-

I helgen körde jag och Erik som sagt till Krokom, min hemort. Älskade Krokom... Så härlig luft, pappa, Linda, gudbarn, mormor, bekanta gator och hus.

Hursomhelst, på fredag blev det tacos och vin för oss. Vi skrattade, tjoade, jag matade barn och bytte blöjor, gosade och kelade. Jag stortrivdes. Jag lärde mig också snabbt att mata ett spädbarn med nappflaska samtidigt som jag kunde förse mig själv med vin – en teknik att kanske skämmas för att man kan bemästra. Det tillhör självklart ovanligheterna, och till skillnad mot barnens pappa som däckade i soffan (där för övrigt jag och Erik egentligen skulle sova) så drack varken jag, Erik eller Linda mer än att det fortfarande kändes stadigt att bära de små. Det såg inte bra ut, men jag hävdar att jag stärkte teorin om kvinnors simultankapacitet. Jag och Linda var helt överens om den saken.

Som vanligt när jag och Linda umgås blir det en del ironiska, idiotiska och skrattbringande felsägningar eller uttryck. Ett exempel från helgen var när Linda skulle låna en nagelklippare av Erik. Hon tittar storögt på den, och tar sig an den märkliga apparaten under lysrörsbelysning. Jag är i ett annat rum och vet först inte vad som händer, utan hör de här tre meningarna:
- Hur fan gör man med en sån här??
- Jaha.. Det är här man stoppar in fingret.
- Åh.. fan vad effektiv den var!

Cecilias huvud: Ööhh… Erik och Linda.. Vad gör ni där inne?!

På lördag bjöd jag pappa i förskott på fars dags-middag. Efteråt gick vi till Sveriges minsta pub med Sveriges goaste pubägare och avnjöt ett par glas. Jag fick först höra att jag var Krokoms snyggaste, och fick inte heller betala för de två glas vin jag drack. Man blir ju bortskämd!

Söndag innebar dop. Linda och hennes bror Tommy med respektive barn - det blev alltså tre dopbarn. Tommys flicka överröstade argt prästen i tjugo av de trettio minuter ceremonin höll på, tills Tommy täckte över flickan med ett plagg över huvudet (församlingen började gapskratta, stackars präst) vilket hjälpte i ungefär tio sekunder. Tommy och hans sambo fick ta till deras effektivaste vapen – nappflaskan. Då kunde vi andra plocka ur öronpropparna och lyssna på prästens babbel om Jesus Kristus. I övrigt en fin ceremoni… tror jag. Jag ägnade mesta delen åt att prata och småskratta med Lindas pappa.

Efteråt fick jag hetsgosa med barnen, äta tårta och konversera med ett par grannar åt Linda, innan det var dags för hemresa. Hann förstås gå till gravarna och säga hej till farmor/farfar och morfar.

Tack för den här gången, Linda & Co! Kul att doppresenterna blev uppskattade! (Men seriöst Linda – var du tvungen att kläcka ur dig två ungar? Dubbel doppresentkostnad till exempel, och dessutom dubbel gosbelastning för mig!)