Några ord från norr
Lugn! Jag lever.
Måndag morgon, en kopp te framför mig, tillsammans med två datorskärmar, kalendrar, telefon med headset, post it-lappar, pärmar, pappersförvaring... Jag är på jobbet.
De senaste veckorna har varit otroligt intensiva med magsjuka, flytt, influensa, febrigt barn, nytt jobb, konferensdagar i Kolmården, långa arbetsdagar, mycket information, julfest och familjeliv. Sakta men säkert börjar vi landa i vår nya vardag.
Jag lovade Kevin att den dag jag får fast tjänst ska jag köpa en flaska Chablis med mig hem. Den dagen kom i fredags. En otrolig trygghet och en känsla av att jag nått ett mål jag kämpat för i mer eller mindre 10 år, i vart fall stenhårt i 7 år. Känslan av att titta på Celina och lova henne allt hon någonsin kommer behöva och lite till. Hon har ingen aning, hon är bara glad att mamma är hemma, ler och sprattlar och vill leka. Älskade unge. Men nu har mamma en fast inkomst, hon kan nu unna sin tjej saker hon behöver, vissa saker hon inte behöver, och ibland skämma bort henne med saker hon absolut inte behöver. Ungen ska inte bli bortskämd, hon ska få lära sig vikten av pengar och en bra ekonomi precis som jag har gjort. Men hon ska också få känna på känslan att man ibland får unna sig, se platser utomlands, köpa sig en fin klänning, kanske ett par alldeles för dyra skor... För det tänker mamma göra nu.
Och som en bonus känns jobbet helt toppen. Har aldrig upplevt att på en söndag bli glad åt tanken att åka och jobba imorgon. Jag har på kort tid blivit positivt överraskad åt värmen i teamet jag jobbar i, humorn, den avslappnade känslan, att alla tar ansvar både för sitt arbete och för atmosfären på jobbet. Vi har kul ihop, alla är hjälpsamma och trevliga, vi skrattar jättemycket. Chefen är jättebra. Myndigheten är faktiskt riktigt toppen att arbeta inom. Själva arbetsuppgifterna är, ska jag ärligt erkänna, bra mycket roligare än jag trodde de skulle vara! Det innebär så mycket utredningar och en hel del detektivarbete, det rullar ständigt på och jag har börjat få in mina egna organiseringsrutiner och lär mig mer och mer varje dag.
Kevin viskade till mig i fredags natt att vi kanske skulle sälja lägenheten i Uppsala och flytta hit. Jag svarade att vi får prata när han ”nyktrat till”. Det kommer inte på tal. Jag saknar redan Uppsala. Jag är härifrån, men hemma är i Uppsala. Så vi ändrar inga planer, målet är att flytta hem någon gång under året, kanske hösten/vintern. Kanske får jag förflyttning till Kronofogden i Sundbyberg. Kanske hittar jag ett annat jobb.
Men just nu är jag otroligt nöjd där jag är. En fast tjänst på en kontorsstol från EFG, med en kopp te i handen och två skärmar fullmatade med information jag ska tolka, utreda, beräkna och besluta om.
