-

Det är inte lika tydligt på bilden, då den är tagen några dagar senare. Vad Erik alltså fann så förskräckligt var ett blåmärke (eller nåt!) stor som en femkrona - och helt svart. Inte blå, inte lila, inte gulaktig - helt svart. Jag petar, det gör knappt ont. Och vilket ställe den sitter på? Inte ett typiskt ställe man ramlar och får blåmärken på. Verkligen symmetriskt rund, enfärgat, knappt ömt och placerat på ett udda ställe.

Jag förstod i alla fall Eriks min, blåmärket (eller vad det nu var) verkligen lös på min bleka hy. "Gör det inte ont?" undrar han. "Ehm... tror inte det..." svarar jag.

Nästa konstiga sak med detta fenomen är hur den bleknade. Den blev normalfärgad i mitten med en brunaktig ring runt om. Vid det laget var jag hos min mamma sjuksköterskan, och hon tyckte märket var jättekonstigt. Väldigt udda, rent ut sagt. "Du måste hålla koll på det där märket, men det är i alla fall ingen skorvig hud ovanför." Vilket drama.

Märket är och förblir ett mysterium.