-

I söndags vaknade jag med en oförklarlig lust att träna yoga. Jag vet, helt skumt, en söndagmorgon efter en kväll på Rex borde jag varit bakis och seg, men icke. Jag studsade upp kl. 10 (nej, 9, =P) pigg och motiverad att testa på yoga. Har ju aldrig provat det förut. Så jag slängde iväg ett sms till Sus. Fick inget svar, så efter ett tag ringde jag upp henne, stackarn. Haha, DÄR var det en som var trött och seg en söndagmorgon. Efter att småsurt fått höra att jag var oförskämt pigg gick Sus ändå med på att följa med. Hehe.

Väl på plats. Skräddarställning, också solhälsningar. Så långt allt bra. Andas djupt, länge.... Efter en kvart gav jag i stort sett upp det där med andningen - jag kom inte riktigt ner i varv. Svårt att få ner puls och andning så pass mycket, låta som om man djupsov samtidigt som man böjde kroppen i de mest onaturliga ställningar. Lycka till. Men jag klarade ändå allt bra, tycker jag, min pilateskunskap var riktigt givande att ha här; styrka, uthållighet, flexibilitet. 

Men alla ställningar alltså... Kommer aldrig glömma Sus miner.

Vi skulle göra Hunden, och därifrån slänga upp ett ben rakt upp i luften, sen svinga det framåt och vika in det under kroppen. Därefter skulle vi luta oss framåt, över och på det invikta benet. Jag tittade på Sus, hennes ögon tittade väldigt skeptiskt och frågande på mig. Jag hade ryckt på axlarna om jag kunnat, men de hade jag ju vänt uppåt så långt det gick redan.

Slutsats: Grimaser och kroppspråk framkallas endast ofrivilligt.

När vi sen skulle pressa hela framkroppen framåt och hårt mot golvet så att det VERKLIGEN kändes, såg jag hur Sus frågetecken blivit utropstecken. Själv funderade jag på vafan läraren menade med att "känn var du har spänningar, och andas bort dem". I den här ställningen, kan man ha annat än ont i arslet? Snacka om rump-stretching. Jaha, ska jag tolka det som att jag har spänningar i rumpan? Hm.. Stackars rumpa, som blir så spänd när jag stressar. Huvva då. Andas bort.... i nästa utandning, låt spänningarna släppa... Jo, tjena. Jag andades på som en galning, inte fan lättade smärtan.

Slutsats: Yoga gör dig smärtsamt vig.

Sen var det dags för att vända på sig, ligga på rygg. In med fötterna mot rumpan, med fotsulorna på golvet. Upp med höfterna i luften, nacken kvar i golvet, sträck på nacken. "Se hur andningen välver magen, följ andningen." Seriöst? Visst, men kan nån flytta på mina bröst först? Ser ingenting, har dem i ögonen.

Slutsats: Yoga och vighet är relativa begrepp. Beror helt på var nånstans på kroppen du har för mycket kropp.

Lite andliga rörelser, att låta armarna följa med andningarna var en skön känsla. Kände att det här var övningar jag gärna skulle göra på ön (sommarstället) vid soluppgång. Är dock tillräckligt självmedveten för att tro att jag någonsin kommer genomföra något sådant. Sängen är skönare än en soluppgång.

Ny ställning, på alla fyra. Handflatorna på golvet, med fingrarna riktade mot knäna. Upp med tårna, andas in och böj ryggen. Andas ut, grimasera kraftigt, öppna munnen och skicka ut tungan i en kraftig, snabb och ljudlig utandning. What?! Ska jag stå i en ställning som ser ut som nån bokstav i grekiska alfabetet, och köra någon sorts exorcism? Fniss överallt i salen. "Nej, men prova ordentligt nu så ska jag förklara senare varför den här övningen är så bra." Jag tittade på Sus, som mötte min blick. Hennes var inte frågande längre, eller ens bestört. Hennes blick sa tvärt nej. Jag kunde inte låta bli att skratta till tyst. Blicken åter mot läraren, kände att ögonbrynen inte ville lyda mig utan formade en väldigt ifrågasättande min. Det var den enda grimas jag kunde få till. Jag andades in, ut och räckte tungan åt läraren.

Därefter mer okontroversiella övningar, balans (kanske inte ska köra yoga dagen efter några glas vin, hehe) och styrka. Också en kvarts djupavslappning. Inte ens då fick jag ner puls och andning.

Slutsats: Yoga är till för trötta, sega människor (Sus gjorde ett kanonjobb! *blink* Fick nästan väcka henne efteråt.), människor som redan svävar på moln genom livet, eller andra nervarvade. Jag kom fram till att jag förmodligen skulle ha sprungit en mil innan, eller kört ett hårt aerobicspass först, så att jag kunnat få utlopp för all energi. Yoga är bra, men ger bättre effekt om man inte är så rastlös som jag var. Jag kom fram till att jag gillade 97 % av yogan, och att jag gärna provar det igen som ett komplement till min övriga träning. Sus däremot var en 100 % godkänd träningskamrat. Både sällskaplig och underhållande!