-

I helgen kom Thunan och Patrik, ett par killar jag brukade umgås och framförallt festa med när jag bodde i Rimbo. Som vanligt var vi taggade för fest, vilket det blev. Vi tog ett par glas hemma till middagen, och chattade med Sus. Eller chattade... Hon startade ett videosamtal så vi skulle kunna se henne. Helt plötsligt hör jag henne prata med sin kille. Jag skrev att vi hörde henne, varpå vi HÖR (och såg) henne säga "VA?!". Vi börjar asgarva, och efter det HÖR vi Sus säga "Jag hör er också!". Typiskt. Jag och Sus började frenetiskt leta efter den hemliga, inbyggda mikrofonen i respektive laptop, men vi gav upp obduktionen.

Efter en god middag for jag och killarna på Harrys och hade riktigt roligt, träffade folk och skrattade. Sen fick någon idiot för sig att stoppa något i mitt glas, så det var bara att avbryta kvällen. Nej, jag lämnade inte mitt glas ur sikte, jag höll i det hela tiden. Men ja, det var mycket folk och väldigt trångt. Kvällen/natten förstörd, Erik ringde sjukvårdsupplysningen till slut som genast rådde honom att ta med mig till sjukhuset. Jag vägrade trots att jag inte kunde sluta skaka och bara mådde sämre och sämre. Jag ville bara sova.

Dagen efter mådde jag bättre, men hade fortfarande skit i kroppen, det hade ju såklart inte gått ur systemet. Men vi gjorde det bästa av dagen, vi tog det först lugnt och levde på ostkrokar, sen for vi och bowlade. Killarna fick för sig att kolla vem som kunde få upp klotet i högst hastighet, vilket slutade med att Patrik nästan fick över klotet på banan bredvid, och Thunan vurpade och höll på att följa med klotet till käglorna. Mycket graciöst!

Efter en timmes oavbrutet skrattande i bowlinghallen for vi på Taormina på Haga och åt mat. Där började jag må sämre igen, började skaka och frysa mer. Det blev hemmafest med några kompisar, pilkastning, mer skratt - och saft för min del(!). Vi hade ändå rätt roligt, och innan vi gick och la oss hann vi med sängbrottning och kuddkrig.

Thunan och Patrik fann porttelefonen väldigt roande. Att med kärringröst ropa ”Eivor, är det du??” när folk gick förbi i porten gav dem en rejäl kick. Och efter att jag trackat Patrik för sin frisyr (han påminde om Jim Carrey när han spelade sinnessjuk) skulle Thunan styra upp det hela. Det slutade med en Hitler-frisyr vilket såklart fick dem att spåra ur än mer:


Idag kände jag fortfarande av att jag fått i mig något, så det blev lugnt. Jag passade på att plugga lite medan killarna gick ut en stund. De hamnade på Frasses och beställde ett Mega-mål bara så de kunde få en varsin ful Frasses-mössa. Suck. Vi hann med att se nåt äckligt program där en kille fick lära sig att man i Colorado använder tänderna för att dra bort testiklarna på lamm. Sen var det dags för flygresa hem. Tack för den här gången, killar! Ses till jul!

(På kvällen anmälde jag incidenten i fredags, om så bara för statistikens skull.)