-

Japp, då var det dags för den officiella inflyttningsfesten i Uppsala. Den blev väldigt lyckad!

Det började med att jag direkt efter duschen gjorde cocktails till Erik, C2 (Joachims Cissi kallas C2 av våra släktingar, jag är C1), Joachim och mig, mycket gott. Sen började jag och C2 hysteriskt klä på oss, C2 bytte kläder trehundra gånger och bad om hjälp med sminket, jag suckade trehundra gånger över min dåliga hårdag och vi varvade allt detta med en drink. När jag väl slutat sucka och accepterat kvällens utseende (mycket för att jag helt enkelt inte hade tid att fortsätta, plus att killarnas ögon riskerade att ramla inåt i sina hålor när de himlade med dem) och C2 var nöjd med sitt - då började jag granska lägenheten. Herregud - HERREGUD - ve och fasa; fotokollagen var inte uppsatta i hallen! Jag fick ett smått hysteriskt utbrott på min kära sambo som glömt bort att sätta upp dem, ett "håll tyst" av min bror och sen satt de uppe. Du ser. Karlarna gör som man vill bara man har kort stubin och 11 cm höga klackar.

     

Precis när allt var klart anländer de första gästerna, jag bombarderas av härliga presenter av Louise (tack gumman!!) och av kramar från killarna. Jag förbannade det faktum att jag saknade Spotify men fick igång en hyfsad spellista ändå. Kvällens ledmotiv: Rap das Armas!

För att kicka igång kvällen och för att alla närvarande skulle lära känna varandra lite mer körde vi kubb. Stämningen var på topp, så någon skjuts behövdes egentligen inte, de flesta av oss sken upp av oss själva när Robin dök upp med vattenpipan och Thunan visade sig vara på humör för självdistans-skämt. Tjejerna (i laget även inkluderad Thunan) vann kubbspelet med stark insats av Louise som fick ner kungen. Vi misslyckades ett antal gånger med denna kungjävel, men å andra sidan fick killarna inte ner en enda av kubbarna på vår sida. Wohoo! Go girls (+Thunan)!!

 

Sen fortsatte vi kalaset inomhus, med lite pipa och prat på balkongen. Thunan drog några halsbloss och stod för underhållandet där en stund, när han vred sig i en kraftig hostattack och hans ögon tårades. Några försök senare fick han till det. Vid det laget låg vi andra visserligen och vred oss i kraftiga skrattattacker istället, men det är sånt man får ta.

Kampen mellan kvinna och man. Sällskapsspelet som alltid bäddar för diskussioner. Än en gång var lagen givetvis uppdelat tjejerna vs. killarna, men med Erik och Joachim i motståndarlaget (i kombination med löjligt enkla frågor) halkade vi tjejer efter ganska fort. Robin och Patrik hade också en del åsikter, Thunan satt mest och kollade att jag svarade rätt på fordonsfrågorna, vilket resulterade i gillande nickar. Men jag, C2, Louise och Maria fick glatt svälja stoltheten tillsammans med vin. Några slutsatser vi dock drog - vilken av lagen var de manligaste? Killarna svarade rätt på väldigt många av tjejfrågorna, varje gång de fick rätt jublades och kacklades det i flera minuter medan vi tjejer tittade på varandra med frågande blickar och skakande huvuden åt dessa ständigt pratande... halvfjollor. Men seriöst, killar (och då speciellt min goa bror) gnäller ofta på att tjejer pratar (för) mycket, men alla närvarande denna kväll hade lätt kunnat se att det är kvalificerat skitsnack.

     
 

Efter detta blev det musik på hög nivå, i hallen började alla att dansa och C2 började tuta i mig att vi tjejer borde gå ut. "Ehm, visst, men jag är typ, skitfattig. Fattig som i... bankrutt. No money, honey."  Inga problem. Med ett par sugar mummies i snygga förpackningar med mig klarade jag både inträde och en drink (ni vet att jag betalar tillbaka när jag är rik!) även om själva inträdesbiten visade sig bli en utmaning. "Nej, vi har ingen kontakt med banken så vi kan inte ta kort. Varken här eller i barerna. Endast kontant." Nämen - vilka springer med så mycket kontanter att de kan betala för tre tjejer en utekväll? Till slut släppte de ovanligt otrevliga vakterna in oss för "3 för 2", vi tog stämplar på handlederna innan vi muttrandes gick några kvarter till en bankomat i höga klackar och tog ut pengar. Och det är klart att bankkontakten återupprättats när vi väl kommit tillbaka... Men mycket dans blev det!

I det stora hela var kvällen otroligt bra, med musik, skratt, dans, goda drinkar, härligt sällskap med vänner jag träffar både ofta och sällan. Och självklart avslutades kvällen med fyllepasta och några försök att reta Joachim som somnat fort, jag tyckte det var min rätt eftersom han i egenskap av storebror utsatt mig för ett antal practical jokes genom åren. Det sistnämnda projektet avbröts dock fort när han inte... visade sig på humör. Med reaktioner snabba som en uppretad rotweiler med en böld i arslet och med blickar som kunde mörda, gick jag istället och gjorde fyllepasta med Louise (som var i en betydligt trevligare stämning, hehe). Surrade lite skit med Erik, Louise och C2, tror jag var i säng där vi halv fyra någon gång, väldigt glad i hågen. Tack alla!