-

När klockan ringde 5.30 igår morse tänkte jag:

-  Vem fan kom på den här idén? Klockan ringer 5.30 en söndagsmorgon. Man borde åka i fängelse för det här.

 

Mycket riktigt. Lämna sambon i varma sängen. Tillbaka på jobbet, efter närmare en timmes körtid genom ett sovande Uppland, in genom grindarna och ”Hej, är du tillbaka från England nu?” från diverse kollegor varav några jag inte ens trodde visste vem jag var. Ringrostig med nycklarna, men rutinerna kom tillbaka förvånansvärt lätt, och jag blev överraskad över hur mycket jag uppskattade att jobba lite igen.

 

12 timmar och 15 minuter senare, ut genom grindarna, ytterligare en timmes körande hem. Trött som överanvänd disktrasa begick jag och de resterande bilarna på den kurviga vägen i Roslagen kollektivt lagbrott genom att av trötthet och hemlängtan ignorera 50-skyltarna.

 

Vid vägskälet i Rimbo löd jag en impuls och tog höger, över kullen och vänster mot skogarna, en snabb visit på första gården för att ge min älskade mamma en kram. En snabb kram ”bara för att jag kan”. Sen vidare hem.

 

Väl hemma välkomnades jag av en galopperande hund med en kudde i munnen, en nyvaken katt som fick ryck och började jama glatt, en kyss från sambon och leende frågor om jobbet från exet.

 

?!

 

Vänta nu.

 

Just det. Erik och Kevin hade filmkväll med brittiskt tema. Utan mig närvarande. Mitt ex som brukade bo i den här lägenheten fram till för ett år sen, och min nuvarande sambo som just flyttat hit. De hade drinkar och baguette på soffbordet, och pratade förnöjt på om diverse brittiska adjektiv och kostymer med tweed-varning.

 

För alla er som (som vanligt) har åsikter om min nuvarande relation med mitt ex, för alla er som anser en fortgående relation vara totalt omöjlig och onyttig nu när jag har en ny sambo, säger jag det här endast en gång:

 

Håll käften och öppna ögonen.