-

Vaknar av Kevins väckarklocka. Förbannade jävla väckarklocka. Känner mig trött, grinig, irriterad. Märker att jag har huvudvärk. Kevin stänger av väckarklockan men det är försent. Katten är vaken och prasslar runt i sovrummet, jag sätter mig upp, tittar på henne, pekar mot dörren och säger UT! Vänder mig om, drar täcket över huvudet och hör Kevin fnissa. ”Someone’s obviously not had her 12 hours of sleep.” Han kryper tätt intill mig och jag bara kan inte bli irriterad på honom, så jag frågar med lätt röst ”What gave me away?”.

Huvudvärken släpper inte på hela förmiddagen. Plågar mig igenom läsning i något av de fyrtioelva ämnena (minns inte vilket nu) jag studerar innan jag intalar mig att jag har ork att åka till universitetet. Två alvedon, en dusch. Sen radas tecknen på att jag inte riktigt är frisk upp:

1: Jag sminkar mig, tittar mig i spegeln och bestämmer mig trots det för att inte lägga på foundation.

2: Kör till skolan. Väl framme kommer jag knappt ihåg att jag kört.

3: Den superintressanta föreläsningen ägnar jag åt att tänka på min kudde hemma i sängen.

4: Jag åker hem i pausen. Minns att jag körde hem.

5: Väl hemma i soffan läser jag i tre minuter innan jag somnar med boken uppslagen halvt täckandes mitt ansikte. Vaknar först när Kevin kommer hem.

6: Kevin säger ord på svenska och jag är säker på att jag feberyrar.

7: Jag lagar mat och Kevin vill dricka rödvin till – jag är motvillig.

8: Istället för popcorn, chips, guacemole eller ett glas vin kryper jag ner i soffhörnet med en kopp te. Har aldrig smakat bättre!

9: Väl i säng huttrar jag mig snabbt till sömns och drömmer om konstiga saker som gör mig så förvirrad att när Kevin kryper ner i sängen bredvid mig jag undrar vem han är.

10: Jag bryr mig inte om att fråga honom utan somnar om.