-

Jag lämnade tydligen inte min ironiska sida kvar i Umeå. Har ett par små anekdoter att berätta:

1. Var till banken förra veckan, då jag har fått ett par kontobesked från konton jag inte visste att jag hade. Inga större summor, men lite över en tusenlapp sammanlagt, så det tackar man ju inte nej till. Går först till Handelsbanken, sen Nordea och efter ett par timmar till Swedbank för att sätta in pengarna jag tagit ut på föregående banker. Det ironiska här är mitt kölappsnummer på respektive bank: nummer 182, 282 och 482. Är mitt kosmiska nummer *82?!

2. Jag och Disa gick på en längre morgonpromenad imorse, vi kombinerar motion med upptäckande av vår nya stad. Idag gick vi svängen förbi stadsdelen Svartbäcken, längs Fyrisån. Några hundra meter nedanför vårt hus finns en större byggnad, och jag läser på den "Polismyndigheten", "Åklagarmyndigheten" och "Kriminalvården". Perfekt, log jag för mig själv, min framtida arbetsplats! Vänder mig om och ser Disa hukandes och skitandes mitt på gångvägen, mitt i korsningen, framför denna byggnad som innehåller mina karriärintressen... Jag skämdes, utan påse, försökte obemärkt smita vidare, skakade på huvudet, gestikulerade. Hör genom mp3-hörlurarna att en hund skäller bakom mig, vänder mig och ser en man som just parkerat sin bil precis framför Disas lilla present stå och peka mot högen. Ehm... vad gör man? Han sa något, jag hörde inte riktigt vad, men jag frågade honom om han hade en extra påse. Det hade han inte, jag sa att jag skulle leta upp en, han sa bra och gjorde tummen upp. Sen smet jag och Disa iväg. Var det ett kosmiskt sett att säga att det bara blir skit av mina drömmar...? :P