-

Torsdag 8 juli
Börjar dagen med att chatta med Kevin. Vi äter frukost ihop på långdistans-vis: Skype. Sitter lite väl länge och plötsligt får jag bråttom till Västerås flygplats.

 

Västerås flygplats. Beställer en toast-måltid. Den dröjer lite väl länge och plötsligt får jag bråttom till säkerhetskontrollen. Jag lindar in de kvarvarande toastbitarna och stoppar ner dem i väskan.

 

Säkerhetskontrollen. Klart som fan jag piper. Alltid. Av med halsband, örhängen och klocka.
- Skorna också, tack.
Va?
Jag tittar misstroget på mina 10 cm höga, guldfärgade skor med remmar och undrar i mitt stilla sinne var i helvete jag skulle kunna gömma knark, sprängmedel eller vassa metallföremål i skor som visar så mycket hud. Jag hittar en stol, sätter mig och börjar suckandes lirka med de fyra knäppena. En man som stod långt bakom mig i kön hinner passera och ger mig en menande, medhållande blick. ”Löjligt.”

 

Barfota går jag genom bågen. Piper inte. Ägnar ytterligare fyra minuter åt att styra upp och knäppa remmarna. Väl på väg mot gaten passerar jag mannen som än en gång nickar och ler medhållande.

 

Planet. Beställer ett glas vitt vin, sätter på mp3-spelare och lutar mig bakåt. Flygresan går fort.

 

London Stansted. Lång jävla kö till passkontrollen. Fyra dygn senare kommer jag ut i ankomsthallen och letar upp en skärm som talar om vilket bagageband min väska kommer till. Nr 2. Utan att stanna går jag mot band 2 just som väskan rullar fram. Timing.

 

Går ut till Kevin, vi grovhånglar och går sen ut till bilen – en Jaguar XKR. Bortsett från att mitt hår förvandlas till tusen små piskor i vinddraget njuter jag av att åka nercabbat! Kevin tackar glatt ja till toast med en förvånad blick.

- Hey, where did you get that?

- Don’t ask.

 

Vi åker direkt hem, och jag ser mig om i lägenheten Kevin skaffat. Två våningar, en riktigt trevlig lägenhet. Favoritdetaljer: stort ljust sovrum, stort ljust vardagsrum, diskmaskin och tvättmaskin i köket – plus så såklart de största detaljerna att det är en lägenhet i sydvästra London där jag och Kevin ska bo tillsammans. Mycket bra! Minusdetaljer: de fulblåa väggarna i köket och lilla sovrummet – hur tänkte de där?? Kevin och jag är helt överens om att väggarna måste bli vita.

 

Kvällen ägnas åt mys och vin framför en film.

 

 

Fredag 9 juli
Vaknar sent, går upp sent. Vi far till Tesco för inhandlande av mat och några inredningsdetaljer. Så småningom tar vi tåget till London där vi först sätter oss i en italiensk liten restaurang och äter underbar mat. Efteråt vandrar vi vidare och går genom St James’s Park, där vi stannar och tittar på fåglar som gosar, dyker, bygger bo och bajsar.

 

 

Vi går vidare förbi Buckingham Palace upp mot Piccadilly. Jag stannar för att byta skor – aldrig att jag närmar mig Old Bond Street i svarta promenadskor. På med högklackat och in i Gina och Dolce & Gabbana. Vi fortsätter gatan upp, jag pekar på smycken som får Kevin att sätta i halsen. Så småningom går vi och säger hej till Eisenhower och Churchill. Lite tystlåtna och stela, men rätt trevliga killar.

 

 

Efteråt styr vi stegen mot Leicester Square och Charing Cross Road, för att möta upp Mark och Carol. Stunden är inne. Dags att avslöja vår hemlighet att vi har en relation för de personer vars bröllop gjorde att vi träffades. (Mark och Carol gifte sig 30 dec 2009, Kevin var chaufför samt gitarrist i bandet som spelade på bröllopet. Jag var en svensk gäst som underhöll engelsmännen med historier om mina och Marks hyss i Umeå. Typ.)

 

Jag nämner för Kevin att medan vi går mot puben där vi ska träffa Mark och Carol är det nog bra om vi inte går bredvid varandra, om vi nu ska lyckas med att överraska dem. Följaktligen går vi på varsin sida av Charing Cross Road. Jag går och sneglar mot Kevin som går parallellt med mig på en stor gata i London. En något surrealistisk känsla… För ett ögonblick reflekterar jag över att jag befinner mig på en gata i centrala London, till synes utan sällskap, i själva verket med en man på andra sidan vägen som jag är tokkär i - en känsla som dock måste hållas hemligt. Jag fick en flashback till Barcelona då endast ett par ytterligare personer visste vem jag egentligen var där med...

 

Plötsligt piper min telefon till, och jag läser sms:et skickat av mannen från andra sidan gatan. Just som jag går och ler som mest avbryts jag av en kvinnoröst:

- There’s a face a recognise!

Förvånat tittar jag upp och ser Mark och Carol stå och le mot mig. Jag hoppas att Kevin ser att jag stannat. Då säger Mark att puben han tänkte att vi skulle gå till uppenbarligen har lagt ner och att vi därför måste gå vidare.

Eh…?
Jag kommer först av mig, men skickar ett snabbt sms till Kevin – häng på! Utan att titta bakom mig hoppas jag att han följer efter. Ett sms avslöjar dock förvirring – where did you go? Ja. Var fan är jag? Chinatown. Grett. Chinatown, London. Med Mark och Carol. Som inte vet om att Kevin är bakom oss och i hemlighet vill veta var vi är på väg. Den surrealistiska känslan förstärks.

 

Väl på en pub hinner jag, Mark och Carol sitta några minuter med varsitt glas.
- What have you been up to lately? frågar Carol.
Ehm… förälskat mig i din chef?
- The usual, studying.. and now work... You?

 

Efter några minuter kommer Kevin. Han går fram till Carol, som blir väldigt förvånad att se honom där. Kevin ger henne en kram och skakar hand med Mark. Därefter går han till mig och ger mig en lång kyss. Mark och Carol tystnar. Efter ett tag vänder sig Kevin mot dem.

- I guess you would like an explanation now?
- OH YEAH! svarar bägge.
Mark vänder sig till mig och säger, på svenska:
- Du och jag måste snacka!

 

Jag och Kevin kör divide and conquer – han pratar med Carol och jag pratar med Mark (på svenska). En halvtimme senare är frågetecknen betydligt färre och Kevin går för att köpa öl. Carol och Mark frågar mig om våra framtidsplaner, jag förklarar att Kevin vill flytta till Sverige. Mark, som länge försökt övertyga Carol om att flytta med tillbaka till Sverige, slänger huvudet åt hennes håll och utbrister:

- SEE!
Hehe. Sorry, Carol. :P

 

Kvällen blir riktigt lyckad. Jag och Mark tar igen förlorad tid, det blandas svenska och engelska och skrattas hejdlöst. Vi drar vidare till en annan pub innan vi slutligen bryter upp och far hem. Jag och Kevin känner oss väldigt glada över Marks och Carols positiva reaktioner. Tack för en härlig London-kväll! Vi ses mer i höst!

 

 

 

Lördag 10 juli
Kevin och jag dränker oss i solskyddsfaktor och far till en sandstrand utanför Rye (söder om Dover). En märklig dimma sveper in från havet (åh herregud vad det där lät som en rad ur en låttext) och grumlar utsikten, men havet är varmt, solen skiner och körsbären vi köpte på vägen är otroligt saftiga.

 

 

Efteråt gör vi en liten vandring i den gamla byn, stannar till på en 1500-talspub och äter middag på ett fyrstjärnigt hotell som bjuder på bladlöss till maten. Mer som minus fyra stjärnor. Resan hem känns betydligt snabbare än ditresan, då jag till slut ledsnade på att Kevin aldrig slutade köra och roade mig med att fråga ”Are we there yet??” á la Åsnan i Shrek.

 

 

Hemma är vi nöjda efter sol, bad och mat. Det blir en god drink i TV-soffan. Okej. Två drinkar.

 

 

Söndag 11 juli
Kevin far och hämtar sin dotter Alice medan jag röjer upp efter frukosten och städar upp lite i lägenheten. Ni vet, underkläder i taklamporna, skor bakom TV:n, solglasögon i soffan osv… Nervös som inför en 30-poängstenta sätter jag mig att invänta Kevin och Alice, som visar sig vara längre än mig trots sina 12 år. Eller är det jag som är kortare, trots mina 23 år?

 

Vi far till en nöjespark i Chessington där vi blir dyblöta i en gunga, krockar i radiobilar, åker häftiga karuseller, jagar mat, kör vattenkrig i en vattentunnel, skjuter med laserpistoler, hälsar på uttrar och pingviner och äter glass. En mycket trevlig dag!

 

 

 

På kvällen skulle vi ut och träffa några kompisar till Kevin, som får en impuls och istället bjuder hem dem till oss. Tur att jag städade. Vi åker hem, byter om, lagar mat som serveras lagom till Justine och Steve dyker upp. Mycket trevligt och pratglatt par. När jag leende berättar att de är våra första middagsgäster i lägenheten lägger hon en hand på min axel och beklagar vår otur.

 

Syftet med kvällen är fotboll, jag och Justine gör vårt yttersta för att störa killarna. Lyckat projekt då killarna också låter sig störas. Även Ray kommer över, vi massakrerar en camembert.

 

 

 

 

Måndag 12 juli
Trots order till oss själva att inte vara så förbannat sega tar det ett tag innan vi kommer oss för med att lämna lägenheten. Första stoppet är Tesco, där vi går omkring så sakta att vi bägge två till slut blir rastlösa, tittar på varandra och sätter fart utan ett ord.

 

Efter att ha lämnat av maten hemma tar vi oss in till London. Kevin som hunnit bli uppmärksammad på mitt låga blodsocker-humör packar som vanligt med små chipspåsar in case of emergency. Vi tar tåget till Waterloo där vi hoppar av och börjar dagsvandringen längs South bank. Jag kör turistrollen med en guidebok i ena handen medan jag håller en guide i handen med den andra. Oxo Tower med utsikt över Themsen och stadsdelarna på andra sidan blir ett stopp, där en drink kallad Undercover Lover avnjuts. Sedan fortsätter vi förbi broar och museum, och stannar till vid puben The Anchor. Vinopolis har tyvärr stängt, istället besöker vi Clink Prison Museum där jag kramar en jätteguide och sen lär om ett av Englands äldsta fängelser, från 1100-talet. Jag och Kevin turas om att posera med tortyrmedel och fångar, besöket är mycket intressant speciellt då jag nu jobbar inom Kriminalvården. Lite skillnad på tider, kan jag säga.

 

Vi äter en riktigt god middag precis bredvid Themsen med krigsfartyget Belfast och Tower Bridge i bakgrunden. Samma bro tar oss sedan över till Tower of London. Därifrån tar vi en båt till Big Ben där dagsfärden slutar. Båten är en guidetur. Att beställa vodka och Cola på båten visar sig vara rätt underhållande då bartendern inleder med att ge oss två plastglas med lite vätska på botten och ursäktar sig för att det ser ut att vara så lite i glaset - men lovar att det är några centiliter. Detta kunde naturligtvis inte accepteras och Kevin menar leende att påfyllning är på sin plats. Ingen lycka, bartendern skrattar men skakar på huvudet. En ny kille kommer in i baren samtidigt som jag instämmer med Kevin, jag menar – det är ju så lite i glaset att det skulle hinna dunsta innan vi hann smutta på det! Den nya killen tar utan att tveka våra glas, fyller på med dubbelt så mycket och säger samtidigt till den första killen att inte ta mer betalt. Kevin skrattar, tittar på mig och frågar om han får anställa mig som förhandlare i hans team. Jag tar glasen och studsar upp på övre däck för att titta på Oxo Tower i skymning, London Eye, Cleopatra’s Needle, St Paul’s Cathedral och Big Ben.

 

När turen är slut och glasen tömda letar vi oss hem, äter lite mat och kryper i säng.

 

 

Tisdag 13 juli
Sista dagen i England ägnas åt heminredning. Vi tillbringar fyra timmar på Ikea i Croydon, där vi beställer möbler, köper diverse attiraljer och beter oss som ett klassiskt nyförälskat par som handlar inredning till sitt första gemensamma hem, håller varandra i handen och pekar med de fria händerna. Detta ackompanjeras av svenska korvar, Tylösand-soffor och informationstavlor om olika delar av Sverige, romantiserade beskrivningar och vackra bilder. Man skulle bott i Sverige.

 

Vi stannar såklart till vid matavdelningen och köper knäckebröd, västerbottensost, Mariestads och Norrlands guld samt svensk smultronvodka och lax. Jag lägger också ner ett par minuter på att förklara för Kevin hur svenskt köttbullar med potatismos, gräddsås och lingonsylt är. Alice är lika tokig i potatismos som jag är i pasta, så jag lovar Kevin att laga till denna svenska enkla stolthet till dem.

 

På väg hem stannar vi till vid Tesco för kompletteringshandlande. Till middag blir det lax med pesto, färsk sallad och ris. Rosévin, ljus och nya detaljer i lägenheten efter dagsjobbet. Kvällen fortsätter med musik och mys. Kort sagt en romantiskt definierad kväll.

 

Onsdag 14 juli
Vaknar av att Kevin abrupt talar om för mig att vi försovit oss. Bakis undrar jag vad fan han pratar om innan jag kommer ihåg att jag har ett plan att hinna med. Vi gick från att vara kroniskt trögstartade till att nå rekord genom att vara påklädda, packade och i bilen inom 20 minuter. Trafiken hintar att vi kommer missa planet, men lättar efter ett tag. Jag är dödstrött och kör en power-nap. Vaknar när Kevin svänger in vid flygplatsen och ber Kevin vända tillbaka till Sutton. Likt förbannat sitter jag på planet en timme senare med en macka i handen. När planet lyfter tittar jag ut genom fönstret och lovar mig själv att återvända. Jag ler vid insikten att jag flyttar till England om några veckor.

 

Tack för allt älskling! Det är alltid som en dröm att vara med dig!