-

Jag satt på balkongen igår och njöt av ett glas vin i solen, pratade i telefon en lång stund i väntan på besök. Patrik ringer, jag går in i lägenheten för att kolla genom fönstret efter honom och Andreas som just parkerat bilen och är på väg mot mitt hus. Lägger på och sätter telefonen på laddning när det ringer på dörren. Jäklar vad snabba de var från parkeringen till min lägenhet, är det ens möjligt på några sekunder??

Springer och öppnar dörren och blir väldigt förvånad när jag ser en snygg leende kille utanför som INTE är varken Patrik eller Andreas.

??
- Hej..!
- Hej..?
- Du, jag hade en liten incident, vi ska grilla på balkongen men mitt kött... ligger på din balkong.
???!
- Va??
Han ler lite försynt.
Jag börjar skratta lite misstroget, men går ut på balkongen. Och börjar asgarva.

(Precis nu kommer Patrik och Andreas, lite missförstånd uppstår när inte heller de känner igen killen vid dörren och måste kolla namnet på dörren för att se att de är vid rätt lägenhet.)
Jag plockar upp påsen med marinerat kött, vänder mig till mina gäster:
- Jag har fixat middagen, killar!
Killen i dörren skrattar.
Jag går bort till dörren och ger honom påsen, ler och säger:
- Vilken tur jag var hemma då!
Han bara ler tillbaka.

Det slår mig inte förrän Patrik säger det - han "tappade" inte maten. Finns inte en chans att den kan "ramla" genom springan på hans balkong och "landa" sån bit in på min balkong. Hm. Den var ny.

Patrik: Haha, inte konstigt han såg lite besviken ut när jag och Andreas kom. Snygga stora killar som vi är!