-

Jag sitter vid köksbordet, med telefonen i handen. Jag har just berättat för mamma och Erik att Linda, min barndomsvän, sen några timmar tillbaka blivit tvillingmamma. Det var en svår förlossning med långt värkarbete, sugklocka, akut kejsarsnitt och feber. I efterhand frågar vi oss varför läkarna ens lät Linda påbörja en vanlig förlossning, när de ju startade den för att hon var slutkörd av graviditeten, och dessutom fick feber på kvällen. Hursomhelst kom lilla Thea och Linus, starka, friska, stora för att vara tvillingar.

Plötsligt börjar jag gråta. Av sorg - stackars Linda som fick kämpa så mycket. Av lättnad - att hon klarade det. Av glädje - att mina gudbarn äntligen kommit till världen. Av saknad - men jag vet inte vad jag saknar... Jag börjar tänka på de 20 år jag och Linda haft tillsammans, allt vi gjort och varit med om, och jag inser att jag kommer sakna våra bekymmerslösa år. Nu är hon plötsligt tre. Och jag kunde inte känna mig mer avlägsen, samtidigt så nära och delaktig - jag har varit med hela vägen, till och med på ultraljud.

På kvällen ringer äntligen Linda. Hon är lycklig men så oerhört trött. Hon har ont, har feber, går på smärtstillande. Hon berättar, jag lyssnar. Jag frågar om barnen, oj så stora de varit! Sen frågar Linda hur skolstarten varit... Mitt i allt det här, hennes viktigaste dag i livet, frågar hon om mig. Vi skrattar och pratar en stund, sen ska hon amma så vi lägger på. Innan jag knäpper av samtalet hör jag Linus börja gråta i bakgrunden...

Jag står och tittar ut genom fönstret, lutad mot en pelare i vardagsrummet. Jag är förvånad - hon lät inte annorlunda, förutom tröttheten lät hon precis som vanligt. Då inser jag att jag undermedvetet trott att jag under natten - under Lindas tårar, kämpande och under all smärta - hade förlorat henne, som jag känt. Att allt liksom blivit annorlunda. Plötsligt känner jag mig dum, vad trodde jag egentligen? Att barnafödande skulle få min bästa vän att genomgå någon sorts metamorfos?

Jag inser att inget har ändrats. Vi är bara några fler nu.