-

Hm, Mark skickade en länk till mig idag, med information om en ledig tjänst i Uppsala i sommar. Jag börjar läsa om det, finner det intressant och bestämmer mig för att söka jobbet.

Lättare sagt än gjort. Först laddar jag upp mitt CV, det går lätt. Sen börjar de engelska termerna, tur jag har min ordbok Mark till hjälp. Vanliga kontaktuppgifter, inget konstigt. Då börjar det intressanta.
"Har du någonsin haft samröre med  The Government angående oss?"
Ehm, nej, inga uppdrag där inte... "NO." bedyrar jag.
Nästa fråga: "Har någon i ditt hushåll någonsin haft samröre med The Government angående oss?"
Alltså... nej. "NO."
Det står att frågorna gäller för de som söker jobb i USA, men det går inte att skippa frågorna och gå vidare. Stenhård koll, ser ni. Så jag svarar oskyldigt nej och tänker en snabb tanke om amerikansk paranoia. Vidare till nästa steg.

Fler frågor om eventuellt samröre med ”The Government”. Sedan kontrollfrågor – är jag nöjd med hur CV:et och personliga brevet ser ut, eller vill jag backa och ändra? Kontrollerar, markerar min aktuella arbetsgivare och klickar till nästa steg.
Nästa fråga: "Female or male?"
Ja det kan ju vara bra för arbetsgivaren att veta, om han inte fattar det av mitt namn. Jag söker trots allt ett svenskt jobb, även om ansökan sker på en amerikansk hemsida, så den som ska läsa min ansökan heter förmodligen Lena eller Per.

Men nästa fråga – seriöst…
”Vilken ras tillhör du?”
Ehm… Får man fråga sånt? I Sverige skulle det bli mediastorm om diskriminering och särbehandling, knytnävar i luften och ajabaja. Först trodde jag frågan var ett skämt. Men det går inte att klicka vidare. Svara snällt på vilken ras du tillhör. Öh… ”white”. Kan amerikanarna slappna av då?