-

Det här kommer bli ett sådant där halvprivat blogginlägg jag normalt inte skulle skriva. Men jag skäms inte och jag är överlycklig – vilket gör det värt att dela med mig.

När jag separerade från Erik i februari förra året fastnade jag i ett ekonomiskt dilemma med mitt boende. Det går inte att få tag i lägenheter så lätt över en natt och att hyra i andrahand var knappast ett alternativ med hund och katt. Jag behövde dessutom något stadigt kvar i min tillvaro när resten vändes upp och ner. Så trots att jag hatar att låna och vill klara mig själv, bestämde jag mig för att under en period (vårterminen) låna för att kunna bo kvar i lägenheten. Under sommaren jobbade jag och samlade ihop så det räckte för sommaren och höstterminen, men under vårterminen samlade jag på mig en skuld som tillsammans med behovet av en ny soffa och diverse andra saker jag behövde komplettera mitt singelboende med blev en nätt summa.

Denna summa har jag sedan december förra året arbetat hårt för att jobba av. Varenda krona jag jobbade ihop under våren gick till skulder, under sommaren jobbade jag, jag har sparat och dragit in på mina utgifter. Jag har inte köpt ett enda par högklackade skor sen i november förra året(!). Skatteåterbäring, övertidsersättning – allt har jag använt till skulder.

Och för fem minuter sedan betalade jag av de sista tusenlapparna. Så otroligt skön känsla!

Visst hade jag kunnat vänta med skulderna tills jag fått ett heltidsjobb, men jag ville inte låta det vänta. Jag vill inte börja mitt karriärliv med att betala av skulder (visst kommer jag under livets gång samla på mig mer skulder, boende, bil, - för att inte tala om min studieskuld! Men det här gäller skulder till närstående). Skulder går först, före skor och nöjen.

Men nu är jag skuldfri. Jag vill tacka de änglar som hjälpte mig ur knipan (även de som inte tvekade att erbjuda mig lån - trots att jag tackade nej är jag oerhört tacksam för viljan att hjälpa!). Till min älskade vän som inte bara hjälpte mig köpa soffan, utan som hjälpte mig bygga ihop den och ha en första myskväll i den – och inte hade några som helst krav på återbetalningstid. Tack för ditt förtroende och ditt stöd. Jag vill tacka min mamma som gjorde det möjligt för mig att bo kvar i lägenheten – det besparade mig ett helvete. Kevin, som inte ville ha pengar tillbaka men som utan alltför mycket protester godtog och förstod att jag ville betala för mig, och som stöttat mig i mitt sparande och gnetande.

Ni är guld värda, och jag kommer aldrig glömma vad ni gjort för mig.

Så - hur ska jag fira det här? :D Ett par skor? Eller unna mig att spara och samla ihop pengar, kanske till en weekend i London?