-

Jag har kommit på att Youtube kan vara ens värsta fiende. Jag är glad att ingen verkade ha en kameramobil med sig för några veckor sen då jag var på långpromenad med Disa en underbar vinterdag i skogen/elljusspåret. Fullt påklädd börjar såklart ryggen klia, och efter att ha dansat runt min egen axel några vändor och försökt trotsa fysikens lagar genom att böja armar, rygg och fingrar i vinklar som inte är mänskliga, gav jag upp. Helt frustrerad och med ett fruktansvärt behov av att klia ryggen ser jag mig om och hittar vad jag behöver – en pinne. Med ny glöd i ögonen tar jag upp den sak som ska skänka mig evig tillfredsställelse, böjer huvudet framåt och låter pinnen glida ner innanför jacka och tröjor – ÅÅÅÅÅ! När mina ögon slutat rulla bakåt ser jag att tre personer går och flinar åt mig. Jag låtsas som om ingenting har hänt, kastar pinnen och tar tag i Disas koppel igen. Börjar vissla och går vidare.

Likväl är jag glad att ingen såg mig städa förra veckan. Ska skölja ur skurhinken, drar på kranen till badkaret – och missar naturligtvis att vredet pekar uppåt vilket innebär att vattnet kommer från duschen. Jippi. Hinken var torr och jag var dyblöt. Muttrar lite, skakar lite på ena benet för att få bort vatten från byxorna/strumpan, och vänder vredet neråt. Drar igång kranen med lite för högt tryck vilket resulterar i att vattnet studsar i hinken och skvätter upp på mig. Med vattnet rinnandes ner nerför min rygg suckar jag, tar bort blött hår från ögonen och tar tålmodigt tag i kranen ännu en gång, försöker dra mer försiktigt – vilket inte går. Ytterligare en ofrivillig dusch. Kastar hinkjäveln i badkaret, vänder mig om och tittar mig i spegeln. Synen beskrivs nog bäst som dränkt råtta med mascara i hela ansiktet. Jag hatar att städa.