-

Jamen det här är ju bara rent ironiskt. Okej att man kan bli stoppad av polisen två gånger samma år. Men på samma ställe? Och just när JAG kör bilen, och inte min sambo?

Jag kör runt samma kurva, men den här gången är inte polisbilen framför mig, jag ser den i backspegeln. Jag blinkar vänster i tid, svänger in på parkeringen, polisbilen följer efter, och när jag har ungefär fem meter kvar till min plats i carporten slår farbror Blå på blåljusen! Herregud, tala om för hela grannskapet att jag finns, gör det. Ser jag ut som om jag ska trampa gasen i botten och fly eller? Och vart skulle jag ta vägen? Köra rakt in i ett av Tobleronehusen?? Proportionalitetsprincipen, muttrar jag för mig själv. Sen undrar jag om jag är skadad som muttrar juridiska tillämpningsprinciper när jag förmodligen bara blir stoppad för en rutinkontroll.

Hursomhelst… Jag tänker för mig själv: inte körde jag för fort? Nej.. jag höll 40 på 50-väg, eftersom jag inte hunnit öka farten riktigt efter 30-området. Höll jag 30 i 30-området? Åh herregud… Nej men då låg de väl inte bakom mig? Jamen jag höll 30. Hade ju en seg buss framför mig. Men just det! Erik har inte satt fast skattemärket bakpå. Damn him.

Jag parkerar, sänker fort min extremt höga hårdrocksmusik (vill ju inte framstå som någon oseriös ungdom, och jag hinner undra om det hjälper mig att ha en svart bil vars högtalare dånar, och så kliva ur med svarta högklackade skor och skinnjacka), kliver ur bilen med ett leende samtidigt som jag rotar i papprena i bildörren, där jag vet att Erik lagt skattemärket (han var ju åtminstone sjysst nog att berätta DET för mig). Utanför polisbilen står två farbröder Blå.

Farbror Blå 1 frågar:
”Är det din bil?”
”Nepp, det är det inte!”
”Vet du varför vi stoppat dig?”
”Jajemän”, svarar jag, ”för att inte skattemärket sitter på. Men jag har det här.”
Plötsligt nervös som fan, men oj så snygga poliserna är nuförtiden!
”Du ska få blåsa.”
”Det låter bra det. Ska bara ta ut tuggummit så inte det fastnar i apparaten! *ler lite*”

Polisen ler glatt tillbaka, ber att få se körkortet också, och förklarar (nästan ursäktande) att det är väldigt inbjudande att stoppa en bil som inte har skattemärke. Jag svarar att ”jamen det är ju bara bra att ni kollar”, sen himlar jag med ögonen och berättar i en suck om min sambo som ännu inte satt på märket, efter att det förra lossnade då han spolade av bilen med högtryckstvätt för ett par dagar sen. Som för att bevisa att det jag säger är sant (som att det överhuvudtaget spelar någon roll) så pekar jag på ena fälgen och säger att det lossnade lite från den också, högt tryck i högtrycken!
”Men här är skattemärket, så det är ju skattat och klart!" *visar det förbannade skattemärket igen*
(Det skattemärke jag här visar, vars klister torkat och inte kan sättas fast på nummerskylten, är det första i en rad av tre. Det andra märket var det som lossnat i tvätten. Det tredje är uppe i lägenheten, fastklistrad på nya skyltar som inte satts på bilen. Dubbelsuck.)

Farbror Blå 2 hade tydligen kollat ägare och hemadress på bilen, den var inte heller denna gången efterlyst, stöldanmäld eller inblandad i andra mindre ordinära sammanhang.

Jag var inte onykter, så jag klarade blåsningen, körkortet är inte förfalskat, jag hade inte kört för fort och - precis som förra gången då jag skyllde allt på min sambo - polisen ville inte hacka på mig eller ge mig böter.

”Be din sambo att sätta på skattemärket, så du slipper bli stoppad fler gånger” säger Farbror Blå 1.
"Jo tack.." muttrar jag knappt hörbart.
”Ha det bra nu!” ropar Farbror Blå 2.

Jag väntar tills de har kört iväg, då de blockerade mig, innan jag parkerar om bilen så den inte står snett, och undrar för mig själv vad poliserna måste tro om min sambo: Finns han ens, den där lata, odugliga sambon som låter sin tjej köra en bil som drar till sig poliser, eller är ”sambon” bara en figur den här tjejen pratar om för att med ett leende manipulera oss till att inte lägga något ansvar på henne – som ju faktiskt är den enda vi sett köra bilen!