En students lärande
Släpper av Sus på tågstationen, cyklar så till Juridiska biblioteket för ett första läspass i Uppsala. Kommer fram, känner mig lite smått vilsen (i Uppsala finns inget samlat universitetsbibliotek, istället är det små spridda bibliotek i hela stan, precis som resten av campus – vardagsmotion har fått en ny innebörd) men kliver in och känner mig med ens hemma. Ett fint litet juridiskt bibliotek med namn jag känner igen; Burman, Ekelöf, Wennberg. Hyllorna markerade efter indelning, civilrätt, immaterialrätt, fast och lös egendom, miljörätt. Behöver hjälp med att hitta boken jag är ute efter, och sedan får jag en liten guidad visning runt biblioteket på tre våningar (små våningar, dock) till läsesalar, arkiv, förarbeten, kopiatorer, datorrum och magasin. Sedan går jag och sätter mig i en läsesal med såna där klassiska bänkar och lampor med grön lampskärm. Börjar läsa Criminology theory, ett par kapitel på engelska. Det tar mig inte lång tid innan jag uppmärksammar oväsendet i rummet, är det verkligen ventilationen som låter så högt? Brusar ju nästan som ett vattenfall. Näsan i boken igen.
Sen vänder jag huvudet åt höger för att titta ut genom fönstret, och blir smått paff.
Här sitter jag med Domkyrkan ett stenkast bort, tornar upp sig alldeles nära, och precis utanför fönstret är ett litet vattenfall i Fyrisån beläget – det förklarar brusandet. Vilken skillnad mot utsikten från universitetsbiblioteket i Umeå – en tegelvägg.
Sms:ade några nära och berättade om min utsikt i biblioteket där jag äntligen läser kriminologi, bland annat skrev jag till Erik och brorsan.
Eriks svar: ”Välkommen hit, välkommen hem.” (Uppsalas hälsningsslogan som vi gillat långt innan vi flyttade hit.)
Brorsans svarade att det lät som ett bra bibliotek, och att han själv satt och stirrade in i en toavägg. Senare under dagen skulle han fiska.
Jag kan inte låta bli att flina åt min härligt ärliga bror (som alltid har glimten i ögat och bjuder på sig själv), speciellt eftersom jag just läst om Lombroso, en italienare som menade att kriminella människor fysiologiskt skiljde sig från vanliga, mer civiliserade personer och att kriminella var av en mer primitiv art av människan. Såklart får jag ett sms av min bror Grottmänniskan som kommunicerar under sitt toabesök och sen jagar sin föda.
