-

Nu är jag lite gnällig. Den där jävla bubblan i käften kom tillbaka, och denna gång spelar det ingen roll hur mycket jag suger i mig citrondroppar - den vill inte ge sig. Förra söndagen satt jag i fåtöljen och åt popcorn, och då måste något skal punkterat bubblan för ut kom lite genomskinlig slem och bubblan blev mindre. Skönt, tänkte jag, då kanske den försvinner nu då.

Icke.

Den är kvar, har varierat lite i storlek men är nu jävligt irriterande. Ringer bedjande min mamma, skickar nya bilder och hon visar för en läkare på jobbet som diagnostiserar: jag har en ranula i munbotten, det är sub lingualis-körteln som är igentäppt.

Hallelujah.

Ringer ÖNH-kliniken på Akademiska, de vill ha remiss. Ringer landstinget för att få tag i närmsta vårdcentral, får två adresser vilka jag provar utan resultat. Den ena hade inte tid för fler samtal under dagen, den andra svarade inte ens. Jag testar en tredje vårdcentral. I väntan på att bli uppringd av den söker jag på nätet för att ta reda på mer om denna förbannade knöl. Ranula gav mest internationella träffar, men ser någonstans något om "spottcysta", så jag testar det istället. "Spottcysta" gör på några ställen sällskap med "cancer", "varbölder" och "övriga knölar".

Nämen dåså. Trevligt.

Och botemedlet då? Kirurgiskt ingrepp. "Kan jag inte bara snitta upp skiten själv?" frågar jag min mor. Hon hade fått strikta order från läkaren att tala om för mig att jag INTE fick utöva några operationer på egen hand.

Life sucks. And then you die. Mummel.

(Jaja, det kunde varit värre, bla bla, jag har det ändå bra, etcetera.)