12 veckor i sträck (på SATS, övrig träning räknas inte in) får du en liten present. Har gjort det ett par gånger förut och kommer nog klara det denna gång också. Tror däremot inte jag kommer påbörja ett nytt 12-veckorspass efter detta. Har helt enkelt inte tillräckligt många veckor kvar av graviditeten och lär knappast vara i gymform direkt efteråt. Blir inget Beach 2012 för mig.

Så nu är det sista dagen på vecka 24. Om en vecka har vi en tid på MVC, och sen är det dags för oss att beställa barnvagn - det tar ju drygt 12 veckor att få den levererad. Det kommer bli en Teutonia Cosmo, svart och superstylad i den supercoola nya chassifärgen antracitgrå, det ni. Övriga förberedelser lär vi vänta ett tag till med, är ju ingen stress än. Det hela blir dock mer verkligt för varje dag som går, hittade den här bilden på en bäbis född i vecka 23 - det är ju verkligen en liten bäbis därinne, inget litet räkliknande embryo. Herregud, jag ska bli mamma! När hände det här??

Liten skrutt.


Häromdagen lämnade jag in min absolut sista uppgift som student, ett paper i organiserad brottslighet, och på kvällen firade jag och Kevin med syndig camembert tillagad i ugn med vitlök och några droppar vin över, som äts med baguette vilken dippas i den varma osten, mmm.... (Och innan någon påpekar att gravida inte ska äta mjuka ostar av opastöriserad mjölk - ja, den var upphettad över 70 grader, listeriabakterierna dog och visst är det märkligt att de kunde föda barn innan de kom på det?) Ohälsosamt för figuren, perfekt för en myskväll! Kvällen till ära rotade jag fram en klänning jag kunde få på mig utan att sömmarna hotade att ge efter:

 

En HM-klänning från eran då deras kläder höll längre än sex månader och sex tvättar.

Denna är otroligt nog drygt tio år gammal, och använd ungefär lika många gånger.

 

Har fortfarande inte köpt några mammakläder och har inga planer på att göra det heller. Ju närmare sommaren det är desto varmare blir det och jag kan nog komma undan med leggings, kjolar och shorts. Jag har också inventerat mitt skoförråd och sett till att jag har lågskor att gå i.

 

Ja, du läste rätt. Lågskor. Även om jag fortfarande älskar och kan använda mina högklackade har jag genom min sjukgymnast insett att det inte är någon bra idé att bära dem när jag utöver att vara överrörlig på grund av graviditeten har upplösta ledband varför jag inte är lika stadig som vanligt. Jag har helt enkelt ingen lust att råka trampa snett i 10 cm höga klackar och stuka foten riktigt illa. Visst, till resan i Barcelona lär jag väl inte kunna hålla mig från att packa ett par älsklingar men de kommer användas ytterst restriktivt. Bara till en restaurang eller så. Kevin tycker också att de kan se lite konstigt ut att gå i högklackat när jag inte kan se mina fötter. Så istället kör jag hårt med väskor i år. Dock är ju magen i sig min viktigaste accessoar för säsongen.


Kommentarer
Postat av: Maria

Gud det känns så overkligt! Längtar tills jag får se lilla bebben! Hoppas du får fortsätta att må så bra! Kram

2012-02-27 @ 18:48:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0