-

Zumba. Något för mig. Visste väl att det var något jag kunde använda de här Volvo 740-breda höfterna till. Skulle ha blivit född i Sydamerika, helt enkelt. Härligt träningspass, följt av....:

Mobilen. Ja, för er som inte förstått det redan lider jag av rätt hett temperament (sydamerikanskt...?). Jag har lärt mig hantera det genom åren och skulle nu betrakta mig som mycket lugn, för det mesta. Har inte haft raseriutbrott på evigheter. Men igår drabbades jag av ett kort återfall och min mobil, som innan mest led av hosta, tröghet och narkolepsi lider nu av diverse frakturer och hjärnskakning. Det blir lätt så när man faller hårt och fort mot golvet. Så därför ägnade jag större delen av kvällen igår till att försöka rädda det viktigaste jag hade på mobilen – sparade sms från Kevin.

Såhär gick det till:

Jag svor åt mig själv och tog ett bad. Väl i badet kom jag ihåg en skiva som installerar Nokia PCSuite, och att man kan koppla telefonen till datorn och komma åt informationen. Installerade därför skivan, fungerade klockrent. Kopplade in telefonen, som trots att displayen absolut inte fungerade (den hängde trots allt bara ihop med resten av mobilen i en kabel...) ändå startade upp, lös och betedde sig som vanligt. Programmet kunde inte hitta telefonen. Kom då på att det är rätt bra om man faktiskt har ett SIM-kort i telefonen så den startar på riktigt…

Satte in SIM-kortet. Telefonen lös upp (utan att något syns på displayen förstås) och jag väntade en stund innan jag tryckte in PIN-koden. Därefter lät jag telefonen starta upp i lugn och ro. Kopplade in sladden, och tryckte in kommandona som jag mindes dem i huvudet – och det fungerade! Hyllade min rationella och logiska sida med att bestämma mig för en chipskväll. Kort därefter satt jag och kopierade alla sms till ett Word-dokument. 93 sms. 7 A4-sidor text.

Har förstås också tillgång till allt annat, som kontakter och MMS, etc. Det blir lite av ett projekt att ta vara på det, men inget är förlorat. All musik och alla bilder låg på minneskortet som är överfört till nya telefonen.

Just det. Nya telefonen. Den ”handset” jag fick av Kevins söta dotter Alice. En touchscreen-telefon, två bakgrunder och massa fina finesser. Har däremot alltid gillat Nokias knapptelefoner (utom 3510:n som var ett skämt) och kommer sakna min viktelefon. Viktelefoner är bra.

Tills de hänger sig. Då hjälper jag dem på traven genom att mörda* dem.

*Fotnot: Det är faktiskt första gången jag förstört en telefon på detta sätt. Och det VAR faktiskt bara en tidsfråga innan den begick ett fullbordat självmord i vilket fall som helst.