16 veckor, första inlägget om Pyret
Tänkte att det kanske är dags för ett första inlägg om min graviditet? Är ju ändå snart i femte månaden...
Det rasslar på. Känns som det bara var för ett par veckor sedan jag och Kevin köpte graviditetstest och fick positivt resultat. Men det var vecka 5 det. Nästan tre månader senare har vi ny lägenhet, jag har mage och imorgon är det nyårsafton.
Jag har mått bra. I början mådde jag lite lätt illa på kvällarna, men i övrigt har jag inte haft problem med illamående. Snarare lågt blodtryck, led lite av det i vecka 6-8, numera får jag dock bara tillfälliga blodtrycksfall då och då. Däremot har jag lidit av sömnsjukan. KAN vara så att om man är gravid i kombination med flytt och 225 % studier SKA man vara trött. Så jag har tagit katten och gått och lagt mig en timme i stort sett varje eftermiddag. Sover gärna 10 timmar per natt också. Har ändå inte haft energi till mycket annat än studierna, så gymmet har jag sett alltför lite av. Nu har det dock varit julledigt och jag har känt mig betydligt piggare (eller åtminstone kunnat lägga min energi på annat än pluggande), och ser fram emot längre, ljusare dagar som helt klart spelar roll nu!
I övrigt har vi gjort KUB-testet och därmed sett bebben i vecka 13, vilken helt fantastisk känsla! Barnmorskan hittade den lilla på en gång, och när hjärtat syntes slå så otroligt tydligt log både jag och Kevin brett. Men när bebben plötsligt sparkade till och började röra vilt på sig kom några tårar, vilken överväldigande känsla...! Min bäbis... vår lilla älskling. Det blev betydligt mer verkligt efter att ha tittat på den där svartvita skärmen non-stop i några minuter. Allt verkade bra, KUB-testet gav oss jättebra värden och allt såg ut som det skulle.
Nästa ultraljud är om exakt tre veckor, så då får vi se hur mycket lillskrutten växt. Magen har helt klart gjort det. Hade tänkt att jag skulle köpa mammakläder när det är dags och har börjat småtitta på kläder men då mammamodet är helt jävla förskräckligt har jag tänkt om. Jag har ingen lust att förvandlas till en sockerbakelse med volanger, blommor och tält-tröjor. Ska det vara så jävla svårt att hitta mammakläder med lite attityd i? Svart läder kanske är att ta i, men en kvinnlig skjorta eller ett snyggt linne är väl inte för mycket begärt? Nej, mammakläder verkar inte vara något för mig. Jag kan fortfarande ha mina jeans, jag går fortfarande i högklackat och jag går hellre till New Yorker och köper snygga lösa kläder eller fler längre linnen som täcker magen. Sånt som tillåter en del bäbismage men även går att ha efter graviditeten. Som tur är kommer det vara hyfsat varmt när jag är som störst så jag behöver inte köpa någon ny jacka eller annat dyrt. Känns helt onödigt att köpa massa när man bara använder det under några veckors tid. Tror Kevins skjortor kommer bli min absolut slutgiltiga lösning. Hans skjortor, leggings och ett skärp (okej, midjeskärpet får omvandlas till under-bysten-skärp, men ändå). Och så klart högklackat. Vem vet, med lite svullna fötter kanske jag till och med kan använda de där stilettskorna som blivit för stora sen jag av någon anledning fått mindre fötter för några år sedan.
Mest spännande är väl ändå att jag numera känner fosterrörelser. Inte så mycket tydliga sparkar, mer lite fladder, återkommande tryck på visst ställe, rörelse i livmodern. Till och med Kevin kunde känna en svag förnimmelse igår. :) Mycket svagt dock, men definitivt där. Det kommer mest på kvällarna, när jag sitter ner. När jag lägger mig på kvällarna kan jag känna utan att behöva hålla handen mot magen, kan känna små rörelser. Väldigt svagt, men nog för att jag ska somna med ett leende.
Tänkte bjuda på några bilder på magen:
Vecka 6 (livmodern lite svullen)
Vecka 8 (livmodern betydligt mer svullen)
Vecka 10 (lite mindre svullen, snart kommer bäbismagen istället)
Vecka 13 (bäbismagen har kommit på riktigt)
Vecka 14 (gick fort nu...)
Lilla pyret (i vecka 13) vinkar så glatt
Gillar att stå på huvudet!
Här hade vår lilla älskling en sitthöjd på 59 mm, sprattlade som tusan och ville gärna stå på huvudet. Hjärtat syns på den övre bilden, den mörka ringen till höger i bild. :)
Nu är det drygt 24 timmar kvar på det här året, så nu ska jag och magen lägga oss så vi orkar med hela långa natten imorgon.
Gott nytt år på er alla!
//Cecilia, Kevin och Pyret (mormors smeknamn)
Det rasslar på. Känns som det bara var för ett par veckor sedan jag och Kevin köpte graviditetstest och fick positivt resultat. Men det var vecka 5 det. Nästan tre månader senare har vi ny lägenhet, jag har mage och imorgon är det nyårsafton.
Jag har mått bra. I början mådde jag lite lätt illa på kvällarna, men i övrigt har jag inte haft problem med illamående. Snarare lågt blodtryck, led lite av det i vecka 6-8, numera får jag dock bara tillfälliga blodtrycksfall då och då. Däremot har jag lidit av sömnsjukan. KAN vara så att om man är gravid i kombination med flytt och 225 % studier SKA man vara trött. Så jag har tagit katten och gått och lagt mig en timme i stort sett varje eftermiddag. Sover gärna 10 timmar per natt också. Har ändå inte haft energi till mycket annat än studierna, så gymmet har jag sett alltför lite av. Nu har det dock varit julledigt och jag har känt mig betydligt piggare (eller åtminstone kunnat lägga min energi på annat än pluggande), och ser fram emot längre, ljusare dagar som helt klart spelar roll nu!
I övrigt har vi gjort KUB-testet och därmed sett bebben i vecka 13, vilken helt fantastisk känsla! Barnmorskan hittade den lilla på en gång, och när hjärtat syntes slå så otroligt tydligt log både jag och Kevin brett. Men när bebben plötsligt sparkade till och började röra vilt på sig kom några tårar, vilken överväldigande känsla...! Min bäbis... vår lilla älskling. Det blev betydligt mer verkligt efter att ha tittat på den där svartvita skärmen non-stop i några minuter. Allt verkade bra, KUB-testet gav oss jättebra värden och allt såg ut som det skulle.
Nästa ultraljud är om exakt tre veckor, så då får vi se hur mycket lillskrutten växt. Magen har helt klart gjort det. Hade tänkt att jag skulle köpa mammakläder när det är dags och har börjat småtitta på kläder men då mammamodet är helt jävla förskräckligt har jag tänkt om. Jag har ingen lust att förvandlas till en sockerbakelse med volanger, blommor och tält-tröjor. Ska det vara så jävla svårt att hitta mammakläder med lite attityd i? Svart läder kanske är att ta i, men en kvinnlig skjorta eller ett snyggt linne är väl inte för mycket begärt? Nej, mammakläder verkar inte vara något för mig. Jag kan fortfarande ha mina jeans, jag går fortfarande i högklackat och jag går hellre till New Yorker och köper snygga lösa kläder eller fler längre linnen som täcker magen. Sånt som tillåter en del bäbismage men även går att ha efter graviditeten. Som tur är kommer det vara hyfsat varmt när jag är som störst så jag behöver inte köpa någon ny jacka eller annat dyrt. Känns helt onödigt att köpa massa när man bara använder det under några veckors tid. Tror Kevins skjortor kommer bli min absolut slutgiltiga lösning. Hans skjortor, leggings och ett skärp (okej, midjeskärpet får omvandlas till under-bysten-skärp, men ändå). Och så klart högklackat. Vem vet, med lite svullna fötter kanske jag till och med kan använda de där stilettskorna som blivit för stora sen jag av någon anledning fått mindre fötter för några år sedan.
Mest spännande är väl ändå att jag numera känner fosterrörelser. Inte så mycket tydliga sparkar, mer lite fladder, återkommande tryck på visst ställe, rörelse i livmodern. Till och med Kevin kunde känna en svag förnimmelse igår. :) Mycket svagt dock, men definitivt där. Det kommer mest på kvällarna, när jag sitter ner. När jag lägger mig på kvällarna kan jag känna utan att behöva hålla handen mot magen, kan känna små rörelser. Väldigt svagt, men nog för att jag ska somna med ett leende.
Tänkte bjuda på några bilder på magen:
Vecka 6 (livmodern lite svullen)
Vecka 8 (livmodern betydligt mer svullen)
Vecka 10 (lite mindre svullen, snart kommer bäbismagen istället)
Vecka 13 (bäbismagen har kommit på riktigt)
Vecka 14 (gick fort nu...)
Lilla pyret (i vecka 13) vinkar så glatt
Gillar att stå på huvudet!
Här hade vår lilla älskling en sitthöjd på 59 mm, sprattlade som tusan och ville gärna stå på huvudet. Hjärtat syns på den övre bilden, den mörka ringen till höger i bild. :)
Nu är det drygt 24 timmar kvar på det här året, så nu ska jag och magen lägga oss så vi orkar med hela långa natten imorgon.
Gott nytt år på er alla!
//Cecilia, Kevin och Pyret (mormors smeknamn)
Kommentarer
Postat av: C2
Underbart!
Postat av: Sus
Vilket fint inlägg :) Skönt att du & Pyret mår bra och att allt är som det ska!
Postat av: Cecilia L B
Härligt :)
Du kan säkert klara dig den mesta tiden utan "mammakläder", har också kört på vanliga kläder i lite annan modell. Bara byxorna som inte gick till slut. Köp inte H&Ms mammabyxor, investerade i 2 par som båda gick sönder efter mindre än en månad, så kass kvalitet.
Trackback
