-

Nu när solen skiner in genom sovrumsfönstren och lyser upp hela denna fantastiska vita lägenhet på ett sånt där sätt så det bara plötsligt känns lättare att andas tänker jag på hur bra jag mår nu, hur stark jag känner mig och hur avlägsna de där svåra tiderna känns. Trots år som läggs emellan då och nu kan de ibland kännas så nära. Alla har haft svåra tider, som regniga novemberdagar när dagsljuset inte tycks bryta fram överhuvudtaget, perioder och dagar då ekonomin oroar, humörets visare konstant står på rött, när relationer krånglar, sviker, försvinner. När problemen känns övermäktiga. Som ett tryck över bröstet, gör att axlarna är spända och sömnen ersätts med oroligt snurrande i sängen och stirrande i tak. Och man till slut är så van att kämpa att även när saker rullar på väntar man bara på nästa storm. Man lär sig överleva, att arbeta sig framåt och uppskatta det enkla i livet, hitta glädjeämnen i så enkla saker som solstrålar genom ett sovrumsfönster. Man formas, blir mindre kantig, mer anpassningsbar, starkare. Men problemen finns där, envisas med att påminna dig, som håll i bröstet. Man vet inte om något annat, glömt vad det innebar att bara skutta fram.

Igår kväll kunde jag inte sova. Jag var alldeles för lycklig. Exalterad. Kontrasten att tro att det man vet om är tryggt, och det nya är skrämmande, kunde inte vara mer tvär. Jag har funnit trygghet i att våga, att testa, att köra på, att chansa. Att lämna saker bakom mig, släppa taget, ge plats för nytt. Ljus, lycka, liv. En del av det hade jag redan påbörjat, men allt förändrades med det där beslutet att åka till Barcelona våren 2010. Sen jag mötte Kevin och lärde mig vad det verkligen är att leva. Problem kommer alltid dyka upp. Men nu har jag energi nog i benen att skutta fram ändå.

Så till mitt gamla liv vill jag dedicera denna låt:

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt

Oh jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig, kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag